Heading Out To Wonderful

WonderfulEn främling anländer till en amerikansk småstad. Hans namn är Charlie. Han har nyss kommit tillbaka från kriget. Det enda han har med sig är två resväskor – en av dem innehåller en uppsättning slaktarknivar, den andra är full med pengar.
Sylvan hör inte heller hemma i staden. Hon kommer från en okänd håla ute på landet, men hon talar och ser ut som en filmstjärna. Hon är gift med stadens mäktigaste man.
När Charlie och Sylvans vägar korsas händer något direkt. Men hur skulle deras historia kunna få ett lyckligt slut?

En blurb på Robert Goolricks Heading Out To Wonderful beskriver boken som en blandning mellan Den store Gatsby och Romeo och Julia. Vilket jag nog får hålla med om är ganska passande. Författaren till Niceville är också med och blurbar på bokens omslag och flera gånger under min läsning går mina tankar även till staden i just Niceville.

Nu när jag har läst ut Heading Out To Wonderful så kan jag inte riktigt bli av med känslan av att jag saknade något, att det fattades något. Jag blev inte riktigt så indragen i Robert Goolricks småstadsliv som jag hade önskat att jag blivit. Jag blev inte tillräckligt engagerad i Charlie och Sylvan. Jag gillade att de båda var personer som inte var rakt igenom snälla och trevliga. De har båda varsitt sorgligt och mörkt förflutet bakom sig, och det har format dem till de personer de är i boken. Men det gör även att jag har svårt för att verkligen tycka om dem och engagera mig i deras romans. Så ja, nu sitter jag alltså här och mest känner att det var något jag saknade i boken.

Boken finns även utgiven på svenska på Historiska Media och har då titeln En egen plats.

Annonser

So Much Pretty av Cara Hoffman

somuch”… if you wanted to make a memorial for those women who died in that kind of violence throughout history – which no one does, of course – but if you did you’d be carving names at roughly the same rate as the crimes are being committed. If you wanted a historical monument – you know, one that had casualties, beatings, rapes, disfigurations – you’d need something like the Great Wall of China.”

Den amerikanska småstaden Haeden skakas av den nittonåriga Wendy Whites försvinnande. Sex månader senare hittas Wendys kropp i ett dike och det visar sig att hon bara har varit död i timmar när kroppen påträffas. Den utmärglade kroppen efter Wendy tyder på att hon utsatts för både tortyr och sexuella övergrepp under den tid hon varit försvunnen.

Reportern Stacey Flynn upprörs inte bara av Wendys försvinnande och död. Ilskan bygger upp inom henne när hon tänker på allt våld som kvinnor i USA och resten av världen dagligen utsätts för. I sin vrede skriver hon en artikel som får oanade konsekvenser.

Wendys före detta skolkamrat Alice påverkas också av Wendys död och det våld hon utsatts för. Alice är en intelligent tonåring som alltid varit duktig i skolan, föräldrarna är läkare som flyttat från New York till Haeden.

Det tog mig ett tag att komma in i Cara Hoffmans So Much Pretty. Berättelsen om en ung kvinna som försvinner kanske inte känns så originell när man läser bokens baksida. Men bokens uppbyggnad är vad som skiljer den från andra böcker som behandlar samma ämne. Berättelsen hoppar fram och tillbaka i tiden och mellan olika personer. Vissa kapitel är i jag-form, andra inte. Vissa kapitel är utskrifter av intervjuer eller uppsatser som Alice skrivit i skolan. Wendys försvinnande och död ligger som bakgrund till alltihop men det är hur hennes död påverkat andra runtomkring henne som fokus ligger på. Till en början är det som sagt svårt att hålla reda på alla tidshopp och att försöka foga samman alla berättelserna. Men sedan, när det är knappt hundra sidor kvar av boken, börjar allting falla på plats och till skillnad från många andra böcker jag läst så känner jag här att det faktiskt fanns en mening med bokens uppbyggnad och alla berättelserna i den.

