Bokbloggsjerka: Slå på käften.

I veckans jerka ställs frågan Vilken karaktär och/eller författare skulle du vilja slå på käften alternativt ge en kram?

Jag väljer att slå någon på käften här, för jag har varit på taskigt humör hela dagen.

Tänker direkt på två karaktärer ur Tom Rachmans De imperfekta. Ett kapitel handlar om den unge utrikeskorrespondenten Winston som är ute på sitt första utlandsuppdrag. Där träffar han den garvade reportern Snyder som inte verkar göra så mycket annat än att skryta och snylta på alla möjliga vis. Och allra helst av Winston som är alldeles för naiv för att säga emot. Mest är det Snyder jag vill slå på käften för att han är så frustrerande egoistisk och uppför sig som om alla borde vara imponerade av honom. Men Winston skulle jag nog också kunna tänka mig att ge en smäll så att han vaknar upp och inser att han blir utnyttjad.

Annonser

Tematrio – Yrken

I veckans tematrio ber Lyran oss att berätta om tre böcker som skildrar huvudpersonernas yrken. Detta visade sig snabbt vara mycket klurigare än vad jag först trodde, faktiskt. När jag gick igenom mina bokhyllor insåg jag snabbt att personernas yrken spelar väldigt lite roll i de flesta av böckerna jag har. Men efter lite letande lyckades jag ändå få ihop tre stycken.

1. Mördarens lärling av Robin Hobb. Första delen i Hobbs berättelse om Fjärrskådarna. Sonen, den föredetta kungens oäkta son, blir omhändertagen av faderns släktingar. Han kommer till borgen och träffar Chade, kungens gamla lönnmördare. Chade börjar snart att träna Sonen i sitt yrkes alla konster då ett vanligt liv vid hovet inte är möjligt för en oäkting. En av mina favorit fantasy serier. Rekommenderas helt klart till alla fantasy älskare som inte läst den än. En sak som är ganska ovanlig med den här serien är att den berättas ur första person, alltså i jag-form ur Sonens perspektiv.

2. De imperfekta av Tom Rachman. Berättar om livet på en internationell tidningsredaktion i Italien. Boken berättar om tidningsvärlden ur olika perspektiv då varje kapitel handlar om en ny person som arbetar för tidningen, alltifrån grundaren till frilansaren som försöker få in sin första artikel.

3. High Fidelity av Nick Hornby. När jag läste boken för första gången för en väldans massa år sedan älskade jag den verkligen. Detta var lång innan filmen fanns (fast jag tycker filmen är helt ok också). Rob äger en skivaffär, den sortens affär där man fortfarande kan köpa vinylskivor, i London. Medans han kämpar med att få affärssidan av verksamheten att gå ihop så skäller en av hans något annorlunda anställda ut personer som han anser har kass musiksmak.

De imperfekta av Tom Rachman

Tom Rachmans De imperfekta (org. The Imperfectionists) är en bok fylld av berättelser. Själva ramverket för dessa berättelser är en internationell tidnings uppgång och fall. Den ständiga jakten på nyheter, att vara först. Gårdagen som är gamlare än gatan efter tryck. Rubriker som balanserar mellan det löjliga och det briljanta.

Till en början är det bara lösa berättelser. En gammal man som inte hänger med i teknikens utveckling och som halvhjärtat försöker plagiera någon annans nyheter för att få ihop pengar till hyran. En annan som får in sitt levebröd genom att skriva dödsrunor men får sitt liv omkullkastat när tragedin slår till och döden inte längre är en text i notisstorlek.

Några av berättelserna sticker ut, det finns något i dem som jag gillar, eller hatar. Jag blir berörd, upprörd, ledsen. Inte glad? Faktiskt inte. Det är ett gäng sorliga personer som Rachman har samlat ihop, men de berör.

Jag fastnar särskilt för berättelsen om den oerfarne journalisten Winston Cheung som hamnat i Kairo i hopp om att få jobb på tidningen. Det går att reletera till honom. Vilsen i en värld där alla tycks mer erfarna och vet vad som ska göras. Med modet i högsta högg har han gett sig av från sin trygga tillvaro för att följa sina drömmar. Bara för att låta Rich Snyder, korrespondenten som har sitt huvud alldeles för långt uppkört i en annan kroppsdel, köra över honom totalt. Sällan har en karaktär fått mig att gnissla tänder så som Rich Snyder. Men finns det verkligen sådana människor? Är han en realistisk karaktär, kan jag inte hjälpa att undra. I vilket  fall som helst så vill jag strypa honom.

Ornella de Monterecchis historia fascinerar mig också. Läsaren som läser tidningen som man läser en bok och fortfarande försöker ta sig igenom 1990-talets händelser. Tills hon tar sig fram till den där ödesdigra dagen, 24 april 1994, dagen hon helst vill glömma och inte kan hitta när hon väl kommer fram till den.

Tidningen är de anställda. Vad händer med dem när det tryckta mediet dör ut? När ingen längre vill betala för nyheter de kan läsa gratis på internet.

För mig faller Rachmans bok på sista kapitlet. Det blir för upprörande på något sätt (kanske för att jag är djurvän). Tidningens fall visste vi skulle komma. Men det andra? Jag vet inte riktigt. Det känns som att Rachman gav mig ett pussel och jag tyckte att några av bitarna var vackra och intressanta, men det känns som att det fattas några bitar, jag får inte allt att gå ihop till en helhet. Någon av människorna jag lärt känna har gjort något fruktansvärt, men jag får aldrig veta vem. Därför har jag svårt för att känna något för dem när tidningen rycks bort ur deras liv.