Del 1: Möjligheter och omöjligheter – Att skriva fantasy

fantasy

Följande text är ett utdrag ur min kandidatuppsats på Författarskolan.

Början till en bok

Någon gång i mina ungdomsår kom jag i kontakt med den amerikanske författaren David Eddings fantasyserie Sagan om Belgarion. Fram till dess hade jag mest hållit mig till Wahlströms rödryggade ungdomsböcker och Eddings böcker utgjorde en skarp kontrast till dessa. De handlade om en brokig skara människor som ger sig ut på en lång resa genom ett land fyllt av magi och underliga väsen för att stoppa mörkrets makter. Jag var vid denna tidpunkt ganska ovetande om att J.R.R. Tolkien nästan trettio år innan Eddings hade skickat iväg ett brödraskap bestående av människor, hobbitar, alver och dvärgar genom sitt Midgård just för att stoppa mörkrets makter.

Men jag hade aldrig stött på någonting liknande tidigare, och jag älskade det. Efter att jag läst klart Eddings serie började jag leta efter liknande böcker. Någonstans längs vägen började jag fantisera ihop mina egna länder och vad det var för slags människor som bodde i dem.

Fantasylitteraturen anklagas ofta för att följa i anglosaxiska traditioner och för att låna frisk från Tolkien eller följa vissa mallar där hjälten är någon slags kung Arthurfigur. Alla dessa fantasyböcker jag läst har naturligtvis influerat hur jag skriver idag, nu när jag sitter här på Författarskolan och har skrivit den första delen i min egen fantasyserie.

Fast det var ändå ingen självklarhet att det var en fantasyroman jag skulle skriva när jag påbörjade utbildningen. Trots att jag redan hade det mesta uttänkt om hur världen i en sådan bok skulle fungera, vad städerna skulle heta och vilka karaktärer som skulle befolka världen. Jag kände faktiskt ganska mycket ångest över att skriva fantasy och dela dessa texter med andra skrivande människor. Tanken på att bli bedömd utifrån hur jag skriver när jag skriver fantasy var skräckinjagande. Det kändes inte som att det skulle bli bra nog, att jag inte skulle kunna visa hur jag verkligen skriver. För att skriva i fantasygenren påverkar mitt skrivande en hel del. Innehållsmässigt naturligtvis, men även språkmässigt. Jag fick för mig att jag inte skulle kunna ta ut svängarna tillräckligt, att jag inte skulle kunna visa vad jag egentligen kan. Men jag hade ju så många idéer och tankar om min värld redan, jag hade levt med dem så länge att de nu var omöjliga att bli av med. Så det var bara till att bita ihop och börja skriva.

Tillbaka

Var jag borta? Ja, lite grann. Blev ett mycket längre blogguppehåll än planerat. Kanske för att jag inte hade planerat något uppehåll. Men sen kom värmen. Och ännu mera värme. Så kom det gäster och så var sommaren plötsligt i full gång. Det där med sommarlov sitter djupt rotat inom mig. Sommar=ledig.

Fast jag har faktiskt inte varit helt ledig, trots allt. Visst, värme och gäster tog upp mycket tid och energi denna sommaren. Men jag landade även mitt första jobb som frilansskribent och har suttit och skrivit på några artiklar för en hästtidning.

Nu börjar löven på träden bli gulaktiga. Har till och med sett några på marken. Hösten är på intågande (jag gillar höst, så lugn alla sommarfantaster, jag är överdrivet optimistisk här) så nu är det hög tid att komma igång med bloggandet igen. Snart följer inlägg om hur jag förvandlade ett cd-ställ till bokhylla samt recensioner av en Margaret Atwood bok och av en av Siri Hustvedts böcker.

Följebrev

De senaste dagarna har jag suttit och våndats framför datorn och försökt få ihop ett följebrev att skicka med mitt manus. Lite som att skriva ett personligt brev när man söker jobb, fast man försöker inte bara framhäva sina kunskaper och hur man är som person och försöka sälja sig själv. Nej, man ska även sälja sina drömmar och förhoppningar, sitt allra innersta som det säkert tog närmare tio år innan det ens gick att samla mod till sig för att få ner det på papper. Hur sammanfattar man det där på några rader utan att vilja springa och gömma sig?

Googlar man följebrev så är det ungefär samma tips som kommer upp överallt. Eller kommentaren från någon förläggare om att det inte finns något bra svar på hur ett följebrev ska se ut. Vilket inte gör det hela lättare. Man vill ju veta hur andra har gjort, hur de lyckades. Och vilka lyckades inte, och varför?

Som tur är behövde jag inte skicka mitt följebrev direkt till ett förlag. Att skriva det var en uppgift på Författarskolan och nu blir det diskussion och kommentarer om det om några dagar. Sen är det väl bara till att göra om och göra (förhoppningsvis) bättre. För romanen är ju faktiskt klar och behöver det där följebrevet innan den skickas iväg.

