Den lille vännen

den lilleDonna Tartt veckan här på bloggen fortsätter. Ungefär tio år efter att Den hemliga historien publicerats kom Tartts andra bok ut, Den lille vännen.

Handlingen har förflyttats från universitetsmiljön och i Den lille vännen befinner vi oss istället i Mississippi hos familjen Cleave.

Redan i prologen ställs familjen Cleave inför den tragedi som kommer att påverka resten av deras liv. Det är morsdag och mitt under förberedelserna för morsdagmiddagen hittar Charlotte Cleave sin tioårige son Robin hängande från ett träd i trädgården.

Tolv år efter Robins död var det ingen som visste mer om hur han kom att hänga i ett träd ute på sin egen gård än de hade vetat den dag det hände.

I bokens första kapitel har vi redan flyttats fram tolv år i tiden och oklarheterna om Robins död är fortfarande lika stora. Mysteriet med Robin har varit en ständig närvaro i lillasystern Harriets liv. Harriet var bara sex månader gammal när han dog men påstår ändå till familjens förtret att hon kan komma ihåg saker om Robin och hon börjar själv försöka nysta i mysteriet om brodern hon aldrig lärde känna.

Jag får erkänna att jag lade ner Den lille vännen första gången jag försökte mig på den. Mycket på grund av att jag kände att jag aldrig kom närmare att få veta vad som egentligen hände. Historien tycktes snarare föra mig längre och längre bort från sanningen om vad som hände med Robin. Till slut gav jag helt enkelt upp. Jag minns inte hur långt in i boken jag hade kommit.

Men några år senare läste jag en recension av Monika Fagerholms Den amerikanska flickan som jag då kämpade med att ta mig igenom. Jag hade precis samma problem där. Varför tog det så lång tid innan man fick veta vad som hände? I recensionen nämndes Den lille vännen och att man där aldrig fick veta vad som hände med Robin.

Efter att jag läst den där recensionen såg jag plötsligt Den lille vännen i ett annat ljus. Nu när jag visste att jag inte skulle få veta vad som hände med Robin kändes boken inte så seg längre. Jag satt ju inte och väntade på den där upplösningen nu.

Vid andra genomläsningen älskade jag boken. Harriet är än idag en av mina favoritkaraktärer någonsin. Hennes underbara egensinnighet och envishet. Hon drivs av familjens plågsamma historia och behovet av att få en förklaring.

Det var några år sedan jag läste Den lille vännen nu men jag blir sugen på att läsa om den bara av att skriva om den här.

Böcker som påminner om Den lille vännen:

Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm.

Annonser

Den hemliga historien

hemligaFör ett tag sedan bloggade jag om Donna Tartts besök på stadsbiblioteket i Malmö. När jag var där köpte jag hennes senaste bok, Steglitsan. Jag började läsa boken redan på tåget hem den kvällen, men av någon, eller snarare av flera anledningar har jag fortfarande inte tagit mig igenom hela boken. Inte för att jag inte gillar den, för det gör jag, men boken är nästan 800 sidor lång och jag har haft otroligt mycket att göra de senaste månaderna med att bli klar med min egen bok och skriva mitt examensarbete.

Så i väntan på att jag ska ta mig till slutet av Steglitsan tänkte jag köra en Donna Tartt vecka här. I kronologisk ordning, så vi börjar med Den hemliga historien.

Jag läste boken någon gång på 90-talet och tyckte att den var helt fantastisk då. Och den är fortfarande en av mina favoritböcker än idag. Boken handlar om Richard Papen som ser tillbaka på sin tid som student. Redan i bokens inledning får vi veta att ett mord har begåtts och att Richard är delvis ansvarig för det och sakta börjar historien nystas upp för oss.

5 skäl till att jag blev förälskad i Den hemliga historien.

  1. Den har en berättare som ser tillbaka på en mörk händelse i sitt liv. Man vet hela tiden att något kommer att.
  2. Miljön. Universitetsmiljön funkar bara så jäkla bra. Inte bara i denna boken men i väldigt många böcker. Ger mig alltid lite Brideshead-känsla.
  3. Ett litet, slutet sällskap. Hemliga sällskap eller grupper som bara står utanför är alltid intressanta. Särskilt när det är något som för dem samman. Här är det först latin som får gruppen att kännas lite speciell och utvald, alltmer så eftersom den något udda läraren Julian bara tar sig an ett fåtal personer. Tyvärr var det på grund av Den hemliga historien som jag själv valde latin som tillvalsämne när jag började gymnasiet. Något jag bittert har ångrat ända sedan dess. Men jag gillar fortfarande boken.
  4. Henry. Eller ja, alla karaktärerna egentligen. De har alla hemligheter och egenheter som får läsaren att fundera. Men Henry var alltid min favorit.
  5. Relationerna. Finns så många intressanta i denna bok. Gruppens relation till Julian, till varandra. Charles och Camillas incestuösa förhållande. Att se hur alla dessa relationer förändras och förstörs är en av de stora behållningarna med boken, tycker jag.

