De stora olyckor jag har känt här i världen har varit hans olyckor, och redan från första början såg jag dem och kände dem i mig själv; det är han som är meningen med mitt liv. Om allting annat gick under men han fanns kvar, skulle jag fortfarande leva, och om allt annat fanns kvar och han förintades, skulle hela universum förvandlas till något ödsligt stort och främmande, jag skulle inte höra dit längre. Min kärlek till Linton är som löven i skogen – jag vet att tiden kommer att förändra den, som träden förändras när vintern kommer. Min kärlek till Heathcliff liknar den eviga berggrunden inunder – glädjen över att ha den syns kanske inte så mycket, men man måste ha den för att kunna leva. Jag är Heathcliff!
När jag hör Svindlande höjder nämnas dessa dagarna är det oftast i samband med Twilight, vilket får mig att vilja skrika! Någon sa till och med att enda anledningen till att hon läste Svindlande höjder var för att den nämndes i en av delarna i Twilight. Krossar mitt hjärta. Vill du läsa om odödlig kärlek som förstör allt och alla som sätter sig upp mot den, läs Svindlande höjder!
Första gången jag själv läste Emily Brontës Svindlande höjder, eller Wuthering Heights som den heter på engelska, blev jag genast förälskad och romanen tillhör fortfarande en av mina absoluta favoriter. Jag slutar aldrig att förundras över Cathy och Heathcliffs oföränderliga kärlek; hård och evig som berggrunden under de vindpiskade vilda hedarna som de spenderade sin barndom på.
Varför fascineras jag och så många andra av Heathcliff? Sällan har man nog stött på en mer otrevlig och sadistisk person i litteraturen. Ändå har han blivit en av de mest kända, om inte den mest kände, romantiske anti-hjälten. Redan från inledningen av romanen målas en avskyvärd bild upp av honom; han ger hunden en spark och människorna på gården Wuthering heights tycks inte känna någon som helst kärlek till honom, bara rädsla och förakt. Även den nye hyresgästen mr Lockwood uppfattar honom genast som en rakt igenom otrevlig och ond man.
Men när Heathcliff desperat rycker i fönstret en sen och stormig kväll och tigger och ber Cathys spöke att komma in har jag svårt för att hata honom. Hans överväldigande sorg och smärta griper tag i mig. Och det är den som har stannat hos mig ända sedan jag första gången läste boken någon gång under tonåren.
Så när han jämförs med en blek liten tjurig vampyr som knappt kan kontrollera sig för att han så gärna vill dricka Bellas blod kan jag inte göra annat än att skaka på huvudet och sucka något om fördärvet av dagens ungdom… och plötsligt känna mig väldigt väldigt gammal.
Vill du förövrigt se en bra filmatisering av Svindlande höjder så skulle jag rekommendera Emily Brontë’s Wuthering Heights från 1992 med Ralph Fiennes och Juliet Binoche i huvudrollerna. En av få filmatiseringar som tar sig an hela berättelsen med båda generationerna.
TEXTER, MANUS, ROMANER, NOVELLER
En Twitterföljetong. Alla mina ord är till J. Och till dig.
The fun to be had in Mooloolaba, Australia and life!
Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. (Markus Zusak)
livet och skrivandet
Den här berättelsen 