Så vad hände med läsandet?

Det har gått segt på sista tiden. Det verkar som jag fastnar i varenda ord i varenda kapitel i varenda bok jag försöker ta mig igenom. Och det har känts segt ett tag nu. Till en början märktes det knappt. Bara ett antal färre lästa sidor per dag. Men det skulle nog gå över av sig själv. Bara jag hittade en riktigt bra bok att försvinna in i.

Så började jag med Sadie Jones The Uninvited Guests. Lät riktigt spännande och kuslig på baksidan. Var riktigt seg och vimsig på insidan. Ligger uppslagen, med ryggen upp, på min bokhylla nu sedan några veckor tillbaka. Halv igenom läst. Ångestfylld. Kommer det förbi en bok som jag aldrig läser klart? Kommer jag slå ihop den en dag och skjuta in den bland de andra böckerna i hyllan och hoppas att den försvinner ur mitt sinne när jag inte längre ser den?

Bästa, eller åtminstone det mest effektiva om än tillfälliga botemedlet mot förlorad kärlek, är ny kärlek. Så jag gav mig på andra delen i Brandon Sandersons Mistborn triologi, The Well of Ascension. Och fann att jag fortfarande verkade vara kvar i den första delen. För bokens första hundra sidor eller så är till största delen de olika karaktärernas reflektioner över vad som har hänt. Inte så intressant eftersom jag fortfarande minns den boken ganska väl. Kämpar mig framåt. Runt 300 sidor eller så. Känns fortfarande som jag är kvar i bok ett. Men det ska nog gå. Nästan halvvägs igenom trots allt. Det börjar nog hända saker snart.

En orsak till läsandets utförsgång kan nog även vara att läsandet till stor del ersatts av skrivandet. För några veckor sedan skrev jag den trehundrade sidan på min bok. Och planen är att jag ska få ihop cirka hundra till och att de ska vara klara i mitten av januari då min handledare på Författarskolan förväntar sig att få in dem. Slutet på min bok. Så nära nu. Men känns samtidigt så oändligt långt borta. Kommer närmare, ord för ord, kapitel för kapitel. Slutet. Som ska bli en fortsättning. En början och ett avslut. På så väldigt mycket.

Och så kom julen. Alldeles för fort som vanligt. Rusade ut full av ångest och stress i förrgår. Insåg att det var en vecka kvar till julafton och inte en enda klapp var inköpt. Så ner till stan det bar. Seglade igenom Åhléns och konstaterade att det inte fanns något roligt där. Ljus? I år igen? In i pyntaffärerna och kolla på krimskrams. Så onödigt. Finns ju knappt plats till det gamla krimskramset. In i den trogna bokhandeln. Försvinner in i böckerna en stund och lägger mentalt till flera på den ständigt växande listan av böcker jag vill ha. Så får jag syn på en. Expeditionen heter den. Min kärlekshistoria är undertiteln. Svårt att missa. Den står väl synlig i bokhandeln, Augustprisvinnare som den är. Jag tar upp den. Först den lilla utgåvan, mjukbandet utan bilder. En sann berättelse om några polarforskare som försvann. Låter som något min mamma skulle gilla. Jag öppnar boken, bläddrar. Fastnar. Vill inte lägga ner. Ser att det står en stor bok där också. Den illustrerade utgåvan. Med en stor röd klisterlapp på. Öppnar den och bläddrar.

På hemvägen spritter känslan av att ha hittat den perfekta julklappen i mig.

Bläddrar vidare i Bea Uusmas Expeditonen när jag kommer hem. Äntligen börjar jag sträckläsa. Så mycket man nu kan sträckläsa en bok som till stor del består av bilder. Trodde aldrig att en fackbok skulle ta mig ur min lässvacka. Ett mer ingående inlägg om denna bok följer snart.

Kom ett paket, lagom till jul. Böcker som jag länge velat läsa. Och nu ska det väl banne mig bli av också. Fast det saknades en. Naomi Aldermans The Lessons. Såg fram emot den. Verkade vara en perfekt julbok om studenter vid Oxford. Men får vänta lite till. Kanske hinner sätta igång med någon av dessa tre innan den kommer fram.

