Du vet var jag finns – Rachel Cohn

du-vet-var-jag-finnsLaura och Miles är kusiner och under en stor del av sin uppväxt även bästa vänner. Men under tonåren glider de isär. Det som för dem samman igen är deras förkärlek till att droga bort vardagen med smärtstillande piller. Men så tar Laura livet av sig och Miles blir ensam kvar.

Jag blev förvånad när jag kollade recensioner på Goodreads för Rachel Cohns Du vet var jag finns. För det var ganska många som endast gav den två stjärnor. Själv tyckte jag att boken var riktigt bra och gav den fyra. Jag hade inga problem med att tycka om den överviktiga, syniska Miles som verkar avsky det mesta och helst försvinner in i sina böcker. Tyckte snarare att jag kunde känna igen både mig själv och mina vänner i boken.

Tyckte även om Cohns humor och språk och får nog säga att detta var en av de bättre böcker jag läst i år.

Annonser

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn.

peregrineJacobs farfar har underliga fotografier från sin barndom. Bilder på barnen från barnhemmet där han växte upp efter att ha flytt under Förintelsen. Barnen på dessa bilder är alla mycket märkliga. De svävar, de lyfter tunga stenblock och de har munnar i bakhuvudet.

När Jacob är 16 år dör hans farfar. Jacob har då sedan länge bestämt sig för att bilderna är fejkade och farfars berättelser inte var mer än sagor som han berättade för att underhålla sin sonson.  Men med sina sista andetag uppmanar farfar Jacob att ta sig till ön där barnhemmet ligger.

Det visar sig vara en avlägsen ö utanför Wales, där den udda befolkningen inte är det märkligaste med ön, utan det är barnhemmet som nu ligger i ruiner.

Jag kan nog vara en av de sista människorna på planeten som läser Ransom Riggs Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Och jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av det hela. Har velat läsa den så länge att jag kände att jag nog bara kommer bli besviken. Och har hört väldigt skilda åsikter om boken tidigare.

Det visade sig att Miss Peregrines hem för besynnerliga barn var väldigt annorlunda mot hur jag föreställt mig att den skulle vara. Till att börja med var tonen inte alls vad jag hade förväntat mig. Den var snabbare, rappare.  Lite mer grinig enstörig och ironisk tonåring än vad jag trott. Jag hade nog förväntat mig en dystrare och mer mörk stämning i boken. Först ville jag inte riktigt gilla tonen för att den gick emot mina förväntningar så mycket. Men jag tyckte faktiskt om språket och stilen. Jag skrattade flera gånger åt Jacobs tankar och reaktioner.

Jag kände väldigt mycket att det var en bok jag ville fortsätta läsa nästan hela tiden när jag läste den. Det var först under de två sista kapitlen som jag började tappa intresset lite. Och jag vet inte riktigt varför det var så. Jag tror att det kan ha varit för att jag förväntat mig en skräckberättelse, men det skulle jag inte vilja påstå att det var. Jag får även känslan av att det är i slutet som boken börjar, innan dess känns det mest som att alla de underliga barnen och sakerna bara presenteras och man får tid på sig att förundras över dem mest. Sedan händer det plötsligt en massa saker, som känns som att det är början till något stort. Men istället tar boken slut. Uppföljare planerad kanske?

Så det slutliga omdömet av boken blir att den var bra läsningen, men den var inte alls vad jag hade förväntat mig. Men jag är inte besviken åtminstone.

Tematrio: Ungdomsböcker

Veckans tematrio handlar om ungdomsböcker. Läser inte så jättemycket sådana, men det händer ibland. Läste några nu under hösten för vi hade just barn- och ungdomslitteratur på schemat. Insåg att det finns en hel del intressanta ungdomsböcker som skiljer sig en hel del från böcker jag vanligtvis läser vad gäller handling och ämnen de tar upp.

1. Pojkarna av Jessica Schiefauer. Handlar om några tonårstjejer med intresse för botanik. De får tag på en växt som gör att de kan förvandlas till pojkar. När jag läste boken fick jag väldigt mycket känslan av ”wow, så det är såhär det är att vara kille”.

2. Kaninhjärta av Christin Ljungqvist. Handlar om två systrar som kan kommunicera med de döda och på så sätt försöker få reda på vad som har hänt med en liten flicka. Boken fick mig att längta hem till Göteborg. Och den var såpass bra att jag inhandlade fortsättningen, Fågelhjärta, när jag var på bokmässan.

3.Briar Rose av Jane Yolen. En mormor berättar sin egen version av Törnrosasagan. När hon går bort börjar hennes vuxna barnbarn att forska i mormoderns liv och hittar länkar till berättelsen och Förintelsen.

Halloweenveckan: Clockwork Angel trailer

Jag har stått och kollat på Clockwork Angel böckerna flera gånger och undrat om det är något jag skulle gilla eller inte. Har aldrig blivit av att jag inhandlat dem, men trailern är hursomhelst snygg och sätter rätta stämningen för Halloween. Någon som har läst dem?