Writing – Marguerite Duras

2014-09-28 22.53.28

Vackert och enkelt om skrivandet i Marguerite Duras Writing.

Writing, eller Att skriva som den svenska utgåvan som kom ut nyligen heter, är Marguerite Duras näst sista bok. I den reflekterar hon över skrivprocessen i fem essäer. Duras språk är vackert, enkelt, när hon beskriver skrivandet och den ensamhet skrivandet kräver. Writing ger känslan av att läsa sidor ur författarens dagbok, korta anteckningar som skrivits ner och sedan följts upp. Det är den första essän – med samma titel som boken – som jag finner allra mest intressant. Att få en inblick i en annan skrivande människas tankar och tvivel. Bokens andra essä, The death of a young british pilot, berör mig. Hur en annan människas öde kan beröra genom att väcka upp våra egna minnen. Hur någon annans historia får berätta vår egen historia.

Annonser

Mina reafynd från Adlibris

Äntligen är bokrean nästan här, vilket innebär att man redan nu kan shoppa loss i nätbokhandlarna. Efter noga överläggande har jag nu gjort årets första rea-beställning från Adlibris.

joseph-anton-memoarerSalman Rushdies självbiografi Joseph Anton har jag gått och sneglat på sedan dagen den kom ut. Så passade på direkt när jag såg att den fanns på rean. 69 kronor kostade den.

 

 

 

flickan-med-glasfotterFlickan med glasfötter fastnade jag för av två anledningar; omslaget och det låga priset, 19 kronor. Baksidan berättar om sagor och en snökall skärgård med mystiska varelser. Jag är nyfiken.

 

 

 

drommarnas-sjoDrömmarnas sjö var jag först lite tveksam till. Den lät lite Nora Roberts-aktig. Men så läste jag på den engelska utgåvan och fick en annan uppfattning av boken. En trävilla vid en sjös strand. Massor av hemligheter. Tydligen. Får väl se vad betyget blir sedan när jag läst den. Priset var bra åtminstone, 25 kronor.

 

 

somngangerskanEn annan bok jag fastnade för snabbt, Sömngångerskan. ”Vissa hemligheter mår bäst av att förbli dolda.” Vem kan motstå sånt? Utspelar sig på Londons teaterscener, stora herrgårdar och öde skogar, enligt baksidan. En familjetragedi ska också finnas med. Pris 45 kronor.

 

 

 

duskadoStod och läste i Du ska dö i biblioteket för inte alls så länge sedan och kände genast hur jag drogs in i Fadimes hemska historia. Så det blev till att köpa nu när den var med på rean. 39 kronor.

 

 

 

du-vet-var-jag-finnsKopierar adlibris text rakt av här för jag har ingen aning om vad Du vet var jag finns handlar om, men jag gillade omslaget. Pris 39 kronor.
”Det var en gång två kusinsystrar som lekte sagolekar i sin trädkoja. (Men i deras sagor lämnade Skönheten Odjuret för trollkvinnan som läst förbannelsen över honom och den utflippade Alice i Underlandet knaprade roliga piller för att orka sig igenom spegeläventyret. I favoritleken vaknade aldrig Törnrosa.)”

 

 

monsterKände mig lite sensationslysten när jag la till Monster i kundvagnen. Handlar om seriemördare. Kostade bara 29 kronor.

 

 

 

Det var mina reainköp än så länge det. Men fler blir det garanterat. Kommer stå utanför bokhandeln klockan 7 första dagen!

Expeditionen – min kärlekshistoria

expVi har nog alla något som vi fascineras av. Något som vi har burit med oss enda sedan vi första gången kom i kontakt med det. Berättelser av olika slag som vi aldrig riktigt kan släppa taget om. Obesvarade frågor vi vill få svar på. Mysterier vi vill lösa.

För Bea Uusma är det Andréexpeditonen. Ingenjör Salomon August Andrée hade själv en sådan besatthet. Att ta sig till Nordpolen i en vätgasballong. 1897 ger han sig iväg tillsammans med två andra män. Det sista man ser av dem är när de seglar iväg i ballongen över isen. Sedan dröjer det trettio år innan expeditionen påträffas igen. Resterna av deras sista läger hittas på en avlägsen ö som det nästan är omöjligt att ta sig till än idag. De har vandrat över isen i månader efter att deras ballong kraschat. Och fört noggranna dagböcker över deras vandring över isen. Men när de kommer till Vitön tar dagboksanteckningarna slut. Vad som hände med dem förblir en gåta. En gåta som Bea Uusma har sökt svar på i sin bok Expeditionen – Min kärlekshistoria.