 

Böcker som påminner om Den hemliga historien:

The Lessons av Naomi Alderman. Tyckte att denna boken var ganska bra.

Fördjupande studier i katastrof-fysik (Special topics in calamity physics) av Marisha Pessl. Mitt betyg av denna var att den var sådär. Tyckte huvudpersonen klagade lite för mycket har jag för mig.

The Bellwether Revivals av Benjamin Wood. Ännu en bok som jag tyckte om.

Donna Tartt

dtJag blev frälst i Donna Tartt efter att jag läst hennes Den hemliga historien någon gång på 90-talet. Blev sedan överlycklig när det tio år senare kom ut en ny bok av henne, nämligen Den lille vännen. Men jag lyckades inte riktigt ta mig igenom den första gången jag försökte. Tyckte det var frustrerande att det där mordet det talades om på boken baksida aldrig verkade komma närmare någon lösning. Några år senare läste jag på en blogg någonstans att man faktiskt aldrig får reda på i boken vad som hände, och plötsligt såg jag Den lille vännen med helt nya ögon. Och jag tog mig an boken än en gång. Nu gick det genast mycket bättre och jag älskade Harriet som snabbt blev min superhjälte.

Blev överlycklig när jag hörde att det var en tredje Donna Tartt bok på gång, ytterligare tio år senare. Av någon anledning har det dröjt innan jag inhandlade Steglistan. Men igår blev det äntligen av. Då var jag nämligen och lyssnade på Donna Tartt som besökte Internationell Författarscen på Malmö Stadsbibliotek. Och det var verkligen kul att få se sin favoritförfattare i verkliga livet. Tyvärr tyckte jag att intervjuaren tog över ganska mycket och kändes ohyfsad ibland. Det verkade som om var ute efter ett speciellt svar på många av sina frågor och pushade för att få dem också. Hade varit bättre om hon låtit Donna Tartt bli hörd lite mer.

Men det var kul att höra vad Donna Tartt hade att säga ändå. Och framförallt att höra henne läsa ur Steglitsan (eller The Goldfinch som den heter på engelska). För mig som själv skriver var det väldigt intressant att höra om hur hon arbetar, hur hon skriver för hand och klipper sönder scener med sax och sedan klistrar ihop dem igen. Hade gärna hört mer om det men tyvärr var det upp till intervjuaren.

The Lessons

lessonsDet som först drog mig till Naomi Aldermans The Lessons var jämförelsen på bokens baksida. ”A seductive homage to Donna Tartt and Brideshead Revisited” står det.  Och det är en passande jämförelse kan jag säga nu när jag läst boken.

Handlingen utspelar sig i Oxford där studenten James Stieff kämpar med sina studier och med att passa in i universitetslivet. Och precis som i Den hemliga historien och i Brideshead så är det en liten, exklusiv grupp med vänner som James får möjligheten att bli en del av. Men det dröjer naturligtvis inte länge förrän han märker att allting inte står rätt till.

Den förmögne Mark står i gruppens centrum. Han erbjuder dem att flytta in i hans väldiga hus och leva ut sina studentdagar där istället för i något litet studentrum. Och hela gruppen tycker att detta verkar vara en bra idé.

Men Mark visar sig vara en högst destruktiv person som flyr från sig själv med hjälp av sina pengar och tillfälliga sexuella kontakter.

Det lyckliga livet i Marks hus varar inte för evigt, studietiden går mot sitt slut och vännerna går åt skilda håll. Men Mark verkar ha svårt för att släppa greppet om dem, om sina glansdagar i Oxford, och de dras snabbt ner i hans destruktiva beteende igen.

Jag tyckte om The Lessons. Kanske just för att jag älskade Donna Tartts Den hemliga historien och för att TV-serien Brideshead Revisited är en av mina absoluta favoriter. Gillar man universitetsmiljön och små, tätt sammanknutna grupper av vänner som har en tendens att agera ut på destruktiva vis och försätta sig själv och andra i knipa så gillar man nog denna bok.

