Serier värda att ägas

TV-serier dag 9: Nämn en serie du äger på dvd.

Äger flera vid det här laget, av lite olika anledningar. Men listar dem i alfabetisk ordning för enkelhetens skull.

angelboxesAngel Började köpa denna serien innan den gått på TV i Sverige, så det var import från England. Vilket betydde att varje säsong kostade en vacker peng. Dessutom var det en särskild box utgåva. Detta var nog den första serien jag någonsin köpte faktiskt och jag kommer ihåg att jag kände mig ganska vuxen när jag sprang till Science Fiction bokhandeln och inhandlade den samma dag en ny säsong kom ut. Väntan mellan säsongerna höll på att göra mig skogstokig. Men jag får säga att jag fått valuta för pengarna, för jag har säkert sett serien från avsnitt ett till sista avsnittet sisådär sju gånger vid det här laget.

Brideshead Revisited Som jag redan konstaterat så är detta en underbar serie. Hade faktiskt inte sett den innan jag köpte den på dvd, men var grymt sugen på att se den och hade varit det ganska länge också. Ångrar inte en sekund att jag köpte den. Nu för tiden är det min jultradition att titta på serien under julveckan.

Buffy Köpte faktiskt Buffy serien efter Angel. Flera år senare faktiskt. När jag kände att jag hade sett Angel för många gånger men fortfarande ville ha mer, då gick jag tillbaka till Buffy och köpte serien i ett svep.

Cambridge Spies Underbar verklighetsbaserad brittisk mini-serie i fyra delar. Handlar om Blunt, Burgess, MacLean och Philby, fyra unga män som träffades på Cambridge University och rekryterades som spioner av Sovjet under Kalla kriget. Grymt bra och väl värd att se.

Dark Angel Äger bara säsong 2. Inte helt säker på varför det blev så faktiskt. Tror att det helt enkelt kan ha varit så att jag kollade på säsong 1 när den gick på TV och sedan missade en del avsnitt i säsong 2, eller till och med alla. Tycker för övrigt att säsong 2 är mycket bättre än första säsongen ändå.

Fringe Började kolla på Fringe när den gick på TV första gången. Missade några avsnitt och fattade absolut ingenting. Så beslöt mig för att köpa hela serien på dvd när den kom ut. Säsong 1 och 2 var riktigt bra, tyvärr blev det sämre därefter.

Heroes Denna äger jag bara säsong 1 av. Och skyller det helt på min Sylar-crush. Men jag var även övertygad om att jag skulle älska hela serien. Tyvärr tappade jag intresset någonstans mellan säsong 2 och 3, därför blev det aldrig att jag köpte någon mer säsong än den första.

Oz Fängelsedrama från 90-talet. Kollade sporadiskt på serien när den gick på TV för längesen. Och nu, år senare, fick jag plötsligt ett väldigt Oz-sug, helt oförklarligt. Så köpte serieboxen och ångrar det inte. Väldigt bra serie. Vissa saker känns kanske lite gamla, men annars hur bra som helst.

twinpeaksTwin Peaks Första gången jag såg Twin Peaks var när den gick på Z-TV en sommar. Retade livet ur mig när Z-TV sedan försvann ur vårat kanalutbud, mitt under seriens gång. Dröjde trots det flera år innan jag köpte dvd-boxen. Men väldigt glad för att jag gjorde de. Helt klart en av mina absolute favoritserie. Perfekt att kolla på sena sommarkvällar. Bob skrämmer fortfarande sk*ten ur mig och jag kan ligga i sängen och bara vara tvungen att kolla sidorna av den eller fotänden.

Det var min seriesamling det.

 

 

 

Annonser

Nynna intron

TV-serier dag 7: Nämn en TV-serie som du brukar nynna intro-sången till.

På senaste tiden har jag faktiskt kommit på mig själv några gånger med att småsjunga The animal the animal is trapped trapped trapped … Vilket då är introt till Orange is the New Black som jag började att titta på för någon vecka sedan. Sjungs av Regina Spektor.

Orange is the New Black introt är som sagt ganska nytt för mig, men det finns många fler intron som fastnat genom åren. Favoriten är helt klart Twin Peaks. Utan tvekan det bästa, mest emotionella, snyggaste introt någonsin. Bara att titta på det får mig att vilja se om hela serien … för femte gången eller nåt. Denna låten, Falling, är även ringsignal på min mobil.

Ibland kommer jag även på mig själv att vissla på introt till Brideshead Revisited (fast jag inte kan vissla). Blir helt uppfylld av nostalgi när jag hör låten.

