Lite gammalt, lite nytt

IMG_0775

Har inte haft den bästa starten på sommaren. Suttit med en sjuk hund de senaste veckorna och åkt fram och tillbaka till djursjukhuset varje vecka i stort sett. Sedan suttit hemma och oroat ihjäl mig. Så läsningen har gått trögt på sista tiden. Koncentrationen har inte varit vad den borde vara och tankarna har vandrat iväg hela tiden. Men det har inte hindrat mig från att inhandla fler böcker. Häromdagen damp tre böcker ner i brevlådan. Bröderna Lejonhjärta och Mio, min Mio. Blev sugen på att läsa för att flera som har läst utdrag ur den boken jag håller på att skriva just nu har jämfört den med dessa böcker. Känner ju naturligtvis till båda väldigt väl, men har aldrig läst böckerna själv. Så ser fram emot att göra det nu. Siri Pettersens Odinsbarn har jag varit grymt sugen på ett tag nu, så var tvungen att slå slag i saken och köpa den också.

Annonser

Tordyveln flyger i skymningen

2015-03-15 16.19.47Mystiken och magin saknas, trots att det inte går någon brist på mysterierna i boken.

Jag har äntligen tagit mig an Maria Gripes roman Tordyveln flyger i skymningen. Kan jag bara får lov att säga att jag älskar titeln, till att börja med? En titel som jag har haft med mig sedan barndomen, men jag har aldrig läst boken eller ens haft någon som helst aning om vad den handlar om. Tre ungdomar som börjar gräva i ett gammalt mysterium från 1700-talet, visar det sig. När oförklarliga saker börjar hända så är de snabba med att sätta igång och luska i det hela.

Jag såg filmen Agnes Cecilia när jag var liten och var väldigt fascinerad av hur mystisk och lite läskig den var. Antagligen hade jag en viss förväntan att Tordyveln skulle vara likadan. Men den där känslan av mystik infinner sig inte riktigt. Trots försvunna egyptiska statyer med en förbannelse, mystiska telefonsamtal, en tordyvel som verkar näst intill övernaturlig, främlingar som verkar både misstänkta och hotfulla. Kanske är det bara svårt att få den där känslan för en gammal barn/ungdomsbok när man läser den i vuxen ålder. Kanske har lite av magin hunnit försvinna då. Eller så är det mitt vanliga problem – jag har svårt för att engagera mig i berättelser där själva mysteriet ligger så pass långt bak i tiden att det omöjligen skulle kunna ha någon större konsekvens i berättelsen i bokens nutid.

Men ja, blev nog lite besviken. Jag ville ju så gärna tycka om denna boken. Men måste säga att jag tycker att utgåvan är grymt snygg!

Lolita

2014-12-17 10.02.47Lolita, light of my life, fire of my loins. My sin, my soul.

 Humbert är en medelålders man som ser alla unga flickor runt omkring honom som nymfetter. När han träffar Lolita och hennes mor Charlotte blir han som besatt. Han sätter genast sin plan i verket att komma nära Lolita genom att uppvakta Charlotte och gifta sig med henne. Hans plan fungerar bättre än vad han vågat hoppas och snart har han Lolita för sig själv och tar med henne på en resa längs Amerikas dammiga vägar som kantas av tvivelaktiga motell.

 Jag erkänner. Jag älskar Vladimir Nabokovs Lolita. Många hatar den. Inte jag. Jag tycker att det är helt fantastiskt hur Nabokov kan gå in i en karaktär som egentligen är så avskyvärd som Humbert och genom honom återge resan med Lolita. Att han kan vara så sann mot karaktären hela boken igenom.

To Kill a Mockingbird

mockingbirdHarper Lees enda bok, To Kill a Mockingbird (Dödssynden) visar sig vara en ovanligt rolig och varm klassiker.

Den unga Scout Finch bor tillsammans med sin bror Jem och fadern Atticus i den amerikanska södern. Berättelsen utspelar sig under Depressionen när motsättningarna mellan stadens färgade och vita befolkning är hög. Scout tillbringar dagarna tillsammans med Jem och deras vän Dill. Tillsammans försöker de få klarhet i vad deras granne – enstöringen Boo Radley – egentligen döljer.

När en man ur stadens färgade befolkning blir anklagad för våldtäkt på en vit flicka blir det Atticus Finch, som är advokat, som får försvara mannen. Scout och Jem smyger in på rättegången och vi får följa processen ur barnens ögon.

Shoot all the bluejays you want, if you can hit ’em, but remember, it’s a sin to kill a mockingbird.

Äntligen fick jag läst denna bok! Har många klassiker på min Att läsa-lista, men To Kill a Mockingbird har varit en bok jag länge velat läsa. Dels så älskar jag titeln. Kan inte komma ihåg första gången jag hörde den, men känns som att jag alltid har burit med mig den. Sedan har jag varit nyfiken på Atticus Finch länge också. En karaktär som ofta nämns i andra verk. Och den mystiske Boo Radley.