Ibland känns det som om Alderman lånar lite för friskt från framförallt Brideshead. Mark är näst intill en kopia av Sebastian Flyte. Ända ner till relationen med familjen, framförallt modern, och det kluvna förhållandet till katolicismen. Komplett med en orolig präst som håller ett öga på honom för moderns räkning. Men jag kan förlåta detta. Kanske framförallt för att vi får följa hela Marks självdestruktiva bana, medan Sebastian Flyte försvinner ut ur berättelsen. För The Lessons andra del handlar om tiden efter Oxford och hur Mark och James förhållande utvecklas då. Och jag tänker mig att det är så det kunde ha gått för Charles och Sebastian, om Charles hade fortsatt att ge efter för Sebastian och stannat med honom.

Men som sagt, gillar man den här typen av böcker så rekommenderar jag The Lessons.

The Bellwether Revivals – Benjamin Wood

bellPart Secret History, part Brideshead Revisited for the 21st century, läste jag någonstans om Benjamin Woods debutbok The Bellwether Revivals och jag var såld!

20-årige Oscar har flyttat till Cambridge, men istället för att vara en del av studentlivet där studerar han det från utsidan. Den ende egentlige vän han har är Dr Paulson som bor på ålderdomshemmet Cedarbrook där Oscar arbetar. Men så en dag lockas Oscar av musiken han hör när han promenerar genom Cambridge, och det blir hans första möte med den musikaliskt begåvade Eden och hans syster Iris.

Oscar blir snart del av Eden och Iris lilla grupp av vänner, men det dröjer inte länge förrän han börjar ana att allt inte står rätt till med Eden. När Iris sedan avslöjar hemligheter från barndomen för honom blir han övertygad om att Eden måste stoppas.

Precis som Donna Tartts Den hemliga historien så börjar boken i slutet av händelserna men förklarar inte vad som har hänt. Istället går berättelsen tillbaka till början, och vi får se hur det hela spelas ut.

Jag blev inte besviken av boken. Tog mig ur min lässvacka tack vare den. Spänningen infinner sig redan på första sidan och det finns så många karaktärer och relationer man hela tiden vill veta mer om och som driver på läsningen. En av de bättre böckerna jag läst i år, måste jag nog säga. Men så har jag svårt för att motstå engelsk universitetsmiljö också (önskar att Lunds universitetsmiljö kändes lika magisk och spännande!) Boken utspelar sig i nutid, men för det mesta känns förflyttar handlingen sig bakåt i tiden, i alla fall i mina tankar (Brideshead tänket som kickar in). Familjen Bellwethers sätt att leva verkar vara av en annan tid, och Cambridgemiljön förblir för evigt tidslös.

Är du som jag och gillar den här typen av böcker så blir du nog inte besviken på denna. Jag önskade lite att jag hade fått några mer svar i slutet av boken, men jag kan, liksom Oscar, överleva utan dem.

För övrigt slog det mig att bokens omslag är galet likt det som The Strangers Child hade.

 

Bokbloggsjerka – Dumma val

Intressant jerka denna veckan från Annika. Finns det någon bok/författare/karaktär som har inspirerat dig så pass mycket att du har bytt yrke, skaffat dig en ny hobby eller tagit ett kliv ut i det okända på annat sätt?

Jo då, det finns det. Massvis, antagligen.

Men störst inverkan på mitt liv hade nog Donna Tartts Den hemliga historien. För de som inte känner till boken kan jag berätta att den handlar om en grupp studenter på ett amerikanskt universitet. Dessa studenter är en liten, utvald grupp som läser latin och klassisk grekiska för den karismatiske läraren Julian. Det var ingen speciell karaktär i boken som fick in mig på det här, det var mer hela grejen med en speciell grupp och hur inspirerande läraren var och hur de återupplevde den dionysiska andan som lockade mig. Så när jag började i gymnasiet började jag plugga latin. Big mistake … Läraren var värsta sömnpillret, kursen var inte uppdelad i A och B kurs, utan det var bara en enda lång tvåårig kurs som jag fick IG i och sedan var tvungen att läsa upp (dock andra ämnen) på komvux.

Jag har nog försökt att vara lite försiktig när det gäller att göra allt för stora ändringar i mitt liv på grund av litteratur efter det …