 

 

 

 

 

The Lessons

lessonsDet som först drog mig till Naomi Aldermans The Lessons var jämförelsen på bokens baksida. ”A seductive homage to Donna Tartt and Brideshead Revisited” står det.  Och det är en passande jämförelse kan jag säga nu när jag läst boken.

Handlingen utspelar sig i Oxford där studenten James Stieff kämpar med sina studier och med att passa in i universitetslivet. Och precis som i Den hemliga historien och i Brideshead så är det en liten, exklusiv grupp med vänner som James får möjligheten att bli en del av. Men det dröjer naturligtvis inte länge förrän han märker att allting inte står rätt till.

Den förmögne Mark står i gruppens centrum. Han erbjuder dem att flytta in i hans väldiga hus och leva ut sina studentdagar där istället för i något litet studentrum. Och hela gruppen tycker att detta verkar vara en bra idé.

Men Mark visar sig vara en högst destruktiv person som flyr från sig själv med hjälp av sina pengar och tillfälliga sexuella kontakter.

Det lyckliga livet i Marks hus varar inte för evigt, studietiden går mot sitt slut och vännerna går åt skilda håll. Men Mark verkar ha svårt för att släppa greppet om dem, om sina glansdagar i Oxford, och de dras snabbt ner i hans destruktiva beteende igen.

Jag tyckte om The Lessons. Kanske just för att jag älskade Donna Tartts Den hemliga historien och för att TV-serien Brideshead Revisited är en av mina absoluta favoriter. Gillar man universitetsmiljön och små, tätt sammanknutna grupper av vänner som har en tendens att agera ut på destruktiva vis och försätta sig själv och andra i knipa så gillar man nog denna bok.

Ibland känns det som om Alderman lånar lite för friskt från framförallt Brideshead. Mark är näst intill en kopia av Sebastian Flyte. Ända ner till relationen med familjen, framförallt modern, och det kluvna förhållandet till katolicismen. Komplett med en orolig präst som håller ett öga på honom för moderns räkning. Men jag kan förlåta detta. Kanske framförallt för att vi får följa hela Marks självdestruktiva bana, medan Sebastian Flyte försvinner ut ur berättelsen. För The Lessons andra del handlar om tiden efter Oxford och hur Mark och James förhållande utvecklas då. Och jag tänker mig att det är så det kunde ha gått för Charles och Sebastian, om Charles hade fortsatt att ge efter för Sebastian och stannat med honom.

Men som sagt, gillar man den här typen av böcker så rekommenderar jag The Lessons.

The Bellwether Revivals – Benjamin Wood

bellPart Secret History, part Brideshead Revisited for the 21st century, läste jag någonstans om Benjamin Woods debutbok The Bellwether Revivals och jag var såld!

20-årige Oscar har flyttat till Cambridge, men istället för att vara en del av studentlivet där studerar han det från utsidan. Den ende egentlige vän han har är Dr Paulson som bor på ålderdomshemmet Cedarbrook där Oscar arbetar. Men så en dag lockas Oscar av musiken han hör när han promenerar genom Cambridge, och det blir hans första möte med den musikaliskt begåvade Eden och hans syster Iris.

Oscar blir snart del av Eden och Iris lilla grupp av vänner, men det dröjer inte länge förrän han börjar ana att allt inte står rätt till med Eden. När Iris sedan avslöjar hemligheter från barndomen för honom blir han övertygad om att Eden måste stoppas.

Precis som Donna Tartts Den hemliga historien så börjar boken i slutet av händelserna men förklarar inte vad som har hänt. Istället går berättelsen tillbaka till början, och vi får se hur det hela spelas ut.

Jag blev inte besviken av boken. Tog mig ur min lässvacka tack vare den. Spänningen infinner sig redan på första sidan och det finns så många karaktärer och relationer man hela tiden vill veta mer om och som driver på läsningen. En av de bättre böckerna jag läst i år, måste jag nog säga. Men så har jag svårt för att motstå engelsk universitetsmiljö också (önskar att Lunds universitetsmiljö kändes lika magisk och spännande!) Boken utspelar sig i nutid, men för det mesta känns förflyttar handlingen sig bakåt i tiden, i alla fall i mina tankar (Brideshead tänket som kickar in). Familjen Bellwethers sätt att leva verkar vara av en annan tid, och Cambridgemiljön förblir för evigt tidslös.

Är du som jag och gillar den här typen av böcker så blir du nog inte besviken på denna. Jag önskade lite att jag hade fått några mer svar i slutet av boken, men jag kan, liksom Oscar, överleva utan dem.

För övrigt slog det mig att bokens omslag är galet likt det som The Strangers Child hade.