Följebrevet gav även upphov till andra sorters våndor. Valet av titel. Helt jäkla hopplöst att komma på en bra titel för första delen i en fantasyserie kan jag konstatera. Däremot har jag titlarna klara till både del två och tre. Hur kommer det sig egentligen?

Writer’s Digest

Jag har läst tidningen Writer’s Digest ett tag nu. Jag gillar deras workshop sidor där de ger konkreta tips när det gäller skrivande. Blir alltid lite inspirerad och motiverad när jag läser dem. Så jag brukar försöka köpa tidningen när den kommer ut. Tyvärr så är den ganska dyr, 95 spänn. Särskilt med tanke på att tidningen nästan trillar isär efter en genomläsning.

Jag är den sortens människa som helst vill läsa en bok i fysisk form. Jag vill ha omslag och papper och allt det där. Inte en skärm att läsa på. Däremot är jag helt tvärtom när det gäller tidningar. Läser inte alls många tidningar nuförtiden. Mest för att jag inte vill slänga dem, de brukar ju kosta en del. Men även för att jag inte vill spara på dem. Jag vet, det är ett problem det där. Jag vill ha dem men jag vill inte ha dem. Jag har haft högar med tidningar i min garderob genom åren. Min Häst och Frida och alla de där åkte ut när jag blev för gammal för dem. Men jag vill inte bli den sortens människa som samlar tidningar i garderoben igen.

Därför passar det mig perfekt att läsa dem digitalt. Speciellt nu när jag fick en iPad i julklapp. Så jag bestämde mig för att kolla upp om det gick att prenumerera på Writer´s Digest digitalt. Och det gick det, till min stora glädje. En helårs prenumeration, 8 nummer, kostar ca 110-120 kronor. Stor skillnad mot om man skulle köpa lösnummer.

Tecknade prenumerationen och fick genast hem senaste numret, mars/april numret, i mailboxen. Ett nummer som passade mig perfekt då workshop sidorna handlar om att skriva fantasy och det är just det jag själv gör.

Testade att använda Writer’s Digest egna app för att läsa tidningen, men blev inte imponerad av den.

goodreaderIstället laddade jag ner Goodreader som jag blev väldigt nöjd med. Behövde ett bra program för att kunna läsa och göra anteckningar i pdf-filer. Och det är detta programmet.

Som sagt så brukade jag stryka över och anteckna en del i tidningen när jag hade pappersnumren. Goodreader låter en stryka över i vilken färg man vill, stryka under, göra pilar, ringa in, lägga in pop-up anteckningar med mycket mera.

Så att läsa Writer’s Digest i Goodreader kändes väldigt lyckat då jag kan anteckna så mycket jag vill och slipper att samla på mig stora högar med tidningar som förpassas till garderoben förr eller senare.

Drömljus, eller En vandring genom Helsingborg

Nu i veckan pågår det en ljusfestival i Helsingborg. Och på Författarskolan fick vi uppgiften att skriva en dikt om något. Detta blev resultatet.

Drömljus, eller En vandring genom Helsingborg

Tar bussen ner till stan

någon gång efter fem.

Dörrar öppnas,

tar steget ner,

står på snötäckt asfalt

i kallaste februari.

 

Kyrkan lyser grönt,

luften glittrar som fe-stoft i strålkastarsken.

Går längs nedstängda gator,

där affärer gapar tomma och övergivna,

dolda bakom en lysande allé.

 

Ovan, en matta av ljus,

vågor av ljus,

som om vi var fiskar

under vattnets yta.

 

Utanför kyrkogårdens grindar

faller ljusen som en slöja,

ett fruset vattenfall,

längs björkens grenar.

 

Jul till Februari 017

 

 

 

 

 

 

 

 

Kameran ställs in,

frusna fingrar fångar ljuset i mörkret.

 

Går vidare.

Mitt i det frusna Helsingborg,

har något kraschat i vår atmosfär,

och stadsparken fyllts av polarsken.

Färger, blommor och barn möter oss där.

Lyktor svävar likt andar kring trädets kala grenar,

leker i den skelettliknande kronan.

Grannen står sprakande och varm,

stam och grenar invirade i halsduk och ljus.

Jul till Februari 030

 

 

 

 

 

 

Trumpeter vrålar

att himlen står i brand

och hundratals facklor

får kylan att lukta eld.

Kliver åt sidan

för att inte svepas med.

 

Fortsätter genom den gamla staden.

En bordslampa med snötung skärm,

men utan bord,

står på marken.

Vi står under den,

omslutna av ljus.

 

I stadens korsning

mullrar trafiken som vanligt.

En rockopera dånar i ljus

över husets väggar och tak.

 

Går i cirklar.

Över stadens trappor irrsken:

utomjordingar och balett.

700 ljus hänger tunga över gatan,

virade till en kristallkrona.

Jul till Februari 041

 

 

 

 

 

 

Så många ljus,

så många människor,

men ingen värme från deras kroppar.

Februarikylan segrar.

Går mot bussen igen

Den är försenad.