Bokbloggsjerka: Slå på käften.

I veckans jerka ställs frågan Vilken karaktär och/eller författare skulle du vilja slå på käften alternativt ge en kram?

Jag väljer att slå någon på käften här, för jag har varit på taskigt humör hela dagen.

Tänker direkt på två karaktärer ur Tom Rachmans De imperfekta. Ett kapitel handlar om den unge utrikeskorrespondenten Winston som är ute på sitt första utlandsuppdrag. Där träffar han den garvade reportern Snyder som inte verkar göra så mycket annat än att skryta och snylta på alla möjliga vis. Och allra helst av Winston som är alldeles för naiv för att säga emot. Mest är det Snyder jag vill slå på käften för att han är så frustrerande egoistisk och uppför sig som om alla borde vara imponerade av honom. Men Winston skulle jag nog också kunna tänka mig att ge en smäll så att han vaknar upp och inser att han blir utnyttjad.

Annonser

Bokbloggsjerka: Önskelista

I veckans bokbloggsjerka lyder fråga: Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?

Mer utrymme för mina böcker står högt upp på listan. För tillfället får jag försöka trycka in dem lite här och var.

Men hittade även denna ursnygga, Narnia-inspirerade ”snögloben” som någon gjort. Skulle passa hur bra som helst som juldekoration. Verkar inte alls svårt att göra heller, så kanske får försöka mig på det. Måste bara få tag på en liten gatlykta att klämma in i en burk.

narniaBild från SaltTree

Omslagsonsdag: Blommor

Tänkte testa något nytt och hoppar på Bokpotatens omslagsonsdag som denna vecka handlar om blommiga omslag. Trodde att jag skulle hitta en mängd sådana i min bokhylla, men där visade sig bara finnas ett fåtal.

Favoriten bland dessa är nog The Sense of and Ending med maskrosorna som flyger runt i luften. Men gillar Månsystrars omslag också. Boken handlar om spetsknypplerskor i Salem och blommorna på omslaget påminner om ett spetsmönster. Gillar även The Angel Maker och Drömfakulteten, hur blommorna där liksom sticker ut ur bilden som om de inte riktigt hör hemma men ändå gör det. Är väl inte så jätteförtjust i Briar Rose omslaget, men det är verkligen första gången jag lagt märke till att det är ett ansikte med i bilden.

mansystrar drom angel briarrose The Sense of an Ending

The Angel Maker

angelDoktor Victor Hoppe återvänder efter flera år till sitt barndomshem i Wolfsheim, en liten, avlägsen stad i Belgien. Med sig har han tre spädbarn, vilka tycks vara identiska och kan bara skiljas åt genom att doktorn har märkt dem med olikfärgade band. Att det är doktor Hoppe som är fadern till barnen är det ingen som ifrågasätter, för alla tre har samma morotsröda hår som doktorn själv och samma genetiska defekt, harläpp. Men folket i Wolfsheim undrar naturligtvis en hel del om barnen, som vem är modern egentligen? Och var är hon? Och varför har barnen namn efter ärkeänglarna? Som om inte alla dessa frågor var nog så finns det fortfarande folk i staden som kommer ihåg doktorns egen barndom som var allt annat än idyllisk.

Det är svårt att tala om Stefan Brijs The Angel Maker utan att avslöja för mycket. Boken är uppdelad i tre delar och under den första delen så sträckläser jag nästan. För det är svårt att lägga ner den. Man anar vad som ska hända, men är ändå inte riktigt säker på hur det hela ska utspela sig. Sedan börjar plötsligt andra delen som fokuserar på doktorns barndom och hans tidiga karriär som forskare. Och jag börjar få en helt annorlunda bild inte bara av doktorn, men också utav boken. Men som sagt, jag vill inte avslöja för mycket här.

Jag skulle inte kalla detta en skräckbok, men jag får lite Stephen King-känsla över den ibland med en avlägsen småstad och allt. Fast The Angel Maker drar lite åt det gotiska hållet tycker jag. Jag ser framför mig hur Victor Hoppe bor i ett kråkslottsliknande hus i den lilla belgiska staden och driver sin praktik därifrån. Viktor Frankenstein dyker också upp i mitt huvud flera gånger. Men framförallt så är The Angel Maker en bok som är läskig på ett upprörande och störande sätt. Så här efteråt är jag fortfarande kluven om jag ska tycka synd om doktorn eller avsky honom.

Tematrio: Ungdomsböcker

Veckans tematrio handlar om ungdomsböcker. Läser inte så jättemycket sådana, men det händer ibland. Läste några nu under hösten för vi hade just barn- och ungdomslitteratur på schemat. Insåg att det finns en hel del intressanta ungdomsböcker som skiljer sig en hel del från böcker jag vanligtvis läser vad gäller handling och ämnen de tar upp.

1. Pojkarna av Jessica Schiefauer. Handlar om några tonårstjejer med intresse för botanik. De får tag på en växt som gör att de kan förvandlas till pojkar. När jag läste boken fick jag väldigt mycket känslan av ”wow, så det är såhär det är att vara kille”.

2. Kaninhjärta av Christin Ljungqvist. Handlar om två systrar som kan kommunicera med de döda och på så sätt försöker få reda på vad som har hänt med en liten flicka. Boken fick mig att längta hem till Göteborg. Och den var såpass bra att jag inhandlade fortsättningen, Fågelhjärta, när jag var på bokmässan.

3.Briar Rose av Jane Yolen. En mormor berättar sin egen version av Törnrosasagan. När hon går bort börjar hennes vuxna barnbarn att forska i mormoderns liv och hittar länkar till berättelsen och Förintelsen.

Bokbloggsjerka: Boktrailers

Boktrailers bli allt vanligare men det är ingenting jag själv brukar titta på, men frågan är hur du ställer dig till dessa och om det finns någon trailer/några trailers som du tycker att vi bör se?

Veckans jerka var ju verkligen något för mig, eftersom jag kollar en hel del bok-trailers.Mitt intresse för dem började när jag läste Förlagskunskap för något år sedan och skrev en del om marknadsföring av böcker. Då var jag av uppfattningen att bok-trailers oftast inte funkar. De flesta jag sett då såg mest ut som om de var trailers till dåliga tv-serier.

Men jag har hittat en hel del sedan dess som jag tyckt om. Generellt sett skulle jag nog vilja påstå att trailers för ungdomsböcker, gärna med fantasy/skräck inslag, funkar bäst. Har lagt upp en hel del nu under Halloweenveckan som jag tyckt om och som jag verkligen har gillat stämningen i. Vad som är gemensamt för dem (med undantag för King-trailern) så är alla tecknade och visar mest miljöbilder. Om det är något jag verkligen har svårt för med bok-trailers så är det när det är med riktiga personer i den (samma sak med bokomslag, jag vill inte se personen avbildad på något sätt, det förstör liksom min egen uppfattning om karaktären/karaktärerna). Däremot brukar det vara ok om man bara ser en skuggig siluett eller nåt sånt.

Av de trailers jag lade upp under veckan så var nog Plain Kate trailern min favorit, så lägger in den här igen. Tycker allting funkar i denna trailern och den gör mig sugen på boken.