Hjälp! Bibliotek i populärkulturen

Hej allihop. Tänkte be om lite hjälp med detta inlägget. Det är nämligen så att jag ska skriva en essä om några veckor för skolan. Jag har tänkt att mitt ämne ska vara ”bibliotek i populärkulturen”. Tar tacksamt emot förslag på sådana bibliotek. Alltså, om du vet någon film eller kanske tv-serie, bok etc där ett bibliotek figurerar på något sätt. Citat angående bibliotek tas även det tacksamt emot.

Vad jag har spånat fram än så länge själv är biblioteket i Buffy the Vampire Slayer, Breakfast Club biblioteket, Shawshank Redemption biblioteket. Och tja, that’s it. Så alla ideér är välkomna!

Hösten

Hösten har varit allt annat än fylld av mysiga dagar framför brasan, uppkurad med en bok medan vinden viner utanför fönstret.

Läsningen har snarare gått på lågfart under de senaste månaderna. Verkar som att jag har fått kämpa mig igenom varenda bok jag tagit mig an. Men i ärlighetens namn får jag väl erkänna att det inte var helt smart att påbörja en ny varenda gång jag körde fast i en. Så för tillfället sitter jag med en hög med halvlästa böcker och vill mest av allt bara börja på en ny. Men jag ska ta mig igenom den där högen, bannemig! Jag tror att jag behöver få tag i en riktigt spännande bok, en som jag kan sträckläsa, så att jag kommer in i läsandet igen.

Annars har hösten till största delen bestått av skrivande för mig. Vilket har varit jättekul/hemskt/jobbigt/smärtsamt.  Första terminen på Författarskolan är snart över. Förutom att jag jobbat med min egen bok under den här terminen så har vi även fått skriva i en herrans massa genrer som jag antagligen aldrig skulle röra i vanliga fall. En av de första övningarna vi fick göra var att skriva en skönlitterär text som baserades på en verklig händelse. Denna verkliga händelse var ett urval av artiklar som vi fick att välja bland. En rolig uppgift, när jag väl kom på vad jag skulle skriva om (vi har ca 1 vecka på oss för varje uppgift, så tiden kan vara ganska knapp).

Den andra uppgiften var att skriva en saga. Också kul, men här kändes verkligen tidspressen av. Att få fram en 10-sidors saga på fem dagar var inte det lättaste, men jag blev nöjd med resultatet. Fast jag önskar ändå att jag hade haft mer tid till att tänka efter och strukturera lite, som det var nu skrev jag bara på för att bli klar i tid.

Lyrikveckan … gah! Nuff’ said.

Dramatikveckan. Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig vid början av veckan. Kände mest att jag inte hade någon koll på hur man skrev en dramascen, som skulle spelas upp. Veckan slutade även med att två skådespelare kom och spelade upp alla texter för oss. Var helt klart roligt att se sin text på det sättet. Tolkningen av skådespelarna var inte helt vad jag hade förväntat mig, reaktionerna från resten av klassen likaså. Mer skratt än vad jag trott, jag hade ju trots allt skrivit en ganska tråkig, vardaglig scen. Trodde jag. Veckan fick mig i alla fall att inse att bara för att det låter på ett sätt i mitt huvud, behöver det inte låta på samma sätt i någon annans.

Sista momentet, essä. Roligare än vad jag hade trott. Uppgiften var att skriva en essä som på något sätt handlade om IKEA. Jag skrev om mina bokhyllor genom tiderna. Igen, lite kort tid för att få fram en essä, det hade behövts funderas och spånas lite mer. Men övningen var ändå väldigt givande, och jag insåg att det finns stora möjligheter med denna genre som tidigare var ganska okänd för mig.

