Favorit miljö (Bokbloggsjerka 30 mars – 2 april)

Vilken är din favoritmiljö i böckernas värld? lyder veckans uppdrag från Annikas bokbloggsjerka. Bra fråga!

Mentalsjukhuset ute på en stormpinad ö är en stor favorit. Och då tänker jag framförallt på Dennis Lehanes Shutter Island (eller Patient 67 som den hette på svenska).

En annan favorit är Manderly Mansion i Daphne du Mauriers Rebecca. Stämningsfyllt, hotfullt, vackert.

Wuthering Heights, (Svindlande höjder av Emily Bronte) se ovan kommentar. Vindpiskade hedar, need I say more?

Okej, så mönstret här tycks vara att jag gillar stora hus på ödsliga platser och vars inneboende tenderar att inte vara helt mentalt stabila.

Universitetsmiljön tilltalar mig också (Donna Tartt Den hemliga historien) trots att jag under de senaste åren brutalt ryckts ur den romantiska föreställningen om universitetslivet som något mystiskt/spännande/inspirerande etc som dessa romaner oftast skildrar det.

England under/efter världskrigen är också något jag alltid faller för. Skyller det på att jag i ung ålder förälskade mig i C.S. Lewis Narnia serie. Men även på Evelyn Waughs Brideshead Revisited.

Däremot så har jag svårt för att ta till mig svenska miljöer. Det funkar inte riktigt för mig. Böcker är min eskapism och jag vill så långt bort som möjligt.

Annonser

Bokbloggsjerka 23 – 26 mars

Tänkte ta del av Annikas bokbloggsjerka denna helgen och frågan lyder: Berätta om årets hitills bästa läsupplevelse.

Jag får nog säga att det än så länge är Chris Cleaves The Other Hand. Trots att jag gnatade en del om att känna mig lurad på grund av baksidestexten. Men boken var ju trots allt riktigt bra. Dock tätt följd av Tom Rachmans De imperfekta. Någon av de två var helt klart bästa läsupplevelsen hitills i år.

Håller även på med Rör mig inte av Tahereh Mafi, verkar också lovande än så länge.

Booked

Tänkte tipsa alla som gillar att läsa nya böcker om Booked.nu. Där får man chansen att få böcker som inte kommit ut ännu. Allt man behöver göra är att bli medlem. Sen så kan man delta i utlottningen av nya titlar. De 50 första som svarar på deras mailutskick får den aktuella boken. Sedan har man ca 1 månad på sig att läsa boken och göra två inlägg i sociala medier så som Twitter/Facebook/blogg. Det är allts som krävs i utbyta mot att man får en bok.

Helt klart värt att testa tycker jag eftersom det alltid är kul att få en chans att prova på böcker man kanske inte hade fått upp ögonen för annars. Och gratis böcker är väl aldrig helt fel heller?

De imperfekta av Tom Rachman

Tom Rachmans De imperfekta (org. The Imperfectionists) är en bok fylld av berättelser. Själva ramverket för dessa berättelser är en internationell tidnings uppgång och fall. Den ständiga jakten på nyheter, att vara först. Gårdagen som är gamlare än gatan efter tryck. Rubriker som balanserar mellan det löjliga och det briljanta.

Till en början är det bara lösa berättelser. En gammal man som inte hänger med i teknikens utveckling och som halvhjärtat försöker plagiera någon annans nyheter för att få ihop pengar till hyran. En annan som får in sitt levebröd genom att skriva dödsrunor men får sitt liv omkullkastat när tragedin slår till och döden inte längre är en text i notisstorlek.

Några av berättelserna sticker ut, det finns något i dem som jag gillar, eller hatar. Jag blir berörd, upprörd, ledsen. Inte glad? Faktiskt inte. Det är ett gäng sorliga personer som Rachman har samlat ihop, men de berör.

Jag fastnar särskilt för berättelsen om den oerfarne journalisten Winston Cheung som hamnat i Kairo i hopp om att få jobb på tidningen. Det går att reletera till honom. Vilsen i en värld där alla tycks mer erfarna och vet vad som ska göras. Med modet i högsta högg har han gett sig av från sin trygga tillvaro för att följa sina drömmar. Bara för att låta Rich Snyder, korrespondenten som har sitt huvud alldeles för långt uppkört i en annan kroppsdel, köra över honom totalt. Sällan har en karaktär fått mig att gnissla tänder så som Rich Snyder. Men finns det verkligen sådana människor? Är han en realistisk karaktär, kan jag inte hjälpa att undra. I vilket  fall som helst så vill jag strypa honom.

Ornella de Monterecchis historia fascinerar mig också. Läsaren som läser tidningen som man läser en bok och fortfarande försöker ta sig igenom 1990-talets händelser. Tills hon tar sig fram till den där ödesdigra dagen, 24 april 1994, dagen hon helst vill glömma och inte kan hitta när hon väl kommer fram till den.

Tidningen är de anställda. Vad händer med dem när det tryckta mediet dör ut? När ingen längre vill betala för nyheter de kan läsa gratis på internet.

