So many books

Vinterkylan har kommit och det börjar bli hög tid igen. Hög tid att bestämma vilken bok som jag ska träda in i härnäst medan snöflingorna virvlar och yr utanför mitt fönster.

De sista kapitlen i en bok fyller mig nästan alltid med en underlig ambivalens. Tanken, och hoppet, väcks om att snart får jag sätta mig in i en helt ny berättelse och uppleva helt nya saker och jag kan knappt vänta. Samtidigt så vill jag inte släppa taget om den boken jag håller på med. Jag vill dra ut på det, bara lite till. Bli kvar i den världen en stund till. Hur jag än försöker är jag aldrig riktigt redo för slutet.

You know you’ve read a good book when you turn the last page and feel a little as if you have lost a friend. –Paul Sweeney

Jag läser lite långsammare. Men jag kan inte låta bli att gå igenom raderna av böcker i min bokhylla. Kan inte låta bli att fundera på vilken av dem som jag ska krypa upp i soffan med. Snart, väldigt snart. Men inte riktigt än.

Read the best books first, or you may not have a chance to read them all. –Henry David Thoreau

Thoreaus råd låter klokt. Om jag bara visste vilka som var de bästa böckerna. Där i min hylla ser alla lika lockande ut. Hur kan jag möjligen välja vilken som står näst på tur?

Någon gång fanns en tanke på att alla böcker jag inhandlat under bokreorna under åren nu banne mig ska bli lästa. Allihop. Men så kommer februarimånad och så växer högen lite till, år efter år. En annan taktik jag försökte mig på är att läsa dem efter tjocklek. Eller möjligtvis tunnhet. Tunnaste boken först, då borde jag ju kunna ta mig igenom fler böcker. Men så visade det sig inte alls vara.

It is a good rule after reading a new book, never to allow yourself another new one till you have read an old one in between. –C.S. Lewis

Jag önskar att jag kunde ta herr Lewis råd och läsa lite gamla böcker emellan de nya. För det finns många jag skulle vilja läsa om. Men det finns ju så många nya som jag vill läsa också!

Frank Zappa sa det nog bäst: So many books, so little time.

Bokbloggsjerka 24-27 januari

I veckans bokbloggsjerka lyder frågan: Har du ett konto på Boktipset, Goodreads eller båda? Vilken av dem är bäst och varför?

Jag har ett konto på Goodreads. Har aldrig hört talas om Boktipset förut, men får helt klart ta och kolla upp det. Vad jag gillar bäst med Goodreads är nog att man kan scanna in boken med telefonen (med deras app) och slipper sitta och skriva in titel etc. Funkar tyvärr mindre bra på svenska böcker, men vissa finns där. Det och att det kommer upp en liten ruta här på bloggen (till höger) som visar vad jag läser just nu. Har även detta kopplat till mitt facebook-konto, men börjar fundera på om mina vänner där kanske är lite trötta på att bli spammade med info om vilka böcker jag läser.

Händer även att jag läser recensionerna där, både när jag sitter och funderar på vad jag själv ska skriva om en bok och även om det är en bok jag är nyfiken på att läsa. Tycker att de flesta av dem håller ganska bra nivå och de är varierande i omdömena.

The Lessons

Det som först drog mig till Naomi Aldermans The Lessons var jämförelsen på bokens baksida. ”A seductive homage to Donna Tartt and Brideshead Revisited” står det.  Och det är en passande jämförelse kan jag säga nu när jag läst boken.

Handlingen utspelar sig i Oxford där studenten James Stieff kämpar med sina studier och med att passa in i universitetslivet. Och precis som i Den hemliga historien och i Brideshead så är det en liten, exklusiv grupp med vänner som James får möjligheten att bli en del av. Men det dröjer naturligtvis inte länge förrän han märker att allting inte står rätt till.

Den förmögne Mark står i gruppens centrum. Han erbjuder dem att flytta in i hans väldiga hus och leva ut sina studentdagar där istället för i något litet studentrum. Och hela gruppen tycker att detta verkar vara en bra idé.

Men Mark visar sig vara en högst destruktiv person som flyr från sig själv med hjälp av sina pengar och tillfälliga sexuella kontakter.

Det lyckliga livet i Marks hus varar inte för evigt, studietiden går mot sitt slut och vännerna går åt skilda håll. Men Mark verkar ha svårt för att släppa greppet om dem, om sina glansdagar i Oxford, och de dras snabbt ner i hans destruktiva beteende igen.

Jag tyckte om The Lessons. Kanske just för att jag älskade Donna Tartts Den hemliga historien och för att TV-serien Brideshead Revisited är en av mina absoluta favoriter. Gillar man universitetsmiljön och små, tätt sammanknutna grupper av vänner som har en tendens att agera ut på destruktiva vis och försätta sig själv och andra i knipa så gillar man nog denna bok.

Ibland känns det som om Alderman lånar lite för friskt från framförallt Brideshead. Mark är näst intill en kopia av Sebastian Flyte. Ända ner till relationen med familjen, framförallt modern, och det kluvna förhållandet till katolicismen. Komplett med en orolig präst som håller ett öga på honom för moderns räkning. Men jag kan förlåta detta. Kanske framförallt för att vi får följa hela Marks självdestruktiva bana, medan Sebastian Flyte försvinner ut ur berättelsen. För The Lessons andra del handlar om tiden efter Oxford och hur Mark och James förhållande utvecklas då. Och jag tänker mig att det är så det kunde ha gått för Charles och Sebastian, om Charles hade fortsatt att ge efter för Sebastian och stannat med honom.

Men som sagt, gillar man den här typen av böcker så rekommenderar jag The Lessons.