The Affair

Här kommer ett till TV-serie tips. Denna gången är det Showtimes The Affair som nu går på HBONordic. Noah är läraren med stora författardrömmar. Tillsammans med sin fru och sina barn tillbringar han sommaren i Hamptons hos svärföräldrarna. Inte direkt Noahs drömsommar eftersom svärfadern är en förmögen, arrogant bestseller författare som gärna klankar ner på Noah. Noah söker sin tillflykt hos den gifta servitrisen Alison som han blir som besatt av.

Det som tilltalar mig med The Affair är att den utspelas från både Noah och Alisons perspektiv. Avsnitten är uppdelade så att halva är Noah, halva är Alison. Ibland överlappar händelserna varandra i perspektiven, ibland inte. Jag får erkänna att jag störde mig lite på det i första avsnittet för Noah och Alisons uppfattningar om vissa händelser skilde sig så mycket åt. I Noahs perspektiv var Alison förförisk, medan hon i sitt eget perspektiv var tillbakadragen och skygg. Sådana saker. Men sedan började jag fundera på hur man egentligen uppfattar saker. Kommer jag verkligen ihåg vad folk jag pratade med igår hade på sig om jag tänker på dem? Eller klär jag dem på ett sätt som representerar hur jag uppfattade dem? Perspektiven i The Affair är helt klart fascinerande. Och de får mig att tänka på hur vi upplever saker och ting olika. Har helt klart blivit mer medveten om det i mitt skrivande sedan jag såg denna serie.

Nu när jag har sett hela första säsongen undrar jag bara hur sjutton de ska få till den andra säsongen? Men vi får väl se hur de lyckas.

Halt and Catch Fire

Har precis kollat klart på första säsongen av AMCs serie Halt and Catch Fire. (Finns på HBONordic). Nu väntar jag spänt på att säsong två ska komma, för jag tyckte serien var helt underbar att titta på. Först och främst utspelar den sig under 80-talet. Bara en sån sak! Ett ganska snyggt 80-tal måste jag få säga att det är, det är inte så att man sitter och vrider sig av skratt över de galna klädstilarna och frisyrerna. Men 80-tals känslan finns ändå där.

Platsen för handlingen är Texas, på datorföretaget Cardiff Electric. När företaget anställer den karismatiske och vältalige Joe McMillan får de mer än de förväntat sig. Och kanske mer än de önskat sig. Joe har stora planer och verkar driva någon slags personlig vendetta mot IBM som precis har lanserat den första persondatorn. Han lyckas övertala den lätt alkoholiserade och deprimerade ingenjören Gordon Clark att de ska bygga en persondator som slår IBMs. Till sin hjälp rekryterar de datorsnillet Cameron Howe.

Jag störde mig en del på hur sekreteraren Debbie framställdes i början men annars måste jag faktiskt säga att jag tycker om hur starka kvinnorna i övrigt är i den här serie. Vi får se Gordons fru Donna kämpa med att sköta hushållet så väl som sitt eget jobb och ändå lyckas rädda killarna några gånger. Cameron är hjärnan bakom Cardiff Electrics persondator, utan henne faller hela Joes plan. Men jag ska inte avslöja för mycket om Donna och Camero, det skulle ju vara en spoiler! Titta på serien istället!

TV-serie tips: The Red Road

redroadKollade första avsnittet på en ny serie igår, The Red Road, och fastnade direkt. Därför får den lite utrymme här på bloggen bland alla böcker.

I första avsnittet får vi möta sheriffen Harold Jensen vars familj håller på att slitas sönder av en gammal tragedi. Vi träffar även Philip Kopus som tillhör indianstammen som bor i samhällets utkant och som verkar vara inblandad med familjen Jensen på flera sätt.

Tyckte första avsnittet var riktigt bra. Påminde starkt om Top of the Lake och The Killing, så alla som gillar dessa serier borde tycka om The Red Road också.

Säsong 1 finns nu på HBO Nordic.

Skrämmande avslutning

bobTV-serier dag 20: Nämn den serien som kan skrämma dig mest.

