Älskade bokkudde

Jag tycker om att läsa. Och jag gör det gärna överallt.

Framförallt hemma kan det vara lite krångligt faktiskt. Jag läser gärna medan jag äter och har genom åren lärt mig att utforma läsvänliga maträtter. Rätter som man kan skyffla in i munnen med gaffeln alltså. För den andra handen måste ju hålla i boken. Det är trots allt inte många böcker som håller sig uppslagna om man lägger ner dem på bordet. Ett och annat uppslagsverk kanske, men inte en chans med en pocketbok.

Så här i sommartider märks det också att det är lite jobbigt att läsa. Ligger jag ute i trädgården i solstolen så blir det med en pocket. En inbunden bok är på tok för tung att hålla upp om jag ligger på rygg, vilket jag väl oftast gör. Pocket funkar, men efter en stunds läsning brukar det kännas i armarna ändå.

bokkuddeMin mamma var vänlig nog att ge mig den här bokkudden för att ha när jag använder min läsplatta. iPadnacke hade hon minsann hört talas om. Kudden funkar utmärkt till iPaden. Men vad som är ännu bättre är att den funkar minst lika bra till fysiska böcker. Böckerna passar lätt in i den tack vare att ena sidan är kilformad. Sidorna hålls enkelt upp med en reglerbar plastskiva.

Det bästa är att jag kan läsa var jag vill med den. När jag äter, när jag ligger i solstolen eller sängen, när jag sitter i soffan. Går hur bra som helst och armar och händer får vila lite. Förstår inte hur jag kunde leva hela mitt liv utan den.

 

Bokbloggsjerka 20-23 juni: Börja på något nytt

Glad midsommar på er allihop. Börjar denna midsommarafton med en bokbloggsjerka. Denna vecka lyder frågan: Hur länge väntar du innan du påbörjar en ny bok?

Jag gjorde för ett tag sedan ett inlägg som berörde just detta. Det lite kortare svaret är väl att jag brukar börja fundera på det när jag närmar mig de sista kapitlen på en bok. Sedan, när jag väl kommit till slutet, brukar jag stå där vid min bokhylla ett tag, dra ut den ena boken efter den andra och försöka bestämma mig. Fast för det mesta om jag lyckas hitta en bok att läsa så har jag lite svårt för att komma in i den sådär direkt efter att jag avslutat en annan. Det brukar bli att jag läser första kapitlet men känner ganska stor distans till boken ifråga. För det mesta brukar jag försöka vänta några timmar innan jag påbörjar något nytt.

Det händer även ganska ofta att jag läser två-tre böcker på en gång. Så då har jag redan en på gång när jag avslutar en bok. Men det där brukar aldrig heller kännas riktigt bra. Mer som  att de halvlästa böckernas hög bara växer och växer och jag aldrig riktigt avslutar något och kan påbörja något helt nytt. Så jag föredrar helt klart egentligen att läsa en bok åt gången, även om det kan vara väldigt svårt att låta bli att påbörja något nytt mitt i en annan bok.

So many books

bro

Vinterkylan har kommit och det börjar bli hög tid igen. Hög tid att bestämma vilken bok som jag ska träda in i härnäst medan snöflingorna virvlar och yr utanför mitt fönster.

De sista kapitlen i en bok fyller mig nästan alltid med en underlig ambivalens. Tanken, och hoppet, väcks om att snart får jag sätta mig in i en helt ny berättelse och uppleva helt nya saker och jag kan knappt vänta. Samtidigt så vill jag inte släppa taget om den boken jag håller på med. Jag vill dra ut på det, bara lite till. Bli kvar i den världen en stund till. Hur jag än försöker är jag aldrig riktigt redo för slutet.

You know you’ve read a good book when you turn the last page and feel a little as if you have lost a friend. –Paul Sweeney

Jag läser lite långsammare. Men jag kan inte låta bli att gå igenom raderna av böcker i min bokhylla. Kan inte låta bli att fundera på vilken av dem som jag ska krypa upp i soffan med. Snart, väldigt snart. Men inte riktigt än.

Read the best books first, or you may not have a chance to read them all. –Henry David Thoreau

Thoreaus råd låter klokt. Om jag bara visste vilka som var de bästa böckerna. Där i min hylla ser alla lika lockande ut. Hur kan jag möjligen välja vilken som står näst på tur?

Någon gång fanns en tanke på att alla böcker jag inhandlat under bokreorna under åren nu banne mig ska bli lästa. Allihop. Men så kommer februarimånad och så växer högen lite till, år efter år. En annan taktik jag försökte mig på är att läsa dem efter tjocklek. Eller möjligtvis tunnhet. Tunnaste boken först, då borde jag ju kunna ta mig igenom fler böcker. Men så visade det sig inte alls vara.

It is a good rule after reading a new book, never to allow yourself another new one till you have read an old one in between. –C.S. Lewis

Jag önskar att jag kunde ta herr Lewis råd och läsa lite gamla böcker emellan de nya. För det finns många jag skulle vilja läsa om. Men det finns ju så många nya som jag vill läsa också!