Jag köper inte boken till mig själv. Jag får syn på den i bokhandeln när jag letar julklappar. Tar upp textutgåvan som är ett silvrigt mjukband. Läser på baksidan och inser att den här boken nog är perfekt för min mamma som läser allt om äventyrare. Ser att det finns en stor bok med samma titel. Den illustrerade utgåvan. Tar upp den och börjar bläddra. Känns ännu mer som en julklapp.

Jag kan inte låta bli. När jag kommer hem börjar jag läsa i boken som ska bli en julklapp. För jag är såld redan på baksidestexten. Jag måste ju få veta vad som hände med Andréexpeditonen. Kan knappt lägga ner boken när jag väl har börjat.

I de första kapitlen återberättas det man vet om expeditionen. Dagarna innan avfärd. Förberedelser. Missöden. Väntan. Därefter är det med hjälp av dagböckerna vi får veta vad som hände efter att ballongen lyfte och gav sig iväg mot Nordpolen. Allt återberättat på ett mycket elegant vis av Uusma. När jag läser dessa delarna dyker Michelle Pavers Evig Natt (Dark Matter) ständigt upp i mitt bakhuvud. Jag får samla känsla av utsatthet, ensamhet. Av så mycket ingenting att jag blir klaustrofobisk. Tre män fast i ett vitt, fruset landskap. Där det först inte finns natt, sedan ingen dag.

Jag är glad att jag köpte den illustrerade utgåvan. För förutom Andréexpeditionens dagböcker har man även funnit deras kamera. Hemsökande bilder av ballongen som kraschat på isen. Det är märkligt, att sitta och titta på dem nu. Över hundra år senare. Det finns andra bilder som är lika fascinerande. En av mina favoriter är när Bea Uusma håller upp ett gammalt fotografi där ballongen står redo för avfärd. Hon står på platsen där det togs. Det förflutna flyter in i nutiden. Eller kanske tvärtom. Längre bak i boken finns en färgkarta. Alla färger på isen som Uusma noggrant dokumenterat. Jag hade aldrig någon aning om att is kom i så många färger.

Jag älskade denna boken. Älskar Uusmas jakt på svar och hennes besatthet. Hur hon vandrar i expeditionens fotspår. Jag märker att jag drar mig för att slå in boken i det röda julklappspappret. Jag vill ju behålla den själv. Sitta och bläddra i den igen och igen och låta mysteriet med Andréexpeditonen hemsöka mig, precis som den har gjort med Bea Uusma.

Boken vann förövrigt Augustpriset (2013) i kategorin facklitteratur.

 

Så vad hände med läsandet?

Det har gått segt på sista tiden. Det verkar som jag fastnar i varenda ord i varenda kapitel i varenda bok jag försöker ta mig igenom. Och det har känts segt ett tag nu. Till en början märktes det knappt. Bara ett antal färre lästa sidor per dag. Men det skulle nog gå över av sig själv. Bara jag hittade en riktigt bra bok att försvinna in i.

Så började jag med Sadie Jones The Uninvited Guests. Lät riktigt spännande och kuslig på baksidan. Var riktigt seg och vimsig på insidan. Ligger uppslagen, med ryggen upp, på min bokhylla nu sedan några veckor tillbaka. Halv igenom läst. Ångestfylld. Kommer det förbi en bok som jag aldrig läser klart? Kommer jag slå ihop den en dag och skjuta in den bland de andra böckerna i hyllan och hoppas att den försvinner ur mitt sinne när jag inte längre ser den?

Bästa, eller åtminstone det mest effektiva om än tillfälliga botemedlet mot förlorad kärlek, är ny kärlek. Så jag gav mig på andra delen i Brandon Sandersons Mistborn triologi, The Well of Ascension. Och fann att jag fortfarande verkade vara kvar i den första delen. För bokens första hundra sidor eller så är till största delen de olika karaktärernas reflektioner över vad som har hänt. Inte så intressant eftersom jag fortfarande minns den boken ganska väl. Kämpar mig framåt. Runt 300 sidor eller så. Känns fortfarande som jag är kvar i bok ett. Men det ska nog gå. Nästan halvvägs igenom trots allt. Det börjar nog hända saker snart.

