Writing – Marguerite Duras

2014-09-28 22.53.28

Vackert och enkelt om skrivandet i Marguerite Duras Writing.

Writing, eller Att skriva som den svenska utgåvan som kom ut nyligen heter, är Marguerite Duras näst sista bok. I den reflekterar hon över skrivprocessen i fem essäer. Duras språk är vackert, enkelt, när hon beskriver skrivandet och den ensamhet skrivandet kräver. Writing ger känslan av att läsa sidor ur författarens dagbok, korta anteckningar som skrivits ner och sedan följts upp. Det är den första essän – med samma titel som boken – som jag finner allra mest intressant. Att få en inblick i en annan skrivande människas tankar och tvivel. Bokens andra essä, The death of a young british pilot, berör mig. Hur en annan människas öde kan beröra genom att väcka upp våra egna minnen. Hur någon annans historia får berätta vår egen historia.

Bokrean

046

Då var årets bokrea avklarad för min del. Blev inte så mycket köpt när jag var i bokhandeln tidigt i morse. Var inställd på att komma hem med åtminstone åtta böcker därifrån, men blev bara fyra. Tyckte utbudet kändes lite torftigt. Fantasyböckerna var i stort sett samma som varje rea. Såg även flera andra titlar som jag inhandlat på tidigare reor. Lite trist.

Men när jag kom hem väntade alla böcker på mig som jag köpt på internetbokhandlarna, så det kändes ändå bra att jag bara fick med mig fyra hem från den fysiska bokhandeln. Vet inte hur jag ska hinna med att läsa alla böcker nu!

 

Expeditionen – min kärlekshistoria

expVi har nog alla något som vi fascineras av. Något som vi har burit med oss enda sedan vi första gången kom i kontakt med det. Berättelser av olika slag som vi aldrig riktigt kan släppa taget om. Obesvarade frågor vi vill få svar på. Mysterier vi vill lösa.

För Bea Uusma är det Andréexpeditonen. Ingenjör Salomon August Andrée hade själv en sådan besatthet. Att ta sig till Nordpolen i en vätgasballong. 1897 ger han sig iväg tillsammans med två andra män. Det sista man ser av dem är när de seglar iväg i ballongen över isen. Sedan dröjer det trettio år innan expeditionen påträffas igen. Resterna av deras sista läger hittas på en avlägsen ö som det nästan är omöjligt att ta sig till än idag. De har vandrat över isen i månader efter att deras ballong kraschat. Och fört noggranna dagböcker över deras vandring över isen. Men när de kommer till Vitön tar dagboksanteckningarna slut. Vad som hände med dem förblir en gåta. En gåta som Bea Uusma har sökt svar på i sin bok Expeditionen – Min kärlekshistoria.

Jag köper inte boken till mig själv. Jag får syn på den i bokhandeln när jag letar julklappar. Tar upp textutgåvan som är ett silvrigt mjukband. Läser på baksidan och inser att den här boken nog är perfekt för min mamma som läser allt om äventyrare. Ser att det finns en stor bok med samma titel. Den illustrerade utgåvan. Tar upp den och börjar bläddra. Känns ännu mer som en julklapp.

Jag kan inte låta bli. När jag kommer hem börjar jag läsa i boken som ska bli en julklapp. För jag är såld redan på baksidestexten. Jag måste ju få veta vad som hände med Andréexpeditonen. Kan knappt lägga ner boken när jag väl har börjat.

I de första kapitlen återberättas det man vet om expeditionen. Dagarna innan avfärd. Förberedelser. Missöden. Väntan. Därefter är det med hjälp av dagböckerna vi får veta vad som hände efter att ballongen lyfte och gav sig iväg mot Nordpolen. Allt återberättat på ett mycket elegant vis av Uusma. När jag läser dessa delarna dyker Michelle Pavers Evig Natt (Dark Matter) ständigt upp i mitt bakhuvud. Jag får samla känsla av utsatthet, ensamhet. Av så mycket ingenting att jag blir klaustrofobisk. Tre män fast i ett vitt, fruset landskap. Där det först inte finns natt, sedan ingen dag.

Jag är glad att jag köpte den illustrerade utgåvan. För förutom Andréexpeditionens dagböcker har man även funnit deras kamera. Hemsökande bilder av ballongen som kraschat på isen. Det är märkligt, att sitta och titta på dem nu. Över hundra år senare. Det finns andra bilder som är lika fascinerande. En av mina favoriter är när Bea Uusma håller upp ett gammalt fotografi där ballongen står redo för avfärd. Hon står på platsen där det togs. Det förflutna flyter in i nutiden. Eller kanske tvärtom. Längre bak i boken finns en färgkarta. Alla färger på isen som Uusma noggrant dokumenterat. Jag hade aldrig någon aning om att is kom i så många färger.

Jag älskade denna boken. Älskar Uusmas jakt på svar och hennes besatthet. Hur hon vandrar i expeditionens fotspår. Jag märker att jag drar mig för att slå in boken i det röda julklappspappret. Jag vill ju behålla den själv. Sitta och bläddra i den igen och igen och låta mysteriet med Andréexpeditonen hemsöka mig, precis som den har gjort med Bea Uusma.

Boken vann förövrigt Augustpriset (2013) i kategorin facklitteratur.

 

Hembygd – någonstans i Sverige

hembygdHembygd – någonstans i Sverige (Annica Carlsson Bergdahl, Jerker Anderson) är en bok som förvånar mig och överstiger mina förväntningar. Redan när jag öppnar paketet den kommer i blir jag glatt överraskad; den är mycket finare än vad den såg ut att vara på bild. Ser inte så plastig ut som jag fick intrycket av att den skulle göra. Inte heller är den så skrikigt gul som man skulle kunna tro när man ser bilden.