Frank Zappa sa det nog bäst: So many books, so little time.

Så vad hände med läsandet?

Det har gått segt på sista tiden. Det verkar som jag fastnar i varenda ord i varenda kapitel i varenda bok jag försöker ta mig igenom. Och det har känts segt ett tag nu. Till en början märktes det knappt. Bara ett antal färre lästa sidor per dag. Men det skulle nog gå över av sig själv. Bara jag hittade en riktigt bra bok att försvinna in i.

Så började jag med Sadie Jones The Uninvited Guests. Lät riktigt spännande och kuslig på baksidan. Var riktigt seg och vimsig på insidan. Ligger uppslagen, med ryggen upp, på min bokhylla nu sedan några veckor tillbaka. Halv igenom läst. Ångestfylld. Kommer det förbi en bok som jag aldrig läser klart? Kommer jag slå ihop den en dag och skjuta in den bland de andra böckerna i hyllan och hoppas att den försvinner ur mitt sinne när jag inte längre ser den?

Bästa, eller åtminstone det mest effektiva om än tillfälliga botemedlet mot förlorad kärlek, är ny kärlek. Så jag gav mig på andra delen i Brandon Sandersons Mistborn triologi, The Well of Ascension. Och fann att jag fortfarande verkade vara kvar i den första delen. För bokens första hundra sidor eller så är till största delen de olika karaktärernas reflektioner över vad som har hänt. Inte så intressant eftersom jag fortfarande minns den boken ganska väl. Kämpar mig framåt. Runt 300 sidor eller så. Känns fortfarande som jag är kvar i bok ett. Men det ska nog gå. Nästan halvvägs igenom trots allt. Det börjar nog hända saker snart.

En orsak till läsandets utförsgång kan nog även vara att läsandet till stor del ersatts av skrivandet. För några veckor sedan skrev jag den trehundrade sidan på min bok. Och planen är att jag ska få ihop cirka hundra till och att de ska vara klara i mitten av januari då min handledare på Författarskolan förväntar sig att få in dem. Slutet på min bok. Så nära nu. Men känns samtidigt så oändligt långt borta. Kommer närmare, ord för ord, kapitel för kapitel. Slutet. Som ska bli en fortsättning. En början och ett avslut. På så väldigt mycket.

Och så kom julen. Alldeles för fort som vanligt. Rusade ut full av ångest och stress i förrgår. Insåg att det var en vecka kvar till julafton och inte en enda klapp var inköpt. Så ner till stan det bar. Seglade igenom Åhléns och konstaterade att det inte fanns något roligt där. Ljus? I år igen? In i pyntaffärerna och kolla på krimskrams. Så onödigt. Finns ju knappt plats till det gamla krimskramset. In i den trogna bokhandeln. Försvinner in i böckerna en stund och lägger mentalt till flera på den ständigt växande listan av böcker jag vill ha. Så får jag syn på en. Expeditionen heter den. Min kärlekshistoria är undertiteln. Svårt att missa. Den står väl synlig i bokhandeln, Augustprisvinnare som den är. Jag tar upp den. Först den lilla utgåvan, mjukbandet utan bilder. En sann berättelse om några polarforskare som försvann. Låter som något min mamma skulle gilla. Jag öppnar boken, bläddrar. Fastnar. Vill inte lägga ner. Ser att det står en stor bok där också. Den illustrerade utgåvan. Med en stor röd klisterlapp på. Öppnar den och bläddrar.

På hemvägen spritter känslan av att ha hittat den perfekta julklappen i mig.

Bläddrar vidare i Bea Uusmas Expeditonen när jag kommer hem. Äntligen börjar jag sträckläsa. Så mycket man nu kan sträckläsa en bok som till stor del består av bilder. Trodde aldrig att en fackbok skulle ta mig ur min lässvacka. Ett mer ingående inlägg om denna bok följer snart.

Kom ett paket, lagom till jul. Böcker som jag länge velat läsa. Och nu ska det väl banne mig bli av också. Fast det saknades en. Naomi Aldermans The Lessons. Såg fram emot den. Verkade vara en perfekt julbok om studenter vid Oxford. Men får vänta lite till. Kanske hinner sätta igång med någon av dessa tre innan den kommer fram.

ande 003

Bokbloggsjerka: Ultimata lässtunden

Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig? är frågan som ställs i veckans bokbloggsjerka.

När jag var liten, eller yngre, sisådär 16+, så älskade jag att sitta uppkurad i en gammal läderfåtölj som jag hade i mitt gamla flickrum. Speciellt under julloven. Det var något speciellt att sitta i den där fåtöljen om kvällarna och dricka te och läsa en spännande bok.

Jag var även ute på en hel del charterresor med familjen när jag var yngre, och då var stunden efter man kom hem från stranden helig och avsatt till att ligga i hotellsängen och läsa. Kvällarna brukade jag även tillbringa på balkongen med en bok.