En orsak till läsandets utförsgång kan nog även vara att läsandet till stor del ersatts av skrivandet. För några veckor sedan skrev jag den trehundrade sidan på min bok. Och planen är att jag ska få ihop cirka hundra till och att de ska vara klara i mitten av januari då min handledare på Författarskolan förväntar sig att få in dem. Slutet på min bok. Så nära nu. Men känns samtidigt så oändligt långt borta. Kommer närmare, ord för ord, kapitel för kapitel. Slutet. Som ska bli en fortsättning. En början och ett avslut. På så väldigt mycket.

Och så kom julen. Alldeles för fort som vanligt. Rusade ut full av ångest och stress i förrgår. Insåg att det var en vecka kvar till julafton och inte en enda klapp var inköpt. Så ner till stan det bar. Seglade igenom Åhléns och konstaterade att det inte fanns något roligt där. Ljus? I år igen? In i pyntaffärerna och kolla på krimskrams. Så onödigt. Finns ju knappt plats till det gamla krimskramset. In i den trogna bokhandeln. Försvinner in i böckerna en stund och lägger mentalt till flera på den ständigt växande listan av böcker jag vill ha. Så får jag syn på en. Expeditionen heter den. Min kärlekshistoria är undertiteln. Svårt att missa. Den står väl synlig i bokhandeln, Augustprisvinnare som den är. Jag tar upp den. Först den lilla utgåvan, mjukbandet utan bilder. En sann berättelse om några polarforskare som försvann. Låter som något min mamma skulle gilla. Jag öppnar boken, bläddrar. Fastnar. Vill inte lägga ner. Ser att det står en stor bok där också. Den illustrerade utgåvan. Med en stor röd klisterlapp på. Öppnar den och bläddrar.

På hemvägen spritter känslan av att ha hittat den perfekta julklappen i mig.

Bläddrar vidare i Bea Uusmas Expeditonen när jag kommer hem. Äntligen börjar jag sträckläsa. Så mycket man nu kan sträckläsa en bok som till stor del består av bilder. Trodde aldrig att en fackbok skulle ta mig ur min lässvacka. Ett mer ingående inlägg om denna bok följer snart.

Kom ett paket, lagom till jul. Böcker som jag länge velat läsa. Och nu ska det väl banne mig bli av också. Fast det saknades en. Naomi Aldermans The Lessons. Såg fram emot den. Verkade vara en perfekt julbok om studenter vid Oxford. Men får vänta lite till. Kanske hinner sätta igång med någon av dessa tre innan den kommer fram.

ande 003

Bokbloggsjerka: Facklitteratur

Jag har varit lite dålig på att delta i jerkor och tematrios på senaste tiden. Dels för att jag haft ett ganska fullpackat schema och inte orkat skriva så mycket mer än vad skolan kräver, och dels för att det har varit ganska kluriga jerkor och tematrios och jag har tänkt att jag ska fundera lite först, men sen har det aldrig blivit av att jag skriver något.

Men denna veckan frågar Annika om vi läser facklitteratur, och ja, det gör jag.

Mycket facklitteratur för skolans skull så klart. Men det är även sån som jag skulle kunna tänka mig att läsa, och faktiskt också läser, utanför skolan.Förra terminen läste jag Förlagskunskap och då blev det mycket facklitteratur om bokbranschen. Något som fortfarande intresserar mig och jag håller ögonen öppna efter intressanta böcker inom ämnet.

Nu för tiden blir det mycket skrivarböcker för Författarskolans del. Också något som jag finner intressant och användbart annars. Fast jag har läst ett antal skrivarböcker vid det här laget och börjar känna att jag borde nog lägga ner dem och sätta igång med mitt egna skrivande istället. Eller ja, det har jag ju redan gjort, men kanske åtminstone inte lägga tid på att läsa mer skrivarböcker när jag lika gärna kan sitta och skriva.

Händer även att jag läser annan facklitteratur. Lite olika vad de kan handla om, men de brukar på något sätt vara relevanta för mitt egna skrivande. Just nu är jag grymt sugen på Trädets tid av Christel Kvant. Bläddrat lite i boken och den ser fantastiskt fin ut. Och trädinformation och inspiration behöver jag alltid.