Så nu, så här vid årets sista veckor, har vi tid för eget skrivande. Påbörjade kapitel fem av min bok nu i början av veckan och ser fram emot att spendera de nästkommande tre veckorna med att bara skriva. Och sista-minuten julklappshopping. Storstädning. Julstök. Runtflängande i snöslask. Kalle Anka. Kanske ett Sagan om ringen-maraton, det var ju ett tag sedan. Och Hobbit måste hinnas med också. Men ja, nu ska här skrivas också då …

Tematrio: Blommor

Jag är tillbaka efter två intensiva dagar på kursgård med skolan. Mycket prat om skrivande, och mycket eget skrivande. Och även väldigt utlämnande att visa upp sina texter för någon annan. Men väldigt kul och intressant i alla fall. Helt utmattad nu. Men jag tänkte ta mig an tematrion som denna veckan handlar om blomstertitlar. Och det var banne mig riktigt klurig.

1. Börjar med A.D. Millers Snowdrops. Snödroppar är vad ryssarna här kalla kroppar som dyker upp när snön äntligen försvinner efter en hård vinter.

2. War for the oaks av Emma Bull. Ok det är väl inte riktigt en blomma, men det närmaste jag kunde komma när jag letade bland böckerna i mina hyllor. Urban fantasy från 80-talet som handlar om feer och 80-tals rock.

3. Sarons ros av Rosamund Smith. Saron Donner får av tidningarna namnet Sarons ros då hon i sin jakt på kärlek utför bestialiska mord på de män hon blir sviken av. Var väldigt länge sedan jag läste denna bok och kommer i ärlighetens namn inte ihåg vad jag tyckte om den.

För övrigt…

… så var det första dagen på Författarskolan idag. Kändes bra att vara tillbaka i Lund efter en lång sommar. Köade i över en timme för att få köpa ett tågkort. Och det efter ett misslyckat försök tidigare på dagen då tiden helt enkelt tog slut innan kön gjorde det.

Fick handledare och hade inplanerat mingel. Kändes också bra. Verkar som de flesta har liknande känslor inför att prata om sitt egna skrivande. Alltså: hata frågan: Vad skriver du?

Extremt lång dag imorgon med tanke på den långa ledigheten som har varit. 9-18. Medtag kaffepengar alltså.

För övrigt känns det mest som neeeeej jag vill inte visa någon vad jag har skrivit! Men det är väl en rädsla som det är dags att ta itu med nu då.

Bokbloggsjerka 6-9 juli

I denna veckans bokbloggsjerka ställer Annika frågan: Vilket bokformat föredrar du?

Jag har två. Det först är danskt band. Känns som ett mellanting mellan inbunden och häftad. Inbunden light, typ. Jag gillar de mjuka pärmarna. Och flikarna! Love flikarna! Formatet är tåligare än pocketboken också. Man kan vika och böja lite hursomhelst och boken ser ändå ganska snygg ut. Och så blir den härligt ”uppblåst” efter att man läst den, alltså, kollar man på ryggen så ser man att sidorna liksom putar ut och trycker ut pärmarna. Det syns att den har blivit läst!

Tyvärr är det inte allt för vanligt med danskt band till skönlitteratur. Vad jag har hittat åtminstone. Sekwa gör fina böcker med danskt band, härliga att hålla i, härliga att läsa. Har hittat några danska band från Rámus också.

Den andra favoriten är storpocket. Mycket för att jag vande mig vid det då jag bodde i Irland och England för några år sedan. Storpocket var min favorit, helt klart, upp till att jag upptäckte det danska bandet. Så nu den fallit ner till andra plats.

Det format jag nog gillar minst nu för tiden är faktiskt pocket. Förr köpte jag massor av pocket men nu tycker jag bara att den är tråkig och faktiskt inte alltid så smidig då man ibland verkligen får trycka ut den för att få upp sidorna ordentligt. Framförallt om det är tjocka pocketböcker kanske.