Sista dagen med TV-serier idag och det läskigaste har alltså sparats till sist.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så skrämmer Bob från Twin Peaks mig fortfarande halvt från vettet när jag ligger i sängen och ska sova. Kan tydligt se honom framför mig där han kryper fram och bara ser allmänt läskig ut. Tittar jag på serien sitter jag alltid med handen för ögonen och tittar (nätt och jämt) mellan fingrarna på de scener där Bob är med.

En annan serie som kunde skrämma upp mig en del var Supernatural när jag fortfarande följde den på TV. Den gick ganska sent om kvällarna, typ alldeles innan läggdags. Var alltid tvungen att försöka hitta något lättare att kolla lite på för att koppla bort alla spöken och läskigheter innan jag gick och la mig sedan.

 

Roligaste serien

TV-serier dag 19: Nämn den roligaste TV-serien du tittat på.

Känns som att det finns både mycket och lite att nämna här. Är väl inte något jättefan av komediserier just, men har väl ändå tittat på en del. Grejen är väl den att jag kollar ett tag på en komediserie, sedan brukar jag tröttna.

Vänner var väl en rolig serie som var väldigt speciell när den gick för första gången. Så stort och man gick och väntade till nästa vecka och nästa avsnitt. Men nu har jag sett serien så många gånger, eller den är typ alltid på när man slår på TV:n, så den har förlorat charmen lite.

Sen så tyckte jag att Community var superrolig i början. Men det roliga började avta efter en säsong eller så. Det samma kan sägas om Chuck och The big bang theory.

Men sen finns det ju serier som inte är komediserier men som har humor ändå. Kan vara en särskild karaktär som står för det eller dynamiken mellan två karaktärer. Måste återvända till Buffy och Angel här igen och säga att de är båda serier som det finns mycket humor i och jag uppskattar nog sådana serier mer än rena komediserier.

Den konstigaste

lostroomTV-serier dag 18: Nämn den konstigaste TV-serien som du har tyckt om.

Hmm, skulle nog säga att jag brukar gilla serier som är lite konstiga. Som Twin Peaks eller Carnivále.

Men en serie som jag verkligen gillade och som man fattade väldigt lite av till en början var mini-serien The Lost Room. Handlade om olika objekt som kom från ett motell rum och alla hade olika förmågor. Som en bussbiljett som teleporterade en till olika platser. Serien var både väldigt underlig och väldigt bra.

 

 

Önskar att jag aldrig sett …

crossingTV-serier dag 17: Nämn en TV-serie som du önskar att du aldrig titta på.

Känns lite orättvist att nämna en TV-serie här eftersom det säkerligen finns hur många som helst som jag kollat ett avsnitt av, eller bara en liten bit in på avsnittet till och med och sedan bestämt att det inte var något för mig. Jag kan ju inte direkt påstå att jag har suttit och tvingat mig igenom en hel serie som jag inte tyckte var bra.

Sen så finns det ju serier som lagt ner och som jag gått och grämt mig över att man aldrig fick veta vad som hände sedan. Twin Peaks är en sådan. Men det är idag en av mina favoritserier så jag ångrar ju absolut inte att jag tittade på den. Dark Angel likaså. Slutade precis när den började bli riktigt bra. Irriterande men serien tycker jag om ändå.

Men ska jag nämna en får jag nog ändå säga Crossing Lines som jag började kolla första avsnittet på för ett tag sedan. Kändes direkt som någon spin-off på Criminal Minds. Ingenting kändes speciellt originellt, neddekad kriminalare med ett mörk förflutet, en sammansatt grupp med speciella förmågor som alla verkar ha ett eller annat problem själva. Och så det har jäkla prata-i-cirkel tjafset som de alltid skulle ha i Criminal Minds. Alltså när gruppen får upp ett spår eller liknande så ska alla karaktärerna vara med och de får en eller två meningar var att bidra med och tillsammans ska de skapa en slags helhet som samtal. Tror till och med att det är samma människor som skapat båda serierna. Jag har sagt det förut, jag tyckte om Criminal Minds från början. Men det är dags för något nytt nu, inte bara samma sak i en någorlunda (men knappt) annorlunda förpackning. Sluta köra på i samma gamla spår!

Stängde i alla fall av halvvägs genom första avsnittet och önskade att jag hade valt en annan serie. Så jag antar att Crossing Lines får bli mitt val här till serier jag önskar att jag aldrig sett.