Bokmässan 2013

Återvände till mitt kära Göteborg över dagen för att gå på årets Bokmässa. Över två timmar med buss. En väg. Kanske inte så farligt. Men trots tidig start så blev det inte mer än sisådär 5 timmar på mässan. Och jag kan bara konstatera att det inte räcker. Som vanligt sprang jag runt och hoppades ramla rätt på allt jag ville se. Utan att faktiskt ha kollat upp vad jag egentligen ville se, eller vad jag ville köpa. Så istället sprang jag förvirrat runt och försökte desperat se allt och stressade upp mig över att jag inte skulle komma att hinna med allt och att jag inte skulle komma hem med några böcker alls. Jag hamnade vid ungefär samma montrar som jag gjort föregående år. Och lämnade än en gång mässan med känslan av att jag missat massor av grejer. Det är bara att konstatera. En dag räcker inte!

Mitt mål var att inte komma hem med en massa böcker som jag antagligen aldrig kommer att läsa ändå. Och åtminstone det tycker jag att jag lyckades ganska bra med. Tre böcker blev det, och en Moleskine kalender för nästa år (vilket är lite av en tradition för mig att köpa på mässan). Och jag är sugen på att läsa alla tre direkt. Bonusen var en fin tygkasse från Gilla förlag när jag köpte Fågelbarn av dem. Som jag förövrigt fullkomligt älskar omslaget på.

 

Buffy och bokmässan 2013 094

Bokmässan

Spenderade dagen på bokmässan i Göteborg igår. Tänker varje år att jag behöver vara där mer än en dag för att ta till mig allt, men samtidigt är det ganska skönt att komma där ifrån när man varit där och trängts bland allt folk i några timmar och betalat alldeles för mycket för kaffe och macka.

Nog för att jag gillar bokhandlar (fast kanske inte kedjebokhandlarna så mycket) men tyvärr så är inte min studentekonomi riktigt överens med deras priser. Så trots att jag hittade flera böcker på mässan slutade det ändå med väldigt få inköp och en lång beställningslista till adlibris istället. Men fick i alla fall med mig Justin Cronins Flickan från ingenstans hem, har ju tittat på den länge och blev riktigt sugen efter trailern. Lade även vantarna på en ny Moleskin journal för 2013. Har blivit beroende av dem och det är ju trots allt bara två tre månader kvar på året. Köpte även två små Moleskin anteckningsböcker för bara 20 spänn. Så jag är nöjd.

Tema Norden

Skånes monter tyckte jag såg ganska fin ut. Härligt upplyst. Men jag är fortfarande göteborgare i hjärta och själ. Att vara tillbaka påminde mig om det.

Ljudböcker (Sankta Psyko av Johan Theorin)

När jag var i Göteborg på Bokmässan för någon vecka sedan så delades Sankta Psyko av Johan Theorin ut som ljudbok. Jag har alltid varit mycket skeptisk mot detta formatet eftersom jag vet att jag har koncentrationsförmågan av en femåring som svept några burkar Cola. Iallafall när det gäller att lyssna på något och inte ha något specifikt att fästa blicken på eller sysselsätta händerna med. Mina tankar försvinner snabbt iväg; ska jag måla naglarna? Vad har jag till middag idag? Jag kanske ska skriva lite? osv. Detta inlägget handlar mer om formatet ljudbok än Theorins bok om jag ska vara ärlig. Min ovana vid formatet gjorde att jag nog missade alldeles för mycket av handlingen för att rättvist kunna bedömma hur bra boken egentligen är.

Så jag har alltså aldrig känt det riktigt värt att investera i en ljudbok. Men gratis är gratis, så jag gav Sankta Psyko en chans. Berättelser som utspelar sig på mentalsjukhus, eller psykiatriska kliniker som de möjligtvis föredrar att kallas, brukar alltid locka in mig. Stämningen som man förväntar sig av en sådan miljö finns där, men för mig förstörs det av att höra någon läsa upp berättelsen. Det funkar imellanåt, men det blir aldrig så där riktigt hemskt och otrevligt som det nog ändå är meningen att det ska bli. Jag är övertygad om att boken hade haft en annan effekt på mig om jag hade läst den själv istället för att få den uppläst för mig. Kanske är det genren, psykologisk thriller, som gör att det inte riktigt funkar. Att ha en röst som berättar händelserna för mig blir lite som en skyddsmur, jag känner mig aldrig ensam och utsatt, det finns någon där som håller det otäcka borta. Läser jag själv så lever jag mig in mer, jag kan höra min röst blir på snäppet till hysterisk när spänningen trappas upp. Kanske slås mina försvarsstrategier på automatiskt när jag lyssnar. När handlingen blir otäckare så dyker andra tankar upp för att hålla det hemska borta?