För mig faller Rachmans bok på sista kapitlet. Det blir för upprörande på något sätt (kanske för att jag är djurvän). Tidningens fall visste vi skulle komma. Men det andra? Jag vet inte riktigt. Det känns som att Rachman gav mig ett pussel och jag tyckte att några av bitarna var vackra och intressanta, men det känns som att det fattas några bitar, jag får inte allt att gå ihop till en helhet. Någon av människorna jag lärt känna har gjort något fruktansvärt, men jag får aldrig veta vem. Därför har jag svårt för att känna något för dem när tidningen rycks bort ur deras liv.

 

#readingfail

The Gormenghast triology #readingfail. Spent a lot of money on all 3 but only read the second…

Andra böcker som förblir olästa i min bokhylla: Ulysses av James Joyces, Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt står fortfarande med ett stort hundöra ungefär en tredjedel in i boken ett decennium senare, typ. Böckerna från förra årets bokrea. Böckerna från detta årets bokrea….

Men Gormenghast stör mig fortfarande för jag la ut så där 1000 spänn på  hela triologin en gång i tiden och när jag sedan några månader senare åkte till Oxford hittade jag hela treenigheten för 3£. Frustrerande mycket, eller?

Annars är jag på ganska gott humör idag faktiskt, efter ett djupdyk ned i det allra mörkaste under vårsolen tidigare. Men nu känns det som sagt bättre. Fick en ny idé till en ny bok. Eller fick mer idéer till en gammal idé kanske är mer korrekt. Saker känns bra i alla fall just nu. Hoppas det håller i sig. Och att tankar övergår till handling.

Någon annan som har böcker i bokhyllan som ger ångest för att de antagligen kommer att förbli olästa?

Kära Blue…

From: fiberglasodin@…

To: BlueVanMeer@…

Subject: Special Topics in Calamity Physics av Marisha Pessl

Kära Blue,

Jag förstår att det du bevittnade på Smokey Mountian måste ha varit en fullständig chock för dig och jag uppskattar att du har bestämt dig för att dela med dig av den här traumatiska upplevelsen med oss. Du gör det klart redan från början vad som kommer att hända. Mitt problem med det hela är dock att det sedan dröjer ca 300 sidor innan själva händelsen faktiskt inträffar. Och dessa 300 sidor är till största delen fyllda av ett evigt upprabblande av litterära verk samt oändliga utläggningar om din kära fader. Han verkar onekligen vara en intressant prick, men efter att jag hade läst baksidestexten var jag inte alls av uppfattning av att hela boken skulle handla om honom.

Och på tal om baksidan, Special Topics in Calamity Physics jämförs där med Donna Tartts Den hemliga historien (The Secret History). Är inte det att ta i lite? Jag menar, visst, det finns ett litet elitiskt hemligt sällskap av unga studenter i båda böckerna men ärligt talat så får jag ingen som helst känsla för dina vänner The Bluebloods. Efter att ha tagit mig igenom bokens 500+ sidor så har jag fortfarande svårt för att komma ihåg namnet på dem och jag fick aldrig någon uppfattning om hur de egentligen var som personer eller varför. Inte ens din Visual Aid hjälpte. Er vänskap verkade inte heller vara så mycket att hänga i julgranen, om jag ska vara ärlig. Fick aldrig riktigt intrycket av att ni tyckte speciellt bra om varandra eller ens förstod varandra eller kände någon slags samhörighet över huvudtaget.

Jag får erkänna att jag började skumma texten efter de första 100 sidorna. Insåg att jag aldrig skulle kunna ta mig igenom allt rabblande, alla utläggningar, omvägar, sidospår osv. Det fanns en liten ljusglimt då du äntligen kom fram till den hemska händelsen. Det kändes som att jag äntligen hade tagit mig fram till Handlingen. Men den drunknade snabbt återigen bland alla litterära referenser (för övrigt mycket imponerad över att en sextonåring känner till så många verk så väl!).

Men du verkar trots allt vara medveten om flera av dessa problemen som jag tar upp eftersom du sätter fingret på flera av dem med Final Exam i slutet av boken.

Lycka till i fortsättningen med läsandet/lösandet av internationella konspirationer och mordgåtor.

Med vänliga hälsningar

fiberglasodin

Living with Books

Efter årets bokrea insåg jag att mina bokhyllor nog ligger farligt nära sin maxvikt. Så under helgen satte jag igång och omorganiserade mina böcker. Jag älskar att se böcker på alla möjliga konstiga och ovanliga ställen i folks hem. Problemet är bara när man försöker få till det själv så kan det vara lite klurigare. Oftasts slutar det med att böckerna åker in i bokhyllorna efter en kort vistelse på fönsterbrädan där de bara blev våta när jag vattnade blommorna eller på köksbänken där de alltid var tvungna att lyftas och flyttas för att jag skulle kunna torka av bänken efter matlagning. Så därför går Alan Powers Living with Books upp på min önskelista. Enligt dess beskrivning bjuder den på vackra fotografier av böcker i husets alla rum.