Sömngångerskan

somngangerskanEssie Foxs Sömngångerskan utspelar sig i ett viktorianskt London. Sjuttonåriga Phoebe lever tillsammans med sin nästintill fantasiskt religiösa mor och sin moster Cissi som är en stjärna på Londons teaterscen. En dag när Phoebe följt med Cissi och själv uppträder på teatern får hon syn på en mystisk herre som hon genast känner en oförklarlig dragning till. Han visar sig vara Nathaniel Samuel, ägare till ett stort varuhus. När Cissi sedan dör en tid senare erbjuder mr Samuels Phoebe en plast som sällskapsdam till hans fru ute på deras stora herresäte på landet. Det dröjer inte länge förrän Phoebe börjar nysta i familjen Samuels hemligheter och de visar sig vara sammanvävda med hennes egen familjs hemligheter.

Under tiden jag läste Sömngångerskan tyckte jag om boken. Handlingen flöt hela tiden på bra samtidigt som den väckte många frågor som jag hoppades få svar på. Miljöerna tyckte jag också om, första delen av boken fick mig ofta att tänka på Mr Selfridge (TV-serien) de miljöer som förekommer där. När Phoebe sedan flyttade ut till den stora herrgården på landet och vaknade av oförklarliga ljud om nätterna glimtade en Jane Eyre känsla förbi. Jag hade heller inget problem med karaktärerna i boken, vissa tyckte jag om, som Phoebe och Gamla Riley och hennes vänner. Andra avskydde jag, men bara för deras avskyvärda sätt, inte för att de på något vis var dåliga som karaktärer.

Det var först efteråt som jag kände mig besviken på boken. Många av de riktigt stora händelserna i boken verkade inte leda någonstans. Det var mycket som byggdes upp och fick stor roll i början men som sedan knappt nämndes. Det är ganska många sådana saker som förvirrar mig så här efteråt. Är det jag som inte förstod eller är det författaren som har försökt få med alldeles för mycket i sin bok och sedan inte gjort något av det? Bara titeln är förvirrande för mig nu. Sömngångerskan. En tavla med det namnet finns i boken, och den har någon anknytning till Cissi. Det finns även en flicka som tros ha vandrat iväg en natt. Men ingen av dessa två händelser är egentligen mer än sidospår i boken, så jag förstår inte varför den fick den titeln. Och det är väl så jag känner för många av händelserna genom hela boken, jag vet inte riktigt vad som var huvudberättelsen och vad som bara var sidospår.

En annan sak som drog ner betyget för den här boken lite för mig är att den till största delen är skriven i första person ur Phoebes perspektiv. Men så dyker det upp något kapitel ibland i tredje person där det avslöjas hemligheter som Phoebe inte känner till. Det känns lite som fusk, tycker jag. Och jag tror att det hade fungerat lika bra om vi fick reda på dessa hemligheter samtidigt som Phoebe. Men ibland hålls läsaren i mörkret ändå. Mot slutet händer något väldigt stort, som man inte får veta förrän Phoebe uttryckligen säger det två år senare. Jag var tvungen att gå tillbaka och läsa om de sista kapitlen för att se om jag helt hade missat det, men det verkade inte så.

Vissa hemligheter mår bäst av att begravas står det på bokens baksida. Jag tycker mer att Phoebes berättelse visade på att det är precis tvärtom. Att det kan gå riktigt illa när man håller något hemligt.  Överhuvudtaget jag känner nog att jag inte riktigt vet vad författaren ville med den här boken. Vilken berättelse var det egentligen Essie Fox ville berätta för oss? Men trots det, när jag läste den var den som sagt ganska bra. Det var först mot slutet som alla frågor och all förvirring dök upp.

Annonser

På besök hos Harry Potter

Resan till London bestod inte enbart av shopping. Det blev även ett besök hos Harry Potter och hans värld.