Jag börjar bläddra i boken och fastnar direkt för de fina bilderna: naturbilder, bilder av betongförorter, takåsar i soluppgången, byggkranar i skejtparker.

En rad ungdomar berättar om och tar oss med till sina hembygder, visar dem från deras synvinkel.  I sina egna texter berättar de om allt ifrån vad hembygden betyder för den, till hur det står till med grannarna och vad man gör på en fredagskväll.

Jag slutar snart att bläddra i Hembygd. Texterna fångar mig, drar mig in. Jag hade inte förväntat mig att detta skulle vara en bok som jag läser från pärm till pärm. Men det gör jag. Jag läser det som en poesibok. För de fragmentariska texterna som samlats i boken har alla något poetiskt över sig, och jag både förtrollas och inspireras av dem.

Bokbloggsjerka: Läsande

Veckans jerkafråga lyder: Det finns en uppsjö av böcker om skrivande men kan du tipsa om en bok om läsande?

Och jadå, det kan jag.

Mitt tips är The Pleasures of Reading in an Age of Distraction av Alan Jacobs. Denna boken fick mig verkligen att vilja förbättra min läsning. Boken talar till exempel om hur man går in i en text och verkligen låter den suga in en. Jacobs talar även om hur man blir mer effektiv i sin läsning, exempelvis genom att skriva ner små frågor i marginalen istället för att bara stryka under.

Boken är lättläst och förklarar väl hur och varför vi kan ha svårt för att ta till oss en text. Jag tror jag snor baksidans blurb, den förklarar det bäst: This is much more than a how-to manual,: it delights and instructs us while it maps out a grand strategy in the struggle against our weapons of mass distraction.

Ett annat tips är Alberto Manguels En historia om läsning, vilken handlar om läsandets historia, från lertavlan och framåt.

Drömljus, eller En vandring genom Helsingborg

Nu i veckan pågår det en ljusfestival i Helsingborg. Och på Författarskolan fick vi uppgiften att skriva en dikt om något. Detta blev resultatet.

Drömljus, eller En vandring genom Helsingborg

Tar bussen ner till stan

någon gång efter fem.

Dörrar öppnas,

tar steget ner,

står på snötäckt asfalt

i kallaste februari.

 

Kyrkan lyser grönt,

luften glittrar som fe-stoft i strålkastarsken.

Går längs nedstängda gator,

där affärer gapar tomma och övergivna,

dolda bakom en lysande allé.

 

Ovan, en matta av ljus,

vågor av ljus,

som om vi var fiskar

under vattnets yta.

 

Utanför kyrkogårdens grindar

faller ljusen som en slöja,

ett fruset vattenfall,

längs björkens grenar.

 

Jul till Februari 017

 

 

 

 

 

 

 

 

Kameran ställs in,

frusna fingrar fångar ljuset i mörkret.

 

Går vidare.

Mitt i det frusna Helsingborg,

har något kraschat i vår atmosfär,

och stadsparken fyllts av polarsken.

Färger, blommor och barn möter oss där.

Lyktor svävar likt andar kring trädets kala grenar,

leker i den skelettliknande kronan.

Grannen står sprakande och varm,

stam och grenar invirade i halsduk och ljus.

Jul till Februari 030

 

 

 

 

 

 

Trumpeter vrålar

att himlen står i brand

och hundratals facklor

får kylan att lukta eld.

Kliver åt sidan

för att inte svepas med.

 

Fortsätter genom den gamla staden.

En bordslampa med snötung skärm,

men utan bord,

står på marken.

Vi står under den,

omslutna av ljus.

 

I stadens korsning

mullrar trafiken som vanligt.

En rockopera dånar i ljus

över husets väggar och tak.

 

Går i cirklar.

Över stadens trappor irrsken:

utomjordingar och balett.

700 ljus hänger tunga över gatan,

virade till en kristallkrona.

Jul till Februari 041

 

 

 

 

 

 

Så många ljus,

så många människor,

men ingen värme från deras kroppar.

Februarikylan segrar.

Går mot bussen igen

Den är försenad.

 

 

 

 

Bokbloggsjerka: Facklitteratur

Jag har varit lite dålig på att delta i jerkor och tematrios på senaste tiden. Dels för att jag haft ett ganska fullpackat schema och inte orkat skriva så mycket mer än vad skolan kräver, och dels för att det har varit ganska kluriga jerkor och tematrios och jag har tänkt att jag ska fundera lite först, men sen har det aldrig blivit av att jag skriver något.

Men denna veckan frågar Annika om vi läser facklitteratur, och ja, det gör jag.

Mycket facklitteratur för skolans skull så klart. Men det är även sån som jag skulle kunna tänka mig att läsa, och faktiskt också läser, utanför skolan.Förra terminen läste jag Förlagskunskap och då blev det mycket facklitteratur om bokbranschen. Något som fortfarande intresserar mig och jag håller ögonen öppna efter intressanta böcker inom ämnet.

Nu för tiden blir det mycket skrivarböcker för Författarskolans del. Också något som jag finner intressant och användbart annars. Fast jag har läst ett antal skrivarböcker vid det här laget och börjar känna att jag borde nog lägga ner dem och sätta igång med mitt egna skrivande istället. Eller ja, det har jag ju redan gjort, men kanske åtminstone inte lägga tid på att läsa mer skrivarböcker när jag lika gärna kan sitta och skriva.

Händer även att jag läser annan facklitteratur. Lite olika vad de kan handla om, men de brukar på något sätt vara relevanta för mitt egna skrivande. Just nu är jag grymt sugen på Trädets tid av Christel Kvant. Bläddrat lite i boken och den ser fantastiskt fin ut. Och trädinformation och inspiration behöver jag alltid.