I Ruta Sepetys Färgen på drömmar (org. Getting out of the easy) möter vi sjuttonåriga Josie som bor i New Orleans. Josie drivs av sina drömmar. Hon vill bort från staden, bort från sin prostituerade moder som inte besitter den minsta gnutta moderskänslor. När en förmögen herre en dag stiger in i bokhandeln där Josie arbetar och utgår ifrån att Josie är en collegestudent, eller åtminstone ska börja college, börjar Josie drömma om ett annat liv.
Jag hade faktiskt svårt för att lägga ner Färgen på drömmar. Det var lätt att komma in i boken och in i Josies värld och jag fann att när jag la ner boken så ville jag ändå läsa vidare.
Karaktärerna i boken var lätta att tycka om, eller hata. Men jag får erkänna att det tog ett tag för mig att reda ut vem som var Josies kärleksintresse. Berättelsens kärlekstriangel är väl egentligen inte särskilt engagerande. Sedan kunde jag tycka att den själviska och något naiva modern som inte vill åldras kändes lite stereotyp.
Boken utspelar sig i början av 1950-talet, men av någon anledning så får jag hela tiden för mig att det är 20-talet/30-talet. Vet inte riktigt om det beror på detaljerna i boken eller att jag helt enkelt förknippar New Orleans mer med den tiden.
Slutet av boken föll mig inte riktigt i smaken. Kändes som att Josies alla problem (som var rejält stora) löste sig väldigt bra för henne.
Trots dessa invändningar så var det ändå ett nöje att läsa Färgen på drömmar. Perfekt sommarläsning för varma dagar på valfri skuggplats.