Jag har nog aldrig riktigt lyckats få tag i liknande stunder senare i livet. Kanske blir lässtunderna lite bättre när de blir en liten avkoppling från de människor man ständigt har runtomkring sig. Det är något som är otroligt skönt med att kunna gå in i sin egna lilla sfär ett tag och inte behöva vara social. Bor man själv har man inte kvar det där, då blir kanske läsningen lite mindre speciell? Något som man gör för att det är roligt och man gillar boken, men den där lässtunden blir inte riktigt lika helig.

Bokbloggsjerka: Läsande

Veckans jerkafråga lyder: Det finns en uppsjö av böcker om skrivande men kan du tipsa om en bok om läsande?

Och jadå, det kan jag.

Mitt tips är The Pleasures of Reading in an Age of Distraction av Alan Jacobs. Denna boken fick mig verkligen att vilja förbättra min läsning. Boken talar till exempel om hur man går in i en text och verkligen låter den suga in en. Jacobs talar även om hur man blir mer effektiv i sin läsning, exempelvis genom att skriva ner små frågor i marginalen istället för att bara stryka under.

Boken är lättläst och förklarar väl hur och varför vi kan ha svårt för att ta till oss en text. Jag tror jag snor baksidans blurb, den förklarar det bäst: This is much more than a how-to manual,: it delights and instructs us while it maps out a grand strategy in the struggle against our weapons of mass distraction.

Ett annat tips är Alberto Manguels En historia om läsning, vilken handlar om läsandets historia, från lertavlan och framåt.

The pleasures of reading

Läsning är en sån där grej jag har utfört på ungefär samma sätt ända sedan jag lärde mig att läsa ordentligt. Preferensen för vilken typ av böcker har förändrats, men själva läsningen är ändå den samma. Läser jag skönlitterära böcker sitter jag uppkrupen i soffan eller, om vädret tillåter, ute i solstolen. Jag har aldrig riktigt gillat att läsa i sängen. Det händer att jag gör det, men väldigt sällan. Men jag måste ha det bekvämt när jag läser.

Annat är det med facklitterära verk. De vill jag helst sitta vid ett bord och läsa. Kör jag den skönlitterära läsarstilen på dessa böckerna så blir det oftast så att inte mycket fastnar där det ska. Jag har hört någonstans någongång att det logiska tänkandet minskar när man ligger ner. Sen dess har jag varit övertygad om att det inte går att läsa facklitteratur liggande. Och även övertygad om att skönlitteratur bäst läses liggande för då accepterar man gladeligen alla logiska luckor som kanske annars hade stört det narrativa flödet.

Detta skulle naturligvis kunna visa sig vara helt felaktiga och ogrundade antaganden.

Hursomhaver, mitt läsande har som sagt inte förändrats mycket under årens gång. Jag viker fortfarande hundöron i böckerna.Trots en gammal förmaning om att det är så gott som brottsligt att vika sidorna i böcker ringer i mina öron varje gång jag gör det. Jag bläddrar fortfarande fram imellanåt för att se hur många sidor jag har kvar till nästa kapitel när jag känner att läsningen börjar gå lite segt. Jag viker fortfarande pocketryggarna extra mycket så att boken verkligen ska se läst ut när den åker in i bokhyllan igen. På något sätt hamnar alltid kaksmulor och mystiska finger avtryck i mina böcker också. Och öppnar jag en gammal bok jag inte läst på flera år hittar jag genast bevis för att det alltid varit på detta sättet.

Och min läsnig har funkat bra. Jag har aldrig sett någon anledning till att ändra på den även om jag ibland kanske har önskat att den kunde vara mer effektiv. Men känslan av att jag läser ”fel” kan ibland komma över mig: Borde jag inte fatta mer? Borde jag inte reflektera mer? Borde jag inte se fler sammanhang? Borde jag inte kunna fokusera mig mer på texten? etc etc. Sen jag började plugga på universitetet vet jag inte hur många gånger jag har hört folk säga att de tror att de har en ”lättare form av dyslexi” som de aldrig har upptäckt tidigare. Och tanken har slagit även mig. Åtminstone under de första terminerna. Men saken är den att man faktiskt behöver träna upp sin läsning även om man tidigare trott att den varit bra.

När jag höll på med mitt uppsatsarbete under våren kom jag över Alan Jacobs bok The pleasures of reading in an age of distraction. För första gången kände jag att jag faktiskt vill och skulle kunna ändra på mitt läsande. Jacobs bok innehåller många intressanta reflektion om hur vi läser och varför. Han ger även goda råd om hur man lätt kan förbättra sitt läsande. Själv sitter jag ofta och för anteckningar i ett block vid sidan av facklitterära böcker. Men Jacobs kapitel om att läsa med penna i hand har fått mig att inse att det finns fler sätt att använda sig av detta verktyg för att ta till sig en text. I fortsättningen kommer alla mina (facklitterära) böcker att vara fullklottrade med ord och frågor i marginalerna!

Kort sagt skulle jag rekommendera The pleasures of reading till alla som känner att de får myror i baken när de sätter sig ner för att läsa. Eller till den som känner att hon eller han skulle vilja förbättra sitt läsande. Boken är även intressant läsning för att den innehåller många reflektioner om en aktivitet som just läsning, något man ofta gör utan att tänka allt för mycket på vad man egentligen gör.