Flamma måste ständigt försöka bevisa att hon inte är som sin far. Hennes far som var en av de mest hatade männen i kungadömet, som var ett monster. Nu är Flamma den sista av deras sort. Även hon ett monster. Hon kan läsa av folks sinnen, styra dem med sin vilja, med sitt väsen.
Monstrets dotter är andra delen (fristående) i Kristin Cashores serie De utvalda. Första delen, Tankeläsaren, tyckte jag var helt ok. Men jag har i stort sett samma saker att klaga på i Monstrets dotter. Och det är att huvudpersonen, Katza i första boken och här Flamma, är alldeles för speciell, för mäktig. Katza var superstark och kunde ta sig an hela arméer, Flamma är så vacker att ingen kan kontrollera sig i hennes närhet, alla som ser henne vill ha henne. Dessa överdrivna egenskaper som Cashore ger sina huvudkaraktärer gör det helt enkelt lite svårt att ta dem helt på allvar och identifiera sig med. När Flamma tycker att hennes liv är svårt så är det lite som att lyssna på en supermodell beklaga sig för att alla bara vill ha henne för hennes utseende.
En annan sak jag hade lite svårt för är alla monster i boken. Det finns monsterdjur som går i alla regnbågens färger, något som inte fanns i första boken. Alla dessa färglada monster får världen att kännas lite underlig tycker jag. Det är allt från orangea fåglar till gröna leoparder, mycket underligt. Jag är inte helt säker på hur världen i Tankeläsaren och Monstrets dotter förhåller sig till varandra. Jag tror att det rör sig om parallellvärldar, men inte helt säker.
Trots detta tycker jag att Monstrets dotter var helt ok läsning. Kanske mycket för att handlingen är ganska enkel och okomplicