Sommaren utan män

006Siri Hustvedts Sommaren utan män bjuder på vackert språk men bleka karaktärer.

En tid efter det att han yttrat ordet paus blev jag galen och hamnade på sjukhus. Så inleds Sommaren utan män. Det är romanens berättare, Mia, som blivit lämnad av sin make Boris. Mias värld faller samman och efter att hon återhämtat sig på sjukhuset reser hon till sin hemstad för att tillbringa sommaren där. Tanken är att hon ska hålla i en poesikurs för ungdomar – sju flickor som snart visar sig vara så elaka som bara tonårsflickor kan vara. Resten av sin tid tillbringar Mia med sin åttiosjuåriga mor och hennes vänninor som hon kallar De Fem Svanarna och hjälper dem med deras bokklubb.

Sommaren utan män är en bok om kvinnor i olika skeden i livet. Hustvedts språk är vackert, poetiskt och enkelt. Jag påminns en hel del om Margaret Atwood när jag läser denna boken. Samma stämning och fokus på kvinnor som Atwood har, men inte lika arg, mer uppgiven.

Tyvärr så känns en del utläggningar som förekommer i boken alltför akademiska och ambitiösa och tar mig bort från berättelsen. Det finns många spår att följa i boken vars berättelse ofta förgrenar sig och hålls ihop av Mia själv. Personligen tycker jag att de stycken som handlar om poesigruppen och tonårstjejerna är mest intressant och önskar att de fått större plats i boken. Jag har svårt för att engagera mig i Mia eller någon av de andra karaktärerna. För det mesta känns de för bleka för att jag ska bli berörd av dem.

Upp till ytan

015I Margaret Atwoods Upp till ytan återvänder en kvinna till sitt barndomshem i Kanada för att försöka hitta sin far som har försvunnit. Huset där fadern bodde och där kvinnan (vi får aldrig veta hennes namn) växte upp ligger ödsligt ute i skogen, inte långt från en sjö. Tillsammans med sin pojkvän och deras vänner, ett gift par, börjar de leta efter fadern i omgivningarna. Men de finner sig snart utlämnade i ödsligheten med ingenstans att ta vägen och saker och ting börjar komma upp till ytan.

Upp till ytan är en långsam bok. Det är en ganska typisk Margaret Atwood bok, tycker jag. Detta var en av hennes tidiga böcker och för dem som läst Oryx och Crake eller Syndaflodens år kommer se många likheter, samma teman och diskussioner. Fast denna tidiga Atwood vi möter i Upp till ytan känns mörkare och argare än den senare.

 Ingen Atwood bok har någonsin berört mig så mycket som Den blinde mördaren gjorde. Jag föll handlöst för den boken. Det var den första jag läste av Atwood, för många år sedan nu och boken är fortfarande en av mina favoriter. Jag önskar alltid att jag ska älska hennes andra böcker lika mycket när jag läser dem, men det verkar aldrig bli så. Den blinde mördaren är fortfarande min favorit.

 Även om jag tyckte om Upp till ytan så får jag alltid andra förväntningar på en bok när handlingen låter så spännande på bokens baksida. Inte för att det har överdrivits på baksidan i det här fallet, det är nog snarare mina förväntningar som drar iväg åt ett annat håll när det finns en försvunnen människa, en sjö och en ödslig stuga med i berättelsen. Något som jag däremot tyckte var väldigt intressant med berättelsen var den anti-amerikanism som den namnlöse berättaren uttrycker. Jag får erkänna att jag aldrig har funderat särskilt mycket över hur Kanada ställer sig till Amerika, men jag känner mig lockad att läsa fler kanadensiska författare nu. Så kom gärna med tips på sådana, om ni har!

Ett hem fyllt med böcker: Del 3

hyllorMitt ständiga problem är att jag inte har tillräckligt mycket plats för mina böcker. Så fort jag köper nya böcker står jag där sedan och funderar på vart sjutton jag ska göra av dem.

Brukade ha detta problemet med cd-skivor. Alldeles för många skivor, alldeles för lite plats. Men nu för tiden så står ju bara skivorna där i sina ställ. För det är väldigt sällan jag faktiskt plockar fram en och sätter i cd-spelaren. Vill jag lyssna på musik blir det oftast genom datorn och Spotify. Sad but true.

009Hade ganska trista cd-hyllor också, de hängde liksom med genom åren av någon anledning och de kändes alltid lite malplacerade i min nya lägenhet, silvriga och allt som de var.

Så efter lite ångest över det hela bestämde jag mig för att packa ner skivorna i kartonger och förvandla mina silvriga cd-hyllor till vita bokhyllor.

Och resultatet, som ni ser här till vänster, blev jag riktigt nöjd med.

 

Tillbaka

Var jag borta? Ja, lite grann. Blev ett mycket längre blogguppehåll än planerat. Kanske för att jag inte hade planerat något uppehåll. Men sen kom värmen. Och ännu mera värme. Så kom det gäster och så var sommaren plötsligt i full gång. Det där med sommarlov sitter djupt rotat inom mig. Sommar=ledig.

Fast jag har faktiskt inte varit helt ledig, trots allt. Visst, värme och gäster tog upp mycket tid och energi denna sommaren. Men jag landade även mitt första jobb som frilansskribent och har suttit och skrivit på några artiklar för en hästtidning.

Nu börjar löven på träden bli gulaktiga. Har till och med sett några på marken. Hösten är på intågande (jag gillar höst, så lugn alla sommarfantaster, jag är överdrivet optimistisk här) så nu är det hög tid att komma igång med bloggandet igen. Snart följer inlägg om hur jag förvandlade ett cd-ställ till bokhylla samt recensioner av en Margaret Atwood bok och av en av Siri Hustvedts böcker.