The 13th Sacrifice

13th

Häxjakt i dagens Salem när polisen Samantha Ryan tar itu med sitt förflutna en gång för alla.

När bostonpolisen Samantha Ryan börjar utreda mordet på en collegestudent upptäcker hon genast en koppling till sitt mörka förflutna – en symbol från den häxsekt hon växte upp i. Det dröjer inte länge förrän fler mord och symboler dyker upp och Samantha börjar ana att det finns tretton offer. Jakten på mördaren tvingar henne in i det förflutna när hon går undercover och ger sig av till Salem.

Debbie Vigués The 13th Sacrifice är första delen i Witch Hunt serien som handlar om Samantha Ryan.

Jag har nog aldrig läst en bok med så många mord på så få sidor. Tempot i början av boken är högt och det är lätt att komma in i den. Problemet med böcker som håller ett högt tempo redan från början är väl att det börjar gå nerför ganska snart, och så är också fallet med The 13th Sacrifice. Inte för att jag skulle säga att boken är seg, men den kommer aldrig riktigt tillbaka till det där tempot igen.

Trots att boken var helt ok att läsa så är jag tveksam till om jag kommer läsa några fler delar ur serien, jag fastnade helt enkelt inte för Samantha tillräckligt mycket. Och det känns som att vi fick veta allt om hennes förflutna i denna boken så jag undrar om hon kommer bli så mycket mer intressant?

Annonser

Bokbloggsjerka 24-27 oktober: Läser nu

jerka11Enkel fråga i veckans jerka: vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?

Jag håller på med Carlos Ruis Zafóns bok Marina. Det var mamma som kom hit och lämnade den, sa att jag måste läsa den. Hade egentligen inte tänkt göra det just nu eftersom jag har andra böcker jag håller på med. Men Zafóns stil/känsla passar ganska bra in på vad jag skriver just nu så därför satte jag igång med Marina trots allt. Och så är det lite spökhistoria med, vilket passar bra så här lagom till Halloween.

Den andra boken jag håller på med är Josefine Klougarts En av oss sover som jag måste ha läst klart till på tisdag då vi ska diskutera den i skolan. Jag får erkänna att jag har väldigt svårt för den här boken, kanske för att jag känner sånt tvång att läsa den just nu. Men känns helt hopplöst, inte ett ord fastnar. Inte alls en bok som jag är på humör för, helt enkelt.

Sorry – Zoran Drvenkar

2014-10-07 19.44.01Zoran Drvenkars Sorry visar sig vara en thriller med mer djup och mörker än förväntat.

Kris Marrer tröstar en okänd kvinna som dumpats av sin pojkvän. Ber om ursäkt å alla mäns vägnar. Det hjälper, hon blir på bättre humör. Kris lämnar kvinnan där i parken i Berlin. Men han har fått en briljant idé. Be om ursäkt som affärsidé. En agentur som rättar till dina misstag, får den förorättade att känna sig lite bättre samtidigt som du blir förlåten för vad du nu har gjort.

Tillsammans med sina tre vänner, Tamara, Frauke och Wolf, sätter han sin plan i verket och drar igång deras nya karriär. Det dröjer dock inte länge förrän en mördare ringer upp och vill bli förlåten för att ha tagit livet av en kvinna på ett ytterst brutalt sätt. Och inte nog med det, han kräver att agenturen städar upp efter honom och döljer bevisen.

Till vännernas förskräckelse visar det sig att mördaren vet allt om dem. Om deras liv, deras vänner och familjer. De har inget annat val än att göra som han säger.

Zoran Drvenkar har skapat en riktigt originell bok med Sorry. Stilen är annorlunda. Och faller säkert inte alla i smaken. Kapitlen växlar mellan olika personer och berättarperspektiv. Här finns inte bara första- och tredjepersons perspektiv utan även kapitel i andrapersons perspektiv där ett ”du” utför de bestialiska morden. Boken är lite av ett pussel i sin uppbyggnad och jag börjar tidigt tänka att ”det här måste gå ihop på slutet annars kommer jag hata den här boken”. Men det går ihop på slutet. Allt får sin förklaring. Nästan så att det blir lite för perfekt, faktiskt. Fast det kan jag ha överseende med. Det enda jag inte riktigt hängde med på var ”före” kapitlen. Var tvungen att gå tillbaka och läsa dem igen. Visst, man fattar dem när man har hela berättelsen klar för sig, men de var svåra och förvirrande att greppa när man är mitt inne i berättelsen.

Boken var ändå förvånansvärt bra. Hade förväntat mig en ganska lättsmält skräckis, men Sorry visade sig vara både djupare och mörkare än så. Jag har helt klart blivit nyfiken på att kolla in mer av Zoran Drvenkar.

Finns i svensk översättning utgiven av Lind & Co.

TV-serie tips: The Red Road

redroadKollade första avsnittet på en ny serie igår, The Red Road, och fastnade direkt. Därför får den lite utrymme här på bloggen bland alla böcker.

I första avsnittet får vi möta sheriffen Harold Jensen vars familj håller på att slitas sönder av en gammal tragedi. Vi träffar även Philip Kopus som tillhör indianstammen som bor i samhällets utkant och som verkar vara inblandad med familjen Jensen på flera sätt.

Tyckte första avsnittet var riktigt bra. Påminde starkt om Top of the Lake och The Killing, så alla som gillar dessa serier borde tycka om The Red Road också.

Säsong 1 finns nu på HBO Nordic.

Bokbloggsjerka 3-6 oktober: Planering

bokbloggsjerkaVeckans jerkafråga: Planerar du vad du ska läsa och när och hur går du i så fall till väga?

I år har mitt läsprojekt varit att ta mig igenom alla böckerna jag köpte på årets bokrea innan nästa bokrea. Så att jag slipper stå där med dåligt samvete i februari som vanligt. Trodde jag var smart när jag planerade den listan. Tunnaste böckerna först, för att ta mig igenom många. Så nu sitter jag här med en trave tegelstenar som ska ha blivit lästa inom de närmaste månaderna.

I vanliga fall sker min ”planering” ungefär när en bok börjar lida mot sitt slut. Då brukar jag börja fundera över vad som ska följa efter den. Sällan tidigare.