Tematrio – La France

Denna veckan vill Lyran att vi berättar om något franskt för tematrion. Så jag drar till med tre av Sekwas böcker, så klart.

1. No och jag av Delphine de Vigan. Trettonåriga Lou ska hålla föredrag i skolan och bestämmer sig för att prata om uteliggare. Så träffar hon den artonåriga No som är hemlös. No är skygg och litar inte på någon, men de båda flickorna blir vänner och Lou bestämmer sig för att hon vill rädda No och ge henne ett riktigt hem. No och jag är en bok som berör och som får oss att minnas barndomens ideal och får oss att fråga oss själva vad som egentligen hände med dem.

2. Underjordiska timmar av Delphine de Vigan (igen). Om en människas långsamma undergång och om möten och chanser som försvinner bland stadens alla människor och anonymitet. En stark bok, ångesten riktigt griper tag i en.

3. Ru av Kim Thúy. Thúy är uppvuxen i Sydvietnamn men bor numera i Montreal. I denna boken berättar hon i små korta stycken om sitt liv i Vietnamn och släktingar som går under nummer. Men även om hur hon tog sig från Vietnamn och om sitt liv i exil. Boken är tunn, men fylld med så många historier; vissa roliga, vissa sorgliga, och vissa otroligt grymma.

I bokhyllan

Gick igenom min bokhylla idag för att se vad jag har att läsa under sommaren. Har som jag tidigare nämnt bestämt att jag inte ska köpa något nytt under sommaren, mycket på grund av att ekonomin inte tillåter det just nu. Som tur är har jag massa olästa böcker i bokhyllan, så här kommer min läslista, undrar bara vilken jag ska börja med:

A Feast for Crows – George R.R. Martin

American Gods – Neil Gaiman (halvläst)

The Black Swan: The Impact of the Highly Improbable– Nassim Nicholas Taleb

Calamaties & Catastrophes: The ten absolutely worst years in history – Derek Wilson (korta berättelser om år som verkligen sög, som typ pestens år. Har läst några kapitel, så nu blir det till att ta sig igenom resten.)

The City & The City – China Miéville

Cryptonomicon – Neal Stephenson

Darling river – Sara Stridsberg

Främlingen: Echos labyrinter 1 – Max Frei

Förtrollerskan från Florens – Salman Rushdie (halvläst)

Glitterscenen – Monica Fagerholm

Häxan från Portobello – Paulo Coehlo

Imaginary Homelands – Salman Rushdie (läste delar ur den till min b-uppsats i litteraturvetenskap, men vill fortfarande läsa resten)

John Stones fall – Iain Pears

Kattöga – Margarete Atwood

Locke Lamoras lögner – Scott Lynch (hittade i mammas bokhylla, trodde först att det var tantsnusk, men såg sen ett citat från SF-bokhandeln på framsidan, så tänkte att det måste vara en fantasy bok jag missat, vi får väl se. Lite tantsnusk så här i sommaren kanske inte hade varit helt fel.)

Midaqq-gränden – Naguib Mahfouz

The Night Circus – Erin Morgenstern (håller på med nu)

Raw Shark Texts –  Steven Hall

Rebecca – Daphne DuMaurier (denna ska jag bara läsa under sommaren!)

Skuggbiblioteket – Mikkel Birkegaard (började med den för längesen, men orkade inte riktigt)

Sommarsquash tokolosh! –  Rachel Zadok

Tänk som en turk: Om du vill lyckas i Sverige  – Kadim Akca, Antonia Stackelberg (en av böckerna som jag fick när jag var ute på förlag och praktiserade. Började läsa denna direkt, men sen kom annat ivägen.)

Vindens skugga – Carlos Ruiz Zafón

What the Dog Saw – Malcom Gladwell (korta artiklar om olika fenomen, några lästa)

White Lie – Andrea Gillies (mitt sista inköp, I swear. Väntar på den från adlibris)

Ängelns lek – Carlos Ruiz Zafón

Att läsa för skolan:

Att skriva – Stephen King (läst, så gott som, hela. Men länge sedan och den ligger på kurslitt.listan så det blir till att läsa igen.)