Nu har jag då äntligen läst ut boken och fått lite klarhet i vem Atticus är och varför boken heter som den heter. Måste säga att jag blev glatt överraskad. Jag kan erkänna att jag ofta känner mig lite avskräckt inför att läsa klassiker – tenderar att tycka att de är lite sega. Men den här var riktigt rolig att läsa faktiskt. Full av humor och värme. Speciellt första delen tyckte jag var riktigt spännande, när Scout och Jem och Dill smyger runt i byn och luskar i alla förbjudna saker.

Jane Eyre

janeeyreCharlotte Brontës Jane Eyre är en bok som jag länge velat läsa. Jag såg en teateruppsättning av boken en gång i tiden, och älskade den. Såg BBCs filmatisering av den för några år sedan och tyckte den var riktigt bra också. Kanske var det därför jag blev lite besviken på boken. För både teateruppsättningen och filmen lade stor vikt till spänningen i berättelsen, och var nästan på gränsen till att vara lite läskiga ibland. Kanske var det därför boken kändes lite tam.

För den som inte känner till berättelsen så får vi följa Jane Eyre, en föräldralös flicka som hamnar i sin fasters vård men eftersom denna inte tycker om lilla Jane något vidare så skickas hon till ett flickinternat. För mig börjar berättelsen först när Jane får arbete på Thornfield Hall som guvernant. Där träffar hon den buttre och inte allt för fagre mr Rochester. Det dröjer inte länge förrän märkliga saker börjar inträffa, Jane hör mystiska ljud om nätterna och de verkar komma från vindsrummet.

Jag hade nog tyckt mycket mer om boken om jag inte hade sett uppsättningen eller filmen tidigare. Men nu tyckte jag att den var lite seg, jag hade helt enkelt andra förväntningar på den. Är ändå mycket nöjd med köpet, dels för att jag velat läsa boken hur länge som helst, och nu är det äntligen gjort, och dels för att omslaget är hur snyggt som helst!

Bokiga glasunderlägg

Fick ett paket på posten idag!

När jag var inne och kollade på Out of Print Clothings hemsida för någon vecka sedan blev jag förälskad i deras glasunderlägg med klassiska bokmotiv. Så det blev till att beställa hem ett set med åtta stycken. Allt funkade bra med beställningen. Utöver priset för underläggen betalade jag ca 10 dollar i frakt och det tog ungefär en vecka att få hem dem. På sajten stod det dock att internationella beställningar kan ta upp till 6 veckor att komma fram. Setet levererades i en liten ask som man kan förvara underläggen i. Fast jag funderar seriöst på att alltid ha mina framme på bordet. Love them!

010

008

Den store Gatsby

gatsbyF. Scott Fitzgerads Den store Gatsby är en sån där klassiker som jag alltid velat läsa. Och nu har det äntligen blivit av.

Till min förvåning var boken inte alls vad jag hade förväntat mig. Redan när jag öppnade paketet med den blev jag förvånad. En tunn liten sak, mindre än 200 sidor tjock. Inte den tegelsten mina förutfattade tankar om klassiker i allmänhet hade målat upp. Handlingen visade sig också vara något annorlunda än vad jag hade trott. Det får väl erkännas att det enda jag egentligen visste om boken var att den utspelades under jazzåldern i USA och det är möjligt att jag drog slutsatsen att den skulle vara full av gangsters och spritsmuggling … eller nåt.

Den blivande aktiemäklaren Nick Carraway flyttar till Long Island. Även om Carraway kommer från en framstående och välbärgade familj i en stad i Mellanvästern, så är det ingenting mot den överklass elit som blir hans nya grannar. Och den närmaste av dessa grannar är Jay Gatsby.

Huset till höger om mitt var kolossalt i jämförelse med det mesta – faktum är att det var en imitation av något rådhus i Normandie, med ett torn på ena sidan, blänkande nytt under ett glest skägg av vildvuxen murgröna, en swimmingpool i marmor och en tomt på över fyrtio tunnland. Det var Gatsbys palats.

Det är det första mötet vi gör med Gatsby i boken, genom en beskrivning av hans palatsliknande hus. Carraway iakttar från sitt eget hus hur Gatsbys palats fylls med gäster varje vecka och det verkar ständigt vara fest på gång.

Oundvikligen möts de två en dag, och Carraway dras in i Gatsbys liv.

Jag tyckte boken var helt ok läsning. Även om jag kanske inte blev helt stormförtjust i den så kände jag ändå att den var lite kort, jag hade velat veta mer om karaktärerna, fått lite mer uppbyggnad fram till de stora händelserna. Som det var nu, så kände jag aldrig riktigt att det var någon karaktär som grep tag i mig. Gatsbys ensamhet var påtaglig, framförallt fram emot slutet, och det är nog den som kommer stanna med mig längst efter att jag lagt ner denna boken.