Drömmarnas sjö

drommarnas-sjoKom Edwards Drömmarnas sjö handlar om en ung kvinna, Lucy, som återvänder hem efter till en amerikansk småstad, Lake of Dreams heter den, efter att ha tillbringat största delen av sitt vuxna liv i Asien. Det dröjer inte länge förrän Lucy inser att hon inte har kommit över sin faders tragiska olycka som tog hans liv än, och inte heller verkar hon ha kommit över sin gamla ungdomskärlek Keegan. Trots att hon har en pojkvän som snart kommer över från Japan och hälsar på hennes familj. För att krydda det hela lite mera så hittar hon en kväll gamla brev i en fönsternisch och upptäcker att hennes släkthistoria innehåller hemligheter.

Jag växlar mellan att tycka om Drömmarnas sjö och att inte tycka om den medan jag läser. Det känns som att det tar en evighet att ta sig igenom den, trots det kan jag inte påstå att den direkt känns seg. Kanske ointressant? Jag förstår inte riktigt varför det blir så viktigt för Lucy att ta reda på mer om de där breven. För i ärlighetens namn verkar de inte särskilt intressanta. Trots det blir hon som besatt av att ta reda på mer om dem. En annan sak som drar ner tempot är de väldigt långa beskrivningarna av saker och ting. De känns inte heller på något sätt sega, men onödiga. Som när Edwards beskriver en typisk affärsgata i en småstad och räknar upp alla affärerna som ligger på den. Onödigt. Samtidigt så för hennes beskrivning av arbetet i en glashytta mig tillbaka till den gången jag själv besökte en glashytta och berättelsen känns väldigt levande.

Men överlag så får jag nog säga att jag inte förstår riktigt vilken berättelse det är som Edwards vill berätta. Är det den om Lucys skuldkänslor över faderns död? Eller är det om återvändandet hem? Familjeband? Det är först i några av de sista breven som mitt intresse vaknar. När Rose, släktingen ingen visste fanns, berättar om sin kamp i kvinnorättsrörelsen. Jag hade hellre läst en hel bok om det, och som utspelade sig på den tiden, än om Lucy som börjar luska i det förflutna.

Överlag så får jag säga att boken kändes spretig och att jag inte riktigt kunde få ihop det hela. Det kändes inte helt realistiskt att Lucy lyckades komma hem efter så lång tid och röra upp så mycket känslor och så mycket historia och sedan slutade det på bästa möjliga sätt för alla inblandade. Fick känslan av att det här ville vara en feel good bok, men det var det inte. Jag känner inte mycket alls för den nu så här efteråt.

The Angel Maker

angelDoktor Victor Hoppe återvänder efter flera år till sitt barndomshem i Wolfsheim, en liten, avlägsen stad i Belgien. Med sig har han tre spädbarn, vilka tycks vara identiska och kan bara skiljas åt genom att doktorn har märkt dem med olikfärgade band. Att det är doktor Hoppe som är fadern till barnen är det ingen som ifrågasätter, för alla tre har samma morotsröda hår som doktorn själv och samma genetiska defekt, harläpp. Men folket i Wolfsheim undrar naturligtvis en hel del om barnen, som vem är modern egentligen? Och var är hon? Och varför har barnen namn efter ärkeänglarna? Som om inte alla dessa frågor var nog så finns det fortfarande folk i staden som kommer ihåg doktorns egen barndom som var allt annat än idyllisk.

Det är svårt att tala om Stefan Brijs The Angel Maker utan att avslöja för mycket. Boken är uppdelad i tre delar och under den första delen så sträckläser jag nästan. För det är svårt att lägga ner den. Man anar vad som ska hända, men är ändå inte riktigt säker på hur det hela ska utspela sig. Sedan börjar plötsligt andra delen som fokuserar på doktorns barndom och hans tidiga karriär som forskare. Och jag börjar få en helt annorlunda bild inte bara av doktorn, men också utav boken. Men som sagt, jag vill inte avslöja för mycket här.

Jag skulle inte kalla detta en skräckbok, men jag får lite Stephen King-känsla över den ibland med en avlägsen småstad och allt. Fast The Angel Maker drar lite åt det gotiska hållet tycker jag. Jag ser framför mig hur Victor Hoppe bor i ett kråkslottsliknande hus i den lilla belgiska staden och driver sin praktik därifrån. Viktor Frankenstein dyker också upp i mitt huvud flera gånger. Men framförallt så är The Angel Maker en bok som är läskig på ett upprörande och störande sätt. Så här efteråt är jag fortfarande kluven om jag ska tycka synd om doktorn eller avsky honom.