Vintervålnader

vinterJag kom över Kate Mosses Vintervålnader när en affär här i stan skulle läggas ner och sålde ut sitt sortiment sista dagen innan dörrarna skulle stängas för gott. Det fanns bara ett fåtal böcker kvar, kanske inte mer än tio olika titlar att välja bland. Inget som direkt tilltalade mig, men Vintervålnader såg intressant ut och jag hade sett Kate Mosses namn några gånger (och för det mesta undrat varför hon inte ändrat sitt namn när hon började ge ut böcker för att slippa förväxlas med fotomodellen med liknande namn). Men iallafall … nu några månader senare har jag äntligen tagit tag i saken och läst boken också.

Engelsmannen Freddie Watson sörjer sin bror som stupat i kriget. Trots att det gått flera år så har Freddie fortfarande inte kommit över sorgen, och hans läkare föreslår ett miljöombyte. Freddie beger sig till södra Frankrike där hans bil ger upp någonstans utanför en liten by som heter Nulle. På kvällen hålls en fest i byn, och Freddie finner sig själv bredvid den vackra Fabrissa. Han öppnar upp sig för henne och berättar om sin bror. Men festligheterna avbryts av soldater i medeltida klädsel.

Dagen efter visar det sig att ingen såg vare sig Freddie eller Fabrissa på festen, och Freddie börjar misstänka att något underligt hände kvällen innan.

Ska jag vara ärlig så skummade jag igenom en stor del av den här boken. Men det gjorde nog inte så mycket, för den är väldigt lättläst. Jag blev besviken faktiskt, för blurbarna på boken fick den att låta ganska fantastisk. För mig kändes det mest som en ungdomsbok. Och jag har ingenting emot ungdomsböcker, men en bok för vuxna borde inte kännas som en ungdomsbok. Kanske var det för att det finns flera illustrationer i boken som den gav detta intryck. Men på det stora hela kändes inte Vintervålnader tillräckligt genomarbetad. Allt hände lite hafsigt, och ingenting utvecklades ordentligt. Den stora berättelsen i boken verkade vara den om katarerna och deras förföljelse, men den hamnade helt i skymundan.

Annonser