Avslut

2014-06-06 15.27.25Förra veckan var slutet på en härlig tid. Två år vid Lunds universitets Författarskola. Och här står jag nu med en bok i handen. Den hade aldrig blivit till om jag inte hade fått de här två åren till att fokusera helt på mitt skrivande. Jag hade aldrig fått chansen att besöka alla de där platser jag gått och burit på så länge om jag inte hade fått den där tiden. Landet Ketheron och alla dess invånare finns nu där, en fantasyroman 550 sidor lång. Det största jag åstadkommit i hela mitt liv, helt klart. Jag som knappt hade skrivit en novell innan jag påbörjade utbildningen.

Förra veckan var något jag fruktade länge. Det är väl alltid läskigt när någonting tar slut och man inte vet vad som händer sedan. Ännu läskigare blir det när man på avslutningsdagen måste stå framför en massa människor och läsa upp sin text, rätt in i en mikrofon. Hur nervös var inte jag? Kan fortfarande inte riktigt fatta att jag faktiskt stod där och delade med mig av min bok. Jag som inte ens berättade för människor förut. Det kändes alltid som en ouppnåbar dröm. Som att säga att man ska bli rockstjärna.

Förra veckan kommer jag alltid att minnas. Ett kärt minne. Ett avslut, vemodigt så som avslut alltid är. Nu har det blivit hög tid att se om det här manuset kan stå på egna ben, om något förlag vill ta sig an det.

Donna Tartt

dtJag blev frälst i Donna Tartt efter att jag läst hennes Den hemliga historien någon gång på 90-talet. Blev sedan överlycklig när det tio år senare kom ut en ny bok av henne, nämligen Den lille vännen. Men jag lyckades inte riktigt ta mig igenom den första gången jag försökte. Tyckte det var frustrerande att det där mordet det talades om på boken baksida aldrig verkade komma närmare någon lösning. Några år senare läste jag på en blogg någonstans att man faktiskt aldrig får reda på i boken vad som hände, och plötsligt såg jag Den lille vännen med helt nya ögon. Och jag tog mig an boken än en gång. Nu gick det genast mycket bättre och jag älskade Harriet som snabbt blev min superhjälte.

Blev överlycklig när jag hörde att det var en tredje Donna Tartt bok på gång, ytterligare tio år senare. Av någon anledning har det dröjt innan jag inhandlade Steglistan. Men igår blev det äntligen av. Då var jag nämligen och lyssnade på Donna Tartt som besökte Internationell Författarscen på Malmö Stadsbibliotek. Och det var verkligen kul att få se sin favoritförfattare i verkliga livet. Tyvärr tyckte jag att intervjuaren tog över ganska mycket och kändes ohyfsad ibland. Det verkade som om var ute efter ett speciellt svar på många av sina frågor och pushade för att få dem också. Hade varit bättre om hon låtit Donna Tartt bli hörd lite mer.

Men det var kul att höra vad Donna Tartt hade att säga ändå. Och framförallt att höra henne läsa ur Steglitsan (eller The Goldfinch som den heter på engelska). För mig som själv skriver var det väldigt intressant att höra om hur hon arbetar, hur hon skriver för hand och klipper sönder scener med sax och sedan klistrar ihop dem igen. Hade gärna hört mer om det men tyvärr var det upp till intervjuaren.

Bokbloggsjerka – Okänd författare

Så var det dags att komma igång med jerkorna igen, efter ett långt uppehåll från min sida. All min tid verkar gå åt till mitt eget skrivande dessa dagar!

Annika ställer frågan: Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?

Ärligt talat så tittar jag väldigt väldigt lite på vem som har skrivit boken. De flesta böcker jag köper är av författare jag aldrig hört talas om. Det kan vara en mängd saker som får mig att ta upp boken och titta på den, omslag, titel t ex. Men själva beslutet att läsa den brukar komma av att det är något i baksidestexten som fångar mitt intresse. Så helt klart bokens handling som får mig att bestämma mig för att läsa den. Jag är nog snarare en sådan som undviker författare jag hört talas om, för jag har för många förutfattade meningar.