Jag har även börjat köpa mycket mer inbundet än jag gjorde tidigare då det var helt uteslutet. Mest på grund av att det gick att få billigare i pocket. Men jag har nog börjat tänka om efter att jag läste Förlag- och bokmarknadskunskap, och nu har jag fullt av inbundna böcker. Fast egentligen är jag nog inte så förtjust i att läsa i inbunda böcker. De är hårda och omslagspappret går gärna sönder om man inte är försiktig (vilket jag inte är). Men det är nog favoriten i bokhyllan fortfarande.

Sammanfattningsvis kan sägas, eller snarare upprepas, att min favorit är danskt band. Mer än en pocket, mjukare än den inbundna boken.

Bokbloggsjerka 22 – 25 juni

Frågan från Annikas bokbloggsjerka lyder denna vecka så här: Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som  du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!

Jag stör mig något ofantligt på när det antyds för mycket i en bok. Lite antydan om att något hemsk kommer att hända tycker jag om, men när det hela tiden antyds att något ska hända men inget faktiskt händer så blir jag bara irriterad och känner att författaren försöker hålla kvar mig med billiga tricks. När det blir alldeles för mycket lögner för att man som läsare ska ha någon som helst chans att kunna lista ut vad som händer stör mig också. En bok som jag tyckte led av båda dessa brister var Monica Fagerholms Den amerikanska flickan. Nu är det några år sedan jag läste boken och jag har inget bra exempel att dra fram, men jag vet att jag upplevde det som att jag hela tiden tog ett steg fram, två tillbaka. ”Oj, nu händer det snart något här. Nähä, ingenting. Nu då? Nähä, det var bara något som någon hade hittat på.” Typ så. Att man sen sedan fick veta vad som egentligen hände med den amerikanska flickan i slutet av boken bara för att få veta sedan att nej, så var det inte alls, sanningen uppdagas i Glitterscenen, ja då rann liksom bägaren med mitt tålamod över. Sluta lura läsaren helt enkelt!

Bok-trailer: Arise

Jag har sett väldigt få bok-trailrar i mina dar, och de jag har sett har inte imponerat mig det minsta. Har mest sett ut som en trailer för en dålig tv-serie. Men tyckte faktiskt att trailerna för ungdomsboken Arise av Tara Hudson såg ganska bra ut. Det jag gillar med den är att den är suggestiv och att man inte ser personen i filmen. På det sättet kan man fortfarande skapa sig en egen uppfattning om man sedan läser boken. Blir faktiskt nästan lite lockad att läsa den själv. I’m a sucker for graveyards…

 

Time to get serious…

Fick ett mycket glädjande besked för några dagar sedan från Lunds universitet. Jag har blivit antagen till deras Författarskola! Hade inte alls stora förhoppningar om att komma in när jag skickade in mitt 10-sidiga skrivprov och personliga brev. Och sedan kom beskedet att jag blivit antagen. Så nu är det väl bara till att börja bli seriös med skrivandet och ignorera alla de där tankarna om att slösa bort tiden och att det aldrig kommer att bli läst ändå.

Bokbloggsjerka

Frågan från Annikas bokbloggsjerka denna veckan lyder: Läser du helst svenska böcker (eller böcker i svensk översättning) eller läser du gärna böcker på andra språk. Vilka i så fall?

Mitt svar är att jag helst läser engelska böcker på orginalspråk.

Fast det är inte helt sant. Jag vill ju egentligen läsa på svenska för att träna upp min svenska och förbättra den. Men likväl förbannat sitter jag alltid där med engelska böcker. Beror mycket på att de böckerna jag vill läsa helt enkelt inte finns på svenska (ibland för att de är fantasyböcker, ibland inte). Och ibland tycker jag bara helt enkelt att England/USA har snyggare omslag än vad Sverige har på böckerna. Speciellt fantasyböcker har en tendens att se väldigt ungdomsaktiga ut i de svenska utgåvorna. Å andra sidan kan de engelska fantasyböckerna se väldigt Conan-aktiga ut… Fast ganska ofta när det gäller andra genrer så gillar jag helt enkelt de engelskspråkiga utgåvornas estestik bättre.