Ett annat problem jag hade med ljudboken var att jag kände att jag tappade kontrollen över min läsning. Takten bestäms av berättarrösten. Om jag blir förvirrad över någon händelse eller karaktär och vill bläddra tillbaka några sidor eller kapitel för att kolla upp något, friska upp minnet, så går inte det. Att försöka spola sig tillbaka till en tidigare plats i texten kändes ganska hopplöst. Om något stycke känns trögt så går det inte att skumma lite i texten tills man får upp intresset igen. Det är bara till att bita ihop och sätta igång med disken eller nåt så länge.

Jag försökte mig på att lyssna på ljudboken på en mängd olika platser och under olika aktiviteter för att se vad som funkar bäst. För att sätta sig ner i soffan och bara lyssna funkade inte alls. Blev uttråkad direkt. Jag upptäckte även snabbt att det var mycket lättare att lyssna med hörlurar än att spela upp boken genom högtalarna på datorn.

Vid matlagningen: Om man lagar något lätt möjligtvis, ska man följa recept och hålla på blir det genast krångligt.

Gymmet: Rätt så ok att lyssna medan man kör crossmaskinen i en halvtimme. TVn framför maskinen distraherar dock imellanåt.

Cykelturen: Tja, funkade nog rätt så ok. Kan dock vara rekommenderat att man har lite koll på vad man sysslar med när man är ute och cyklar i trafiken.

Hundpromenaden/promenaden från tåget till skolan: Hm, gick så där. Beror lite på vilken väg man går också. Bilar kan dränka ljudet av berättarrösten, så ibland missar man stora stycken av vad som uppläses. Även på de tystare sträckorna kan det vara svårt att ta till sig berättelsen, min tankar vandrar ungefär i samma takt som mina ben tror jag.

Tåget: Jag upptäckte ändå att bästa tiden/platsen för mig att lyssna på en ljudbok var när jag satt på tåget ner till skolan på morgonen. De morgontrötta pendlarna brukar vara ganska tysta och lugna, smutta på sitt kaffe, läsa Metro och stirra ut genom de smutsiga rutorna. Och jag kan sitta med slutna ögon och bara lyssna. För en gång skull. Det går mindre bra på hemvägen. Då överröstas berättarrösten allt som oftast av mobilsamtal för att berätta att man är på väg hem eller att chefen var en idiot som vanligt. Så morgontåget, då funkar ljudboken för mig.

Så, kommer jag då att satsa på en till ljudbok? Jag var faktiskt sugen på att inhandla en ny ljudbok efter att jag lyssnat klart på Sankta Psyko. De veckor jag har många föreläsningar och åker ner till skolan ofta hade det varit skönt att ha en att lyssna på, för jag vet att jag har svårt för att sitta och läsa en vanlig bok på tåget, vill gärna blunda till imellanåt. Men efter att ha kollat runt på laudio, adlibris, bokus och cdon så insåg jag snabbt att ljudböcker är alldeles för dyra. Med tanke på att jag känner att jag missar en stor del av handlingen när jag sitter och lyssnar så har jag ingen lust att betala minst dubbelt så mycket som en pocketutgåvan kostar. Jag har inte heller någon lust att prenumenera på ljudböcker för att få dem billigare. Jag hittade en bok för ca 97 kronor som jag var ett klick ifrån att lägga till i varukorgen. Men så gjorde jag en sökning på boken och såg att den fanns som pocket för 39 spänn. Och det är bara till att inse, jag kommer inte köpa en ljudbok så länge det finns en billigare tryckt utgåva att få tag i.