Nya författarskolan – Göran Hägg

Textvård: att läsa, skriva och bedöma texter – flera författare

WikiLeaks – Historien om sajten som förändrade världen

Det fanns en tid då WikiLeaks bara var WikiLeaks och inte Julian Assange. När förändrades detta? När Julian började figurera på bild i medierna skulle jag tro, jag kommer inte ihåg exakt. Men Assange är helt klart en person man lägger märke till. Ed Burns med blekt hår var mitt första intryck. Engelsk affärsman var mitt andra. Nej, jag vet inte var jag får allt ifrån, men så tänkte jag då.

Jag var aldrig speciellt insatt i vad WikiLeaks gjorde om jag ska vara ärlig (och som mina Julian Assange intryck säkert redan avslöjat). Att de spred hemliga dokument visste jag så klart. Det var nog först när Bradley Manning arresterades som jag fick upp ögonen för sajten/organisationen på riktigt. Men snart kom jag, och många andra, att tänka på Assange och WikiLeaks som frihetskämpar för informationsfrihet.

När Assange senare anhölls misstänkt för våldtäkt var första tanken att det var som något taget ur en spionthriller. Att USA gör allt för att tysta dem som försöker avslöja dem. Och WikiLeaks tycktes dö ut utan sin grundare.

Det händer inte mycket på WikiLeaks sajt idag. Den som går in på sidan möts av meddelandet; ”We are forced to temporarily suspend publishing whilst we secure our economic survival”.

I somras drog jag en regning dag runt på stadsbiblioteket och fick tag på Daniel Domscheit-Bergs bok WikiLeaks: Historien om sajten som förändrade världen (orginal titel Inside WikiLeaks: Meine Zeit bei der gefährlichsten Website der Welt). Lät intressant tyckte jag, jag behövde skaffa mig lite större koll på det där med WikiLeaks. Sträckläste sedan boken när jag kom hem och regnet fortsatte ösa ner. För de som inte vet så var Domscheit-Berg den andra frontpersonen i WikiLeaks. Historien han lägger fram i sin bok är väldigt annorlunda från den uppfattningen i alla fall jag hade om organisationen.

Boken är intressant för den ger en inblick bakom kulisserna på WikiLeaks; hur man levde och hur man jobbade och framförallt hur organisationen framställdes till att vara så mycket större än vad den egentligen var. Återigen kan jag inte låta bli att tänka spionthriller; en underground organisation bestående av hackare med ett uppdrag att göra informationen fri för alla, ständigt på sin vakt, rädda för att bli avslöjade. En organisation som kämpade emot hemlighetsmakeri, men samtidigt beskrivs Assange själv som någon som vägrade dela information med sina medarbetare och vänner och höll dem i det fördolda.

Hur mycket ska man egentligen tro på det som sägs i denna bok? Julian Assange framställs som en paranoid excentriker med storhetsvansinne för det mesta. Någon som Domscheit-Berg ser upp till först men sen upptäcker allt mörkare sidor hos. Någon som alltid tittar sig över axeln och tror att han är förföljd, att någon är ute efter honom. Någon som hotar sina medarbetare när de börjar ifrågasätta honom.

Den lilla gnutta självkritik som finns från Domscheit-Bergs sida i boken verkar gå ut på att han själv var för naiv och för snäll och detta utnyttjade stora stygga Julian Assange hänsynslöst. Detta är största skälet till att jag ifrågasätter mycket av det som står i boken.

Julian Assange skulle själv skriva en bok om sig och WikiLeaks. Istället resulterade det i Julian Assange: The unauthorised autobiography efter att Assange dragit sig ur projektet med orden; ”All memoir is prostitution”.