Jag är inte något stort Harry Potter-fan. Det måste bara påpekas. Har aldrig läst böckerna, men jag har sett filmerna. Ja, jag vet, inte samma sak. Men men. Tycker åtminstone att de senare filmerna är ganska mysiga att kolla på runt jul. Får alltid sån julstämning av miljöerna, och det snöar ju i varenda film, typ! Men, i vilket fall, det var roligt att göra ett besök på WB Studios utanför London och få sig en närmare titt på världen.

Det var relativt lätt att ta sig dit, en kort tågresa och sedan byte till Harry Potter bussen som kostade 2£. Däremot måste man måste köpa biljett till WB studios innan besöket, vilket kan göras från deras hemsida. Vi köpte ungefär en vecka innan vårt besök och då var det några tider som redan var uppbokade. Så var ute i god tid.

Vi var ute i väldigt god tid när vi väl kom dit. Hade nog nästan två timmar att fördriva innan vår guidade tur började och vi kunde släppas in till Harry Potter. Men som tur var fanns det naturligtvis en souvenir shop att spendera tiden i. WB Studios ligger verkligen mitt ute i ingenstans, så när man väl är där så är man där. Om man inte känner för att promenera runt på parkeringen. Men vi roade oss i shopen. Och jag fick till och med köpt en mugg. 015 016

Efter att ha svingat trollstavar (Voldemorts) och provat sorteringshatten gav vi oss av till caféet för lite lunch. Och sedan var det dags att ställa sig i kö för vår guidade tur. Vilket man gjorde ungefär en kvart innan den började. Så det var helt ok och kändes som att allt flöt på smidigt. Den guidade delen av besöket tog ca 20 minuter. Sedan fick vi själva springa runt och titta och ta kort. Ett bra upplägg, tyckte jag. Det ”värsta” kanske var att det var ganska mycket folk, så man fick trängas lite för att komma fram och få bra kort ibland. Och det var några skolklasser som inte riktigt verkade ha någon uppfattning om att det fanns andra människor där. Men som tur var är stället stort nog för att undvika irriterande grupper när man väl vet vilka det är man ska undvika.

hp45

Utomhus delen hade bland annat Pivet Drive. Och där serverades även honungsöl, men jag avstod.

hp12

Isslottet som var med som dekoration i en av filmerna fanns med. Väldigt snyggt, måste jag säga.

hp32

Dumbledores rum. Riktigt snyggt!

hp54

Diagon Alley fanns också med. En av mina favorit delar. Hela gränden var uppbyggd. Tyvärr var det svårt att ta kort just där utan att få med en massa okända människor på bilderna.

hog11

En jättemodell av Hogwarths. Också en favorit. Det var mäktigt att se hela slottet uppbyggt och se alla detaljer.

 

London shopping

I april gjorde jag en resa till London. En stad som jag bott och levt i tidigare. Men det är alltid annorlunda att komma tillbaka som turist. Att trängas med alla främlingar på Regent Street och Oxford Street. Det får mig att hata staden lite grann. Men jag var inställd på att shoppa, trots att resväskan på något sätt hade fyllts till bredden redan innan jag lämnade Sverige. Planen var att det skulle inhandlas kläder. Meeen … så blev det inte riktigt. Kom inte hem med ett enda nytt klädesplagg. Detta var vad jag istället – på något mirakulöst vis – lyckades trycka ner i min resväska efter en vecka i London.

010

Jag blev särskilt glad över att hitta Wuthering Heights (min favorit bok) och Jane Eyre (aldrig läst men tyckte mycket om både filmen och pjäsen), eftersom jag tycker att utgåvan av dessa är apsnygg och varit på jakt efter dem sedan jag såg WH på bokmässan förra året.

En annan sak jag lyckades lägga vantarna på, lite i sista sekund då jag hittade den i en shop på Heathrow, var detta bokmärket. Eller vad man nu ska kalla det. Ett litet clip som håller upp sidorna när man läser.

013

Och, naturligtvis hittade jag några anteckningsböcker som jag bara var tvungen att ha.

014