Ännu ett tröstköp

IMG_0776Är jag den enda som tröstar mig med böcker när livet känns lite mindre roligt än vanligt? Andra högen med böcker damp ner i brevlådan idag. Katharine Webbs Av en annan värld. Kändes som bra sommarläsning. England i början av 1900-talet, en tjänsteflicka, en prästgård och en ockultist. Sara Stridsbergs Beckomberga har jag varit sugen på ett bra tag nu. Likaså Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut, kan knappt fatta att det tagit mig så här länge att köpa den. Och sist, men definitivt inte minst(!) Elleanor Cattons Himlakroppar. Läste hennes bok Repetitionen och var fortsatt nyfiken på henne. Himlakroppar utspelar sig i Nya Zeeland i mitten av 1800-talet. Bara det liksom!

Lite gammalt, lite nytt

IMG_0775

Har inte haft den bästa starten på sommaren. Suttit med en sjuk hund de senaste veckorna och åkt fram och tillbaka till djursjukhuset varje vecka i stort sett. Sedan suttit hemma och oroat ihjäl mig. Så läsningen har gått trögt på sista tiden. Koncentrationen har inte varit vad den borde vara och tankarna har vandrat iväg hela tiden. Men det har inte hindrat mig från att inhandla fler böcker. Häromdagen damp tre böcker ner i brevlådan. Bröderna Lejonhjärta och Mio, min Mio. Blev sugen på att läsa för att flera som har läst utdrag ur den boken jag håller på att skriva just nu har jämfört den med dessa böcker. Känner ju naturligtvis till båda väldigt väl, men har aldrig läst böckerna själv. Så ser fram emot att göra det nu. Siri Pettersens Odinsbarn har jag varit grymt sugen på ett tag nu, så var tvungen att slå slag i saken och köpa den också.

Komma över

Komma överJeppe har blivit dumpad av sin flickvän Emma. Efter bara ett halvår i hennes lägenhet har han blivit utkörd. Med brustet hjärta och nästan inga pengar får han tag på en andrahandslägenhet som han kan bo i över sommaren åtminstone. Vilken tur, centralt och bra ligger den ju i alla fall. Synd bara ett det bor en jätteråtta i den också som helt fräckt knaprar i sig Jeppes pasta som han hade tänkt att överleva sommaren på.

Jag kan inte låta bli att tycka om Jeppe i Ingrid Olssons Komma över. Han kämpar på med sitt krossade hjärta och övertolkar varenda liten signal från Emma varje gång deras vägar korsas. Så där som man gör när man bara vill hoppas, när man inte kan göra något annat än att hoppas och ännu inte är redo att gå vidare.

Jag gillade Komma över. Gillade språket och humorn. Och Jeppe och hans tillfälliga flickvänner som aldrig riktigt är Emma.

Heading Out To Wonderful

WonderfulEn främling anländer till en amerikansk småstad. Hans namn är Charlie. Han har nyss kommit tillbaka från kriget. Det enda han har med sig är två resväskor – en av dem innehåller en uppsättning slaktarknivar, den andra är full med pengar.
Sylvan hör inte heller hemma i staden. Hon kommer från en okänd håla ute på landet, men hon talar och ser ut som en filmstjärna. Hon är gift med stadens mäktigaste man.
När Charlie och Sylvans vägar korsas händer något direkt. Men hur skulle deras historia kunna få ett lyckligt slut?

En blurb på Robert Goolricks Heading Out To Wonderful beskriver boken som en blandning mellan Den store Gatsby och Romeo och Julia. Vilket jag nog får hålla med om är ganska passande. Författaren till Niceville är också med och blurbar på bokens omslag och flera gånger under min läsning går mina tankar även till staden i just Niceville.

Nu när jag har läst ut Heading Out To Wonderful så kan jag inte riktigt bli av med känslan av att jag saknade något, att det fattades något. Jag blev inte riktigt så indragen i Robert Goolricks småstadsliv som jag hade önskat att jag blivit. Jag blev inte tillräckligt engagerad i Charlie och Sylvan. Jag gillade att de båda var personer som inte var rakt igenom snälla och trevliga. De har båda varsitt sorgligt och mörkt förflutet bakom sig, och det har format dem till de personer de är i boken. Men det gör även att jag har svårt för att verkligen tycka om dem och engagera mig i deras romans. Så ja, nu sitter jag alltså här och mest känner att det var något jag saknade i boken.

Boken finns även utgiven på svenska på Historiska Media och har då titeln En egen plats.

Ty riket är ditt

Ty riket är dittHade en superrolig Valborgsmässoafton; jag var nämligen på släppfest för Therése Granwalds Ty riket är ditt. Mysig pub, härliga människor, underbar kväll. Nu ser jag fram emot att sätta mig och läsa boken.

Baksidestext:

Vad händer om man bestämmer sig för att ge upp sig självfullständigt för någon annan, och hur hänger det ihop med kärlek? Vilken är den totala hängivelsen? Vad sker när man lovar att stanna oavsett vad? Vem är man när man gett upp sitt eget rike?

Anna lämnar livet och vännerna i stan för en sommar i huset invid älven, långt ute på landet tillsammans med sin pojkvän. Långsamt driver dagarna förbi, de är utelämnade åt varandra, åt tystnaden och det ständigt växande trycket mellan dem. Han vet att hon ska lämna honom. Hon har lovat att aldrig gå, att han är den enda hon kan älska.

Eva är bara 17 år gammal när hon förälskar sig i mannen hon möter i Hoffmanns fotoateljé. Och även om han aldrig vill vara bara hennes följer hon honom upp bland bergstopparna och ner i bunkerns mörker. För hon vet att inget smickrar så mycket som viljan att dö för någon.

Sara befinner sig i ett låst rum. Men rummet är en fristad, en frihet jämfört med livet utanför, livet innan, i församlingen där hon förlorat det egna jaget, i en relation som drivit henne till att skjuta en annan människa.

I en fiktion, skrämmande nära verkligheten berättar Therése Granwald genom dessa tre kvinnoöden om makt, rollspel och den ibland förödande romantiken

.

Skuggorna i spegeln

2015-03-15 16.20.03Arri – eller Arwen som hennes Tolkien-nördar till föräldrar egentligen döpt henne till – är en tonåring med en mörk syn på tillvaron. Vänskapen med bästisen verkar vara över för gott, föräldrarna och systern står hon knappt ut med. Hon lever för musik och filmer. Så en dag, när hon står framför spegeln, skymtar hon en annan värld – Eidolon. Arri får tillträde till världen på andra sidan spegeln och det visar sig vara en värld befolkad av höviska vampyrer.

Jag hade nog lite för höga förväntningar på Inger Edelfeldts Skuggorna i spegeln för att de skulle kunna uppfyllas. Trots att jag är en riktigt fantasy-nörd och älskar andra världar och vampyrer så var det ändå de delar av boken som utspelas i den här världen som jag tyckte bäst om. Fick aldrig riktigt grepp om Eidolon. Sedan hade jag lite svårt för Arri, gillade inte riktigt hennes röst. Den kändes lite för mycket ibland, påminde om hur jag och mina kompisar kunde låta när vi var tonåringar och försökte vara för coola för att bry oss om någonting. Kanske hade det funkat på mig förut, men nu känns det bara tillgjort. Annars var igenkänningsfaktorn hög även på andra ställen. Jag förvånades över att Arri lyssnade på ungefär samma musik som jag gjorde när jag var i den åldern och kollade på samma filmer. Så det var lite av en blast from the past-känsla på läsningen för min del.

Levande och döda i Winsford

Levande och dödaUte på en av Englands ensliga hedar befinner sig en kvinna från Sverige. Tillsammans med sin hund har hon tagit sin tillflykt i en liten stuga. Till att börja med är hennes enda mål att överleva hunden. Sedan börjar en plan ta form. Varför har hon sökt sig till den ensliga heden? Och vad har egentligen hänt med hennes make?

Håkan Nessers Levande och döda i Winsford var verkligen en roman som föll mig i smaken. Efter de första hundra sidorna ville jag bara läsa vidare och hade svårt för att lägga ner boken. Så många frågor som väcks hela tiden och spänningen hålls verkligen uppe genom hela berättelsen.

Jag har läst en bok av Nesser tidigare, det var Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Även den tyckte jag väldigt mycket om. Det var några år sedan jag läste den, och nu, efter att jag läst Levande och döda … blev jag väldigt sugen på att läsa fler Håkan Nesser böcker. Någon som har tips på vilken jag ska ta härnäst? Han har ju skrivit en hel del …