Bokbloggsjerka 23-26 maj: Dåligt slut

I veckans jerka så ställs frågan: Har du läst en bok som slutade på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?

Jag kan faktiskt inte dra mig till minnes särskilt många slut överhuvudtaget nu när jag sitter här och fundera. Vilket får mig att komma till slutsatsen att slutet på en bok egentligen inte är så viktigt, det är allt det som kommer innan dess.

Men en bok som jag har ett väldigt starkt minne av att jag blev besviken på slutet på är Stephen Kings Hjärtan i Atlantis. Det var länge sedan jag läste boken nu, och jag kan inte riktigt dra mig till minnes vare sig handling eller slut. Däremot minns jag att jag tyckte väldigt mycket om boken ända fram till sluten och att det förstörde hela boken för mig.

The Angel Maker

angelDoktor Victor Hoppe återvänder efter flera år till sitt barndomshem i Wolfsheim, en liten, avlägsen stad i Belgien. Med sig har han tre spädbarn, vilka tycks vara identiska och kan bara skiljas åt genom att doktorn har märkt dem med olikfärgade band. Att det är doktor Hoppe som är fadern till barnen är det ingen som ifrågasätter, för alla tre har samma morotsröda hår som doktorn själv och samma genetiska defekt, harläpp. Men folket i Wolfsheim undrar naturligtvis en hel del om barnen, som vem är modern egentligen? Och var är hon? Och varför har barnen namn efter ärkeänglarna? Som om inte alla dessa frågor var nog så finns det fortfarande folk i staden som kommer ihåg doktorns egen barndom som var allt annat än idyllisk.

Det är svårt att tala om Stefan Brijs The Angel Maker utan att avslöja för mycket. Boken är uppdelad i tre delar och under den första delen så sträckläser jag nästan. För det är svårt att lägga ner den. Man anar vad som ska hända, men är ändå inte riktigt säker på hur det hela ska utspela sig. Sedan börjar plötsligt andra delen som fokuserar på doktorns barndom och hans tidiga karriär som forskare. Och jag börjar få en helt annorlunda bild inte bara av doktorn, men också utav boken. Men som sagt, jag vill inte avslöja för mycket här.

Jag skulle inte kalla detta en skräckbok, men jag får lite Stephen King-känsla över den ibland med en avlägsen småstad och allt. Fast The Angel Maker drar lite åt det gotiska hållet tycker jag. Jag ser framför mig hur Victor Hoppe bor i ett kråkslottsliknande hus i den lilla belgiska staden och driver sin praktik därifrån. Viktor Frankenstein dyker också upp i mitt huvud flera gånger. Men framförallt så är The Angel Maker en bok som är läskig på ett upprörande och störande sätt. Så här efteråt är jag fortfarande kluven om jag ska tycka synd om doktorn eller avsky honom.