So many books

bro

Vinterkylan har kommit och det börjar bli hög tid igen. Hög tid att bestämma vilken bok som jag ska träda in i härnäst medan snöflingorna virvlar och yr utanför mitt fönster.

De sista kapitlen i en bok fyller mig nästan alltid med en underlig ambivalens. Tanken, och hoppet, väcks om att snart får jag sätta mig in i en helt ny berättelse och uppleva helt nya saker och jag kan knappt vänta. Samtidigt så vill jag inte släppa taget om den boken jag håller på med. Jag vill dra ut på det, bara lite till. Bli kvar i den världen en stund till. Hur jag än försöker är jag aldrig riktigt redo för slutet.

You know you’ve read a good book when you turn the last page and feel a little as if you have lost a friend. –Paul Sweeney

Jag läser lite långsammare. Men jag kan inte låta bli att gå igenom raderna av böcker i min bokhylla. Kan inte låta bli att fundera på vilken av dem som jag ska krypa upp i soffan med. Snart, väldigt snart. Men inte riktigt än.

Read the best books first, or you may not have a chance to read them all. –Henry David Thoreau

Thoreaus råd låter klokt. Om jag bara visste vilka som var de bästa böckerna. Där i min hylla ser alla lika lockande ut. Hur kan jag möjligen välja vilken som står näst på tur?

Någon gång fanns en tanke på att alla böcker jag inhandlat under bokreorna under åren nu banne mig ska bli lästa. Allihop. Men så kommer februarimånad och så växer högen lite till, år efter år. En annan taktik jag försökte mig på är att läsa dem efter tjocklek. Eller möjligtvis tunnhet. Tunnaste boken först, då borde jag ju kunna ta mig igenom fler böcker. Men så visade det sig inte alls vara.

It is a good rule after reading a new book, never to allow yourself another new one till you have read an old one in between. –C.S. Lewis

Jag önskar att jag kunde ta herr Lewis råd och läsa lite gamla böcker emellan de nya. För det finns många jag skulle vilja läsa om. Men det finns ju så många nya som jag vill läsa också!

Frank Zappa sa det nog bäst: So many books, so little time.

Bokbloggsjerka: Ultimata lässtunden

Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig? är frågan som ställs i veckans bokbloggsjerka.

När jag var liten, eller yngre, sisådär 16+, så älskade jag att sitta uppkurad i en gammal läderfåtölj som jag hade i mitt gamla flickrum. Speciellt under julloven. Det var något speciellt att sitta i den där fåtöljen om kvällarna och dricka te och läsa en spännande bok.

Jag var även ute på en hel del charterresor med familjen när jag var yngre, och då var stunden efter man kom hem från stranden helig och avsatt till att ligga i hotellsängen och läsa. Kvällarna brukade jag även tillbringa på balkongen med en bok.

Jag har nog aldrig riktigt lyckats få tag i liknande stunder senare i livet. Kanske blir lässtunderna lite bättre när de blir en liten avkoppling från de människor man ständigt har runtomkring sig. Det är något som är otroligt skönt med att kunna gå in i sin egna lilla sfär ett tag och inte behöva vara social. Bor man själv har man inte kvar det där, då blir kanske läsningen lite mindre speciell? Något som man gör för att det är roligt och man gillar boken, men den där lässtunden blir inte riktigt lika helig.

The pleasures of reading

Läsning är en sån där grej jag har utfört på ungefär samma sätt ända sedan jag lärde mig att läsa ordentligt. Preferensen för vilken typ av böcker har förändrats, men själva läsningen är ändå den samma. Läser jag skönlitterära böcker sitter jag uppkrupen i soffan eller, om vädret tillåter, ute i solstolen. Jag har aldrig riktigt gillat att läsa i sängen. Det händer att jag gör det, men väldigt sällan. Men jag måste ha det bekvämt när jag läser.

Annat är det med facklitterära verk. De vill jag helst sitta vid ett bord och läsa. Kör jag den skönlitterära läsarstilen på dessa böckerna så blir det oftast så att inte mycket fastnar där det ska. Jag har hört någonstans någongång att det logiska tänkandet minskar när man ligger ner. Sen dess har jag varit övertygad om att det inte går att läsa facklitteratur liggande. Och även övertygad om att skönlitteratur bäst läses liggande för då accepterar man gladeligen alla logiska luckor som kanske annars hade stört det narrativa flödet.

Detta skulle naturligvis kunna visa sig vara helt felaktiga och ogrundade antaganden.

Hursomhaver, mitt läsande har som sagt inte förändrats mycket under årens gång. Jag viker fortfarande hundöron i böckerna.Trots en gammal förmaning om att det är så gott som brottsligt att vika sidorna i böcker ringer i mina öron varje gång jag gör det. Jag bläddrar fortfarande fram imellanåt för att se hur många sidor jag har kvar till nästa kapitel när jag känner att läsningen börjar gå lite segt. Jag viker fortfarande pocketryggarna extra mycket så att boken verkligen ska se läst ut när den åker in i bokhyllan igen. På något sätt hamnar alltid kaksmulor och mystiska finger avtryck i mina böcker också. Och öppnar jag en gammal bok jag inte läst på flera år hittar jag genast bevis för att det alltid varit på detta sättet.

Och min läsnig har funkat bra. Jag har aldrig sett någon anledning till att ändra på den även om jag ibland kanske har önskat att den kunde vara mer effektiv. Men känslan av att jag läser ”fel” kan ibland komma över mig: Borde jag inte fatta mer? Borde jag inte reflektera mer? Borde jag inte se fler sammanhang? Borde jag inte kunna fokusera mig mer på texten? etc etc. Sen jag började plugga på universitetet vet jag inte hur många gånger jag har hört folk säga att de tror att de har en ”lättare form av dyslexi” som de aldrig har upptäckt tidigare. Och tanken har slagit även mig. Åtminstone under de första terminerna. Men saken är den att man faktiskt behöver träna upp sin läsning även om man tidigare trott att den varit bra.

När jag höll på med mitt uppsatsarbete under våren kom jag över Alan Jacobs bok The pleasures of reading in an age of distraction. För första gången kände jag att jag faktiskt vill och skulle kunna ändra på mitt läsande. Jacobs bok innehåller många intressanta reflektion om hur vi läser och varför. Han ger även goda råd om hur man lätt kan förbättra sitt läsande. Själv sitter jag ofta och för anteckningar i ett block vid sidan av facklitterära böcker. Men Jacobs kapitel om att läsa med penna i hand har fått mig att inse att det finns fler sätt att använda sig av detta verktyg för att ta till sig en text. I fortsättningen kommer alla mina (facklitterära) böcker att vara fullklottrade med ord och frågor i marginalerna!

Kort sagt skulle jag rekommendera The pleasures of reading till alla som känner att de får myror i baken när de sätter sig ner för att läsa. Eller till den som känner att hon eller han skulle vilja förbättra sitt läsande. Boken är även intressant läsning för att den innehåller många reflektioner om en aktivitet som just läsning, något man ofta gör utan att tänka allt för mycket på vad man egentligen gör.

Hur läser jag egentligen?

Till gårdagens föreläsning fick vi en intressant uppgift att fundera över; att reflektera över hur vi använder böcker i vardagen. Alltså hur vi läser, diskuterar, använder eller hanterar böcker på något sätt och i någon form.

Vad jag kom fram till är att jag är en väldigt oförsiktig läsare. Jag vill att det ska synas att mina böcker har blivit lästa. Är det ett mjukband så ser jag till att ryggen blir ordentligt vikt. Hundöron gör jag gärna och utan minsta tillstymmelse till skam. Man ska helt enkelt se att böckerna i min bokhylla har blivit lästa, de har uppfyllt sin mening.

Problemet med detta skulle väl kunna vara att de där böckerna från fjolårets bokrea/spontan inköp etc som aldrig blev lästa (och i ärlighetens namn nog inte kommer bli det heller, i alla fall inte om jag fortsätter att utöka mitt bibliotek i nuvarande takt) sticker ut ännu mer i bokyllan. De framkallar mer ångest än Kafka de där evigt olästa böckerna.

Som liten fick jag alltid höra att jag skulle behandla böcker väl, vara försiktig med dem så att andra kunde läsa dem efter mig. Jag tror att det där vikandet av bokryggar och sidor är en liten revolt också. Ett uppror mot barndomens eviga förmaningar. Ett sätt att göra böckerna till mina, bara mina! (Ja, jag är enda barnet). Vill någon låna en av mina böcker får de minsann vara beredda på att både pärm och sidor kan lossna!