Tematrio – Damernas tur

Nu är det damernas tur i tematrion och Lyran ber oss berätta om tre böcker som har kvinnoförnamn i titlarna.

1.Eftersom det inte var alltför länge sedan jag läste och skrev om Daphne du Mauriers Rebecca, så tänkte jag inte ta upp den här. Direkt. Däremot så tänkte jag börja med att nämna Rebeccas hemligheter, Sally Beaumans fortsättning –  eller vad man vill kalla det – på du Mauriers verk. Jag läste den för en himla massa år sedan, långt innan jag läste Rebecca, men den väckte helt klart min fascination för denna mytomspunna varelse och huset Manderley.

Baksidestext: På tjugoårsdagen av den vackra Rebecca de Winters död får familjens vän, överste Arther Julyan, ta emot ett anonymt paket som innehåller en svart anteckningsbok med de handskrivna orden ”Berättelsen om Rebecca” på första sidan. Den innehåller också två bilder, ett foto av Rebecca som barn och ett vykort som föreställer det storslagna godset Manderley, dår hon som gift kom att bo. Är det en vålnad som hemsöker de efterlevande? Arthur Julyan har länge levt med vetskapen att rättvisa kanske inte skipades när Rebecca de Winter så mystiskt försvann. Vad skedde där på Manderley? Vem bar ansvaret för den vackra Rebeccas död?

Helt klart en läsvärd bok för de som inte kan få nog av den gåtfulla Rebecca och vill veta mer om henne. Som sagt, var ganska länge sedan jag läste denna boken, men jag tyckte mycket om den när jag gjorde det. Kanske blir en omläsning för mig nu när jag faktiskt har läst Rebecca.

2. Sarah av JT LeRoy. Handlar om en tonårig pojke som sedan barnsben klätt sig i kvinnokläder. Han färdas med sin prostituerade mamma Sarah och deras hem är olika motell längs USAs vägar.  På bokens baksida kan man läsa att det är en självbiografisk historia om den unge JT, ett ”humoristiskt och tragiskt porträtt av en ung pojkes upplevelser som son till en så kallad truckerhora”. Problemet var väl bara att efter att LeRoy hade gett ut några böcker (detta var debuten) så uppdagades det att han själv var en fiktiv karaktär. JT LeRoy fanns inte. Det var två kvinnor som stod bakom namnet, Laura Albert var författaren och hennes pojkväns styvsyster spelade den androgyne och skygge JT när han visade sig ute bland folk.

Hur som helst tyckte jag att boken var bra när jag läste den. Det var dock innan det uppdagades att JT LeRoy inte fanns, så jag vet inte riktigt vad jag skulle ha tyckt om boken idag om jag läst den.

3. Lolita av Vladimir Nabokov. Kändes aktuellt (för mig personligen) att ta upp denna boken eftersom jag just nu håller på med Sara Stridsbergs Darling River.

Lolita, light of my life, fire of my loins. My sin, my soul. En medelålders mans kärlek och besatthet till sin tonåriga styvdotter.

Jag tyckte boken var fantastisk när jag läste den, vacker och äcklande på samma gång. Finns det någon mer patetisk varelse än Humbert Humbert? Men ändå har jag svårt för att inte lida med honom. (Dock har jag svårt för att inte se Jeremy Irons framför mig när jag tänker på honom). Det är fascinerande med berättare som man egentligen borde avsky.

Annonser

Bok-trailer: The Memory Palace

Ok, så jag har varit lite dålig med att leta upp nya bok-trailers de senaste veckorna. Men nu har jag hittat en! The Memory Palace av Mira Bartók. Har aldrig hört talas om boken tidigare, men blev riktigt sugen på den faktiskt när jag tittade på trailern. Någon som har läst den?

Bokens hemsida

Bokbloggsjerka 24-27 augusti

Denna veckan frågar Annika oss i bokbloggsjerkan om vilken bok vi önskar att vi ännu inte hade läst.

Helt klart Margaret Atwoods Den blinde mördarenTio dagar efter krigslutet körde min syster Laura av vägen på en bro. Så börjar boken. Iris ser tillbaka på sitt liv och sin systers publicering av skandalromanen Den blinde mördaren och ett hemligt liv uppdagas. En av mina favoritböcker och jag fullkomligt älskade den första gången jag läste den. Tyvärr var jag inte riktigt lika tagen av den då jag läste om den för något år sedan, men det berodde nog helt på att jag var inställd på att det skulle vara samma upplevelse som första gången jag läste den, och det var det ju inte. Men fortfarande en stor favorit och underbart vacker bok.

En annan bok måste nog vara Donna Tartts Den hemliga historien. Snön uppe i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi befann oss i. Första meningen. Richard fascineras av den lilla, innersta kretsen av speciella elever på college, de som studerar latin och klassisk grekiska för den karismatiske Julian.Också en bok jag tyckte var superbra när jag läste den första gången. Helt ok i omläsningen, men inte riktigt samma grej när man vet vad som kommer att hända. Plus, hade jag inte läst den ännu så hade jag aldrig valt latin i gymnasiet, och det hade jag gärna klarat mig utan.

Jag får nog nämna Richard Masons The Drowning People här med. Första upplevelsen av den var så stark, och jag skulle gärna vilja ha den igen. Boken inleds med: My wife of more than forty-five years shot herself yesterday afternoon. James är en ung violinist på väg upp i livet. Så träffar han den vackra Ella. Boken tag-line är för övrigt First love never dies. It kills.

Konstigt nog läste jag alla de här böckerna under ungefär samma period i mitt liv, sen tonår till tidig vuxendom. Alltså någon gång mellan 17-21 års ålder skulle jag tro. Det är många böcker från då som har fastnat hos mig, på ett sätt som böcker inte gör längre. Saknar det.

Ängelns lek

I Ängelns lek återvänder vi till det Barcelona Carlos Ruis Zafón gav oss i Vindens skugga. Men nu är det den unge författaren David Martín vi får följa. David skriver, i likhet med Julian från tidigare bok, berättelser om ett makabert och skräckliknande Barcelona. Han är bunden av ett lång kontrakt med sina förläggare att producera omänskligt mycket text per månad (i genomsnitt sex sidor per dag i tio år, har jag för mig att det var).

Ok, ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva handlingen i boken, för jag vet inte riktigt vad det var den handlade om. Eller det var kanske snarare så att den handlade om så mycket att det är svårt att peka på en eller två saker bara. Men David står i alla fall i centrum. Vi möter även flera av karaktärerna och platserna från Vindens skugga igen, fast en generation tidigare. Semperes bokhandel är med, liksom Barcelo och även De glömda böckernas gravkammare.

Men dessa återseende skapar faktiskt bara mer förvirring, och det tycks vara författarens avsikt. Far och son Sempere nämns aldrig vid förnamn, och största delen av boken är jag av uppfattningen att det är samma far och son som i Vindens skugga, trots att sonen beskrivs som skygg och tillbakadragen, vilket inte alls stämmer överrens med min uppfattning av Daniel från Vindens skugga. Det är först långt senare, på bokens sista sidor, som det blir helt klargjort att det är Daniels far som här är sonen. Nog för att jag hade listat ut det innan dess, kollar man årtalen i böckerna så blir det ganska klart. Men det distraherar oerhört från David Martíns berättelse att sitta och fundera över hur det egentligen ligger till med far och son Sempere.

Problemet jag har med David och själva berättelsen är att allt tycks hända i periferin. Att förstå vad det har att göra med David är inte alltid helt lätt. Zafón talar om labyrinter i båda böckerna, speciellt när han beskriver De bortglömda böckernas gravkammare, och Ängelns lek känns verkligen som att vara vilsen i en labyrint. Det händer så mycket som jag över huvudtaget inte förstår varför det måste vara med i boken. Varför skrev David en bok för Vidal? Vad hade det egentligen för betydelse?

Till en början går det bra, men ungefär halvvägs igenom tappar jag någon tråd och får upp minst fem trådar till när jag försöker plocka upp den. Jag lyckas aldrig riktigt reda ut eländet igen, utan sitter mest och undrar varför allt händer och blir mest irriterad.

Isabellas brev på slutet är det som berör mig mest, och jag har givetvis räknat ut vem hon är tills dess. Hon var nog även den karaktären som gjorde boken mest läsvärd, för David bryr jag mig inte det minsta om.

Sedan var det det här med korrektur. Jag har aldrig stött på en bok med fler stavfel än Ängelns lek, och stavfel är nog det värsta jag vet i en bok. Redan bokens andra mening innehåller ett stavfel, så får det bara inte vara. Nog måste väl Bonniers ha råd med korrekturläsare?

Skönsjungande Romeo och Julia

Så i helgen var jag på opera för första gången i mitt liv. Vincenzo Bellinis Romeo och Julia som uppfördes av Malmös Operafabrik på Landskrona teater. Fast de har turnerat runt på olika platser under sommaren.

Helt klart en annorlunda upplevelse och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig innan föreställningen. Har hört att opera är en sån sak man antingen älskar eller hatar (är det inte en replik i nån film?). Jag känner att jag inte riktigt vet vad jag tyckte, om jag ska vara helt ärlig. Kändes mest som något man kanske måste vänja sig vid.

Föreställningen var väldigt avskalad, en svart scen med en rödtäckt kista, det var allt. Och sång på italienska.

Ja, helt klart en ny upplevelse för mig. Men jag kan tänka mig att ge opera en andra chans. Enkelhet i all ära, men jag hade nog velat uppleva något mer storslaget om jag gjorde ett till försök och gått på en föreställning på ett stort operahus.

Youtube klipp med bilder från tidigare föreställning.

Operafabriken

Tematrio – djurtitlar

Denna vecka är det titlar med djur i som efterfrågas i Lyrans tematrio. Här kommer mina:

1. Vargbroder av Robin Hobb. Andra delen i Berättelsen om Fjärrskådarna, en av mina favoritserier. Sonen, som den kunglige bastarden heter, har hittat en ny vän, en vargunge. Snart upptäcker Sonen att de två har ett speciellt band och att han besitter Klokskapen, en slags magi som folk i allmänhet ser ned på och anser ohelig.

En riktigt bra fantasy berättelse som handlar om så mycket mer än just bandet mellan Sonen och Nattöga, hans vargvän.

2. What the dog saw av Malcolm Gladwell. En bok fylld av udda historier så som varför finns senap i så många olika smaker, men ketchup bara i en? Eller historien om kvinnan som gjorde det ok att färga håret i efterkrigstidens Amerika.

Har inte tagit mig igenom hela boken än, men det är en sån där bok jag tar fram och läser ett kapitel i då och då. Intressanta berättelser som ger ett nytt perspektiv på saker och ting.

3. Kraken av China Miéville. (En kraken är ett slags sjömonster, en jättebläckfisk). Billy Harrow arbetar på The British Museum of Natural History. En dag upptäcker han att deras jättebläckfisk har försvunnit, kvar finns bara en tom tank. Hur försvinner en jättebläckfisk? frågar Billy sig naturligtvis. Och vem skulle stjäla en. Massor av människor, och mindre mänskliga varelser, visar det sig snart. Till exempel fantatikerna i Church of Kraken Almighty, som tror att bläckfisken är en gud som ska frambringa armageddon.

Jag får erkänna att jag kämpade en del med Kraken. Konstigheter och London slang i en härlig och förvirrande blandning. Orginellt vågar jag påstå att det är i alla fall.