Bokbloggsjerka 22 – 25 juni

Frågan från Annikas bokbloggsjerka lyder denna vecka så här: Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som  du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!

Jag stör mig något ofantligt på när det antyds för mycket i en bok. Lite antydan om att något hemsk kommer att hända tycker jag om, men när det hela tiden antyds att något ska hända men inget faktiskt händer så blir jag bara irriterad och känner att författaren försöker hålla kvar mig med billiga tricks. När det blir alldeles för mycket lögner för att man som läsare ska ha någon som helst chans att kunna lista ut vad som händer stör mig också. En bok som jag tyckte led av båda dessa brister var Monica Fagerholms Den amerikanska flickan. Nu är det några år sedan jag läste boken och jag har inget bra exempel att dra fram, men jag vet att jag upplevde det som att jag hela tiden tog ett steg fram, två tillbaka. ”Oj, nu händer det snart något här. Nähä, ingenting. Nu då? Nähä, det var bara något som någon hade hittat på.” Typ så. Att man sen sedan fick veta vad som egentligen hände med den amerikanska flickan i slutet av boken bara för att få veta sedan att nej, så var det inte alls, sanningen uppdagas i Glitterscenen, ja då rann liksom bägaren med mitt tålamod över. Sluta lura läsaren helt enkelt!

9 comments on “Bokbloggsjerka 22 – 25 juni

  1. Monika skriver:

    Det känns ju lite som att man blir lurad att läsa nästa bok också. Jag avskyr att känna mig manipulerad.

  2. 23 minuter skriver:

    Usch, sådant är inte kul. Jag vill inte bli lurad utan det får verkligen hända något när de lovar det.

  3. Leah Alexandra skriver:

    Det där med att känna sig lurad är inte alls kul. Jag som läsare känner mig en aning förlöjligad dessutom.

  4. […] ögon främst; särskilt i samband med antydan om att det kommer att ske något snart liksom fiberglasodin skriver. Jag blir frustrerad och känner mig dessutom, ur ett litterärt och intellektuellt […]

  5. Carro skriver:

    Vilket antiklimax! Sitta och vänta på att det ska hända något spännande i boken och så får man vänta ända till slutet……..då känner man sig blåst på konfekten!

  6. Helenas bokhylla skriver:

    Usch, det låter ju inte som något vidare effektivt stilgrepp!

  7. Vad knäppt!! Varför gör man så? Stephen King är en författare som då och då kastar in glimptar om vad som kommer att hända. Han är dock duktig på det vilket gör att spänningen i boken ökar!!

    • fiberglasodin skriver:

      Ja om författaren använder sig av greppet med lite sunt förnuft tycker jag att det fungerar alldeles utmärkt och gör boken mer spännande. Men följs inte alla antydningarna upp, förr hellre än senare också, så blir man ganska trött på det och börjar inse att det nog inte kommer att hända så mycket av det där.

  8. […] ögon främst; särskilt i samband med antydan om att det kommer att ske något snart liksom fiberglasodin skriver. Jag blir frustrerad och känner mig dessutom, ur ett litterärt och intellektuellt […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s