En främling anländer till en amerikansk småstad. Hans namn är Charlie. Han har nyss kommit tillbaka från kriget. Det enda han har med sig är två resväskor – en av dem innehåller en uppsättning slaktarknivar, den andra är full med pengar.
Sylvan hör inte heller hemma i staden. Hon kommer från en okänd håla ute på landet, men hon talar och ser ut som en filmstjärna. Hon är gift med stadens mäktigaste man.
När Charlie och Sylvans vägar korsas händer något direkt. Men hur skulle deras historia kunna få ett lyckligt slut?
En blurb på Robert Goolricks Heading Out To Wonderful beskriver boken som en blandning mellan Den store Gatsby och Romeo och Julia. Vilket jag nog får hålla med om är ganska passande. Författaren till Niceville är också med och blurbar på bokens omslag och flera gånger under min läsning går mina tankar även till staden i just Niceville.
Nu när jag har läst ut Heading Out To Wonderful så kan jag inte riktigt bli av med känslan av att jag saknade något, att det fattades något. Jag blev inte riktigt så indragen i Robert Goolricks småstadsliv som jag hade önskat att jag blivit. Jag blev inte tillräckligt engagerad i Charlie och Sylvan. Jag gillade att de båda var personer som inte var rakt igenom snälla och trevliga. De har båda varsitt sorgligt och mörkt förflutet bakom sig, och det har format dem till de personer de är i boken. Men det gör även att jag har svårt för att verkligen tycka om dem och engagera mig i deras romans. Så ja, nu sitter jag alltså här och mest känner att det var något jag saknade i boken.
Boken finns även utgiven på svenska på Historiska Media och har då titeln En egen plats.
Den här berättelsen 