Komma över

Komma överJeppe har blivit dumpad av sin flickvän Emma. Efter bara ett halvår i hennes lägenhet har han blivit utkörd. Med brustet hjärta och nästan inga pengar får han tag på en andrahandslägenhet som han kan bo i över sommaren åtminstone. Vilken tur, centralt och bra ligger den ju i alla fall. Synd bara ett det bor en jätteråtta i den också som helt fräckt knaprar i sig Jeppes pasta som han hade tänkt att överleva sommaren på.

Jag kan inte låta bli att tycka om Jeppe i Ingrid Olssons Komma över. Han kämpar på med sitt krossade hjärta och övertolkar varenda liten signal från Emma varje gång deras vägar korsas. Så där som man gör när man bara vill hoppas, när man inte kan göra något annat än att hoppas och ännu inte är redo att gå vidare.

Jag gillade Komma över. Gillade språket och humorn. Och Jeppe och hans tillfälliga flickvänner som aldrig riktigt är Emma.

Jessie Lambs testamente

2015-04-04 12.15.23

I Jane Rogers Jessie Lambs testamente har världen har drabbats av det luftburna viruset MDS – Maternal Death Syndrom. Alla bär på sjukdomen, men det är först när en kvinna blir gravid som sjukdomen bryter ut – och dödar både mor och barn. Snart står det klart att den sista generationen har fötts, det kommer inte att komma några flera barn. Mänskligheten kommer att dö ut.

Jessie Lamb är sexton år. Hon ser världen falla samman. Hon och hennes vänner skyller på de vuxna. Andra vänder sitt hat mot kvinnorna, kvinnorna som blir sjuka och dör ute på gatorna. Överallt i samhället dyker olika grupper upp: extremist grupper som vill stoppa forskarna experiment för att hitta ett vaccin, religiösa grupper som är redo att offra sig själva.
Så tycker en strimma av hopp upp. Man lyckas vaccinera embryon så att friska, immuna barn kan födas. För detta behövs frivilliga kvinnor som ställer upp och blir gravida och sedan försätts i koma så att de inte dör när MDS sätter in. Problemet är bara att dessa kvinnor, eller törnrosor som de kallas, dör så fort barnet är fött.
I en hopplös värld ser Jessie sin chans att göra något för mänskligheten.

Jag rekommenderar verkligen Jessie Lambs testamente. Själv gillade jag boken skarpt och hade svårt för att lägga ner den. Ofta kan jag tycka att sci-fi böcker blir lite för vetenskapliga och komplicerade, men så var inte fallet här. Det känns inte alls helt otänkbart eller avlägset att något sådant här skulle kunna hända. Påminde en hel del om filmen The Children of Men (efter av romanen av P.D . James) där världen står inför ett liknande dilemma. Jessie Lambs testamente blev förövrigt nominerad till Man Booker Prize 2011 och vann en Arthur C. Clarke Award 2012.

Halloweenveckan: Plain Kate trailer

Jag tänkte sprida lite mysig stämning så här under Halloweenveckan genom att lägga upp passande bok-trailers här på bloggen.

Först ut är Erin Bows bok Plain Kate. Berättelsen är baserad på ryska folksagor, och folksagor kan ju vara något av det kusligaste som finns! Mer än så vet jag inte om boken, men trailern får mig verkligen att bli sugen på att läsa den.

Briar Rose

briarroseA mist. A great mist. It covered the entire kingdom. And everyone in it – the good people and the not-so-good, the young people and the not-so-young, and even Briar Rose’s mother and father fell asleep.

Jane Yolens Briar Rose är berättelsen om Törnrosa i ny skepnad.

Under hela sin barndom älskade Becca att höra sin mormor Gemma berätta sagan om Törnrosa för henne och hennes systrar. Men mormor Gemmas version av sagan är annorlunda, och den Törnrosa hon berättar om har slående likheter med henne själv.

På Gemmas dödsbädd ger Becca sin mormor ett sista löfte: hon ska hitta slottet i sagan.

The castle is yours. It is all I have to leave you. You must find it. The castle in the sleeping woods. Promise me.

Becca försöker komma underfund med sin mormors förflutna. Vem var hon egentligen? Men hon finner få ledtrådar, och inser att familjen inte vet någonting om Gemma egentligen, och Gemma är inte ens hennes riktiga namn.  Men ledtrådarna finns i sagan om Törnrosa. När den elaka feen dyker upp bär hon stövlar i svart läder och örnar i silver.

I curse you, Briar Rose. I curse you and your father the king and your mother the queen and all your uncles and cousins and aunts. And all the people in your village. And all the people who bear your name.

Beccas sökande tar snart fart och det för henne till Polen och till en stad som försöker glömma sitt eget mörka förflutna, som ett av andra världskrigets utrotningsläger.

När Yolen förvandlar magisk dimma till gas, törnrosor till taggtråd och onda feer till nazister känns det på något sätt helt självklart.

Boken handlar framförallt om behovet av berättelser för att kunna bearbeta traumatiska händelser och även för att skapa sig en egen identitet, vilket vi kan se i Beccas sökande efter det förflutna.

Rör mig inte – Tahereh Mafi

Jag kan inte minnas värmen från någon omfamning. Mina armar värker av isloeringens ofrånkomliga kyla. Min egen mor kunde inte hålla mig i sin famn. Min far kunde inte värma sina frusna händer. Jag lever i en värld av ingenting.

Juliette är 17 år. De senaste 264 dagarna har hon suttit inlåst. Hennes beröring dödar. Men Återetablisemanget har stora planer för henne och hennes krafter.

Jag sveps snabbt in i Tahereh Mafis Rör mig inte. Juliettes ensamhet i den mörka cellen är påtaglig. Världen hon lever i tynger sig ner över mig också. Mörka gångar, små rum, kalla duschar. Kapslar in och håller fast.

Mafis språk är vackert och berör. Åtminstone till en början. Efter ett tag börjar det kännas lite tvingat, eller som en stor stopp skylt mitt i händelseförloppet.

Något som däremot aldrig riktigt griper tag i mig är bokens kärlekshistoria. Jag känner mig nästan mer dragen till en kärlekshistoria med den sadistiske Warner. Det hade varit intressant åtminstone.

Jag är kluven inför Mafis bok så här i efterhand. Till en början gillade jag verkligen boken. Språket var vackert, berättelsen mörk och klaustrofobisk. Mycket är det slutet som gör att jag känner mig kluven. Boken gick från att handla om en ensam, rädd tonåring som inte kunde röra eller beröras till att vara en mantel, en mask och ett par läderstövlar ifrån att handla om ett gäng superhjältar? Det känns som att jag borde ha fått veta innan jag började läsa boken att den skulle falla inom superhjälte-genren. Men inte en susning. Jag hade nog varit mer positivt inställd till boken om superhjälte delen kommit först, och Juliettes berättelse varit en flashback till hennes tidigare liv. Ungefär så som upplägget brukar vara i superhjälte böcker. Får jag för mig. Jag får erkänna att jag inte är någon expert.

Måste även påpeka att äntligen har en svensk bok bättre omslag än den amerikanska utgåvan! För orginalets (Shatter me) omslag ser fruktansvärt tonårsaktigt ut!