Den lille vännen

den lilleDonna Tartt veckan här på bloggen fortsätter. Ungefär tio år efter att Den hemliga historien publicerats kom Tartts andra bok ut, Den lille vännen.

Handlingen har förflyttats från universitetsmiljön och i Den lille vännen befinner vi oss istället i Mississippi hos familjen Cleave.

Redan i prologen ställs familjen Cleave inför den tragedi som kommer att påverka resten av deras liv. Det är morsdag och mitt under förberedelserna för morsdagmiddagen hittar Charlotte Cleave sin tioårige son Robin hängande från ett träd i trädgården.

Tolv år efter Robins död var det ingen som visste mer om hur han kom att hänga i ett träd ute på sin egen gård än de hade vetat den dag det hände.

I bokens första kapitel har vi redan flyttats fram tolv år i tiden och oklarheterna om Robins död är fortfarande lika stora. Mysteriet med Robin har varit en ständig närvaro i lillasystern Harriets liv. Harriet var bara sex månader gammal när han dog men påstår ändå till familjens förtret att hon kan komma ihåg saker om Robin och hon börjar själv försöka nysta i mysteriet om brodern hon aldrig lärde känna.

Jag får erkänna att jag lade ner Den lille vännen första gången jag försökte mig på den. Mycket på grund av att jag kände att jag aldrig kom närmare att få veta vad som egentligen hände. Historien tycktes snarare föra mig längre och längre bort från sanningen om vad som hände med Robin. Till slut gav jag helt enkelt upp. Jag minns inte hur långt in i boken jag hade kommit.

Men några år senare läste jag en recension av Monika Fagerholms Den amerikanska flickan som jag då kämpade med att ta mig igenom. Jag hade precis samma problem där. Varför tog det så lång tid innan man fick veta vad som hände? I recensionen nämndes Den lille vännen och att man där aldrig fick veta vad som hände med Robin.

Efter att jag läst den där recensionen såg jag plötsligt Den lille vännen i ett annat ljus. Nu när jag visste att jag inte skulle få veta vad som hände med Robin kändes boken inte så seg längre. Jag satt ju inte och väntade på den där upplösningen nu.

Vid andra genomläsningen älskade jag boken. Harriet är än idag en av mina favoritkaraktärer någonsin. Hennes underbara egensinnighet och envishet. Hon drivs av familjens plågsamma historia och behovet av att få en förklaring.

Det var några år sedan jag läste Den lille vännen nu men jag blir sugen på att läsa om den bara av att skriva om den här.

Böcker som påminner om Den lille vännen:

Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm.

Annonser

Donna Tartt

dtJag blev frälst i Donna Tartt efter att jag läst hennes Den hemliga historien någon gång på 90-talet. Blev sedan överlycklig när det tio år senare kom ut en ny bok av henne, nämligen Den lille vännen. Men jag lyckades inte riktigt ta mig igenom den första gången jag försökte. Tyckte det var frustrerande att det där mordet det talades om på boken baksida aldrig verkade komma närmare någon lösning. Några år senare läste jag på en blogg någonstans att man faktiskt aldrig får reda på i boken vad som hände, och plötsligt såg jag Den lille vännen med helt nya ögon. Och jag tog mig an boken än en gång. Nu gick det genast mycket bättre och jag älskade Harriet som snabbt blev min superhjälte.

Blev överlycklig när jag hörde att det var en tredje Donna Tartt bok på gång, ytterligare tio år senare. Av någon anledning har det dröjt innan jag inhandlade Steglistan. Men igår blev det äntligen av. Då var jag nämligen och lyssnade på Donna Tartt som besökte Internationell Författarscen på Malmö Stadsbibliotek. Och det var verkligen kul att få se sin favoritförfattare i verkliga livet. Tyvärr tyckte jag att intervjuaren tog över ganska mycket och kändes ohyfsad ibland. Det verkade som om var ute efter ett speciellt svar på många av sina frågor och pushade för att få dem också. Hade varit bättre om hon låtit Donna Tartt bli hörd lite mer.

Men det var kul att höra vad Donna Tartt hade att säga ändå. Och framförallt att höra henne läsa ur Steglitsan (eller The Goldfinch som den heter på engelska). För mig som själv skriver var det väldigt intressant att höra om hur hon arbetar, hur hon skriver för hand och klipper sönder scener med sax och sedan klistrar ihop dem igen. Hade gärna hört mer om det men tyvärr var det upp till intervjuaren.

Tematrio: Överraskningar

I veckans tematrio är temat överraskningar. Berätta om tre böcker som visade sig inte överensstämma med dina förväntningar, är uppgiften.

1. Den första boken jag tänkte på direkt när jag läste frågan var Donna Tartts Den lille vännen. Det hela börjar med att lille Robin hittas död i familjens trädgård på morsdag. Harriet, som var nyfödd när hennes broder mördades, bestämmer sig tolv år senare för att försöka få reda på vad som egentligen hände med Robin. Vad jag förväntade mig när jag satte igång med Den lille vännen var att jag någon gång skulle få veta vad som egentligen hände med Robin, men icke. Och första gången jag försökte mig på boken fann jag det riktigt frustrerande att aldrig komma närmare gåtans lösning. Men så mycket senare fick jag veta att man faktiskt aldrig får reda på vad som hände med Robin, och då försökte jag ta mig igenom boken, hela denna gången. Och jag läste den på ett helt annat sätt, tyckte inte alls att den var seg längre som jag tidigare tyckt. Numera är detta en av mina favoritböcker, och det är bara för att jag tycker så mycket om Harriet, men hennes historia kunde jag aldrig riktigt uppskatta när jag var inställd på att berättelsen skulle handla om Robin.

2. Månsystrar av Brunonia Barry. Towner Whitney härstammar från en lång rad kvinnor som begåvats med förmågan att spå i spetsmönster. När hennes styvmor försvinner återvänder hon för första gången på femton år till sin hemstad Salem, New England. Överraskingen i denna boken är vändningen mot slutet av berättelsen då vi ser Towner och den historia hon berättat för oss i ett helt nytt ljus.

3. The other hand av Chris Cleave. Efter att ha lockats av baksides texten. Once you’ve read it, you’ll want to tell your friends about it. When you do, please don’t tell them what happens either. The magic is in how it unfolds. Överraskningen här var väl att jag aldrig hittade det där speciella i boken, det som man inte fick berätta om, utan undrar fortfarande exakt var det var jag egentligen inte fick berätta om. Jag förväntade mig mer helt enkelt.