Redan från början står det klart att någonting hemskt kommer att hända i A.D. Millers debutroman Snowdrops. En snödroppe – en kropp som dolts i snön men som kommer fram när den smälter – hittas på Moskvas gator. Vilken roll har den brittiske advokaten Nick Platt spelat i de händelser som har lett upp till detta? Berättelsen nystas sakta upp för oss när Nick berättar om sina år i Moskva för sin blivande fru.
Snowdrops: the badness that is already there, always there and very close, but which you somehow manage not to see. The sins the winter hides, sometimes forever.
Det Moskva som Miller målar upp i Snowdrops befinner sig i ett permanent fruset tillstånd där endast förfallet tycks växa sig starkare men allt annat förblir som det alltid har varit. Staden speglar Nicks egna tillstånd väl. En självvald exil har fört honom bort från tryggheten av det egna hemlandet och familjen som han endast tycks känna avsky för; den sortens avsky som växer fram ur oförmågan att förändras, av att fjättras till det förflutna och det trygga, det förutsägbara.
Till en början kan jag tycka att Nick är ett offer för omständigheterna. Jag kan känna sympati för att han försöker att bryta sig ur det vakum som hans tidigare liv är.
Snowdrops var kortlistad för Man Booker Prize. Och när jag tänker på boken i den kontexten börjar jag undrar om det möjligtvis fanns ett tema för de nominerade böckerna och om detta var mäns livskriser? Nog för att jag i dagsläget endast har läst vinnaren Julian Barnes The sense of an ending. Men något som slår mig om de båda böckerna är att de båda handlar om män som tänker tillbaka på sina liv, sina tidigare kärlekar.
I dessa tankebanorna börjar Nick Platt att framstå som en ganska patetisk typ, någon som flyr från sitt liv då han inser att han egentligen inte har åstadkommit något med det och istället börjar leva en lögn i ett annat land där kvinnorna drömmer om en utlänningar som ska ta dem bort från fattigdomen och förfallet.
I Moskvas tunnelbana räddar Nick den unge Masha och hennes syster från en väskryckare och Nick låter därifrån lögnen svepa in honom.
En fråga man kan ställa sig när man har läst boken är; Är Nick ond eller god egentligen? Han låter sig bedras, inte bara av Masha, men även av sig själv. Han är inte blind för vad som händer, men han är likgiltig inför det och låter det hända.
Det är lätt att bli irriterad på Nick; han låter sig bedras för att han intalar sig att den unga, exotiska Masha älskar honom. Men samtidigt så speglar atmosfären i Moskva Nick så perfekt, och det är det som gör Snowdrops läsvärd.
Bokens hemsida: www.snowdropsthenovel.com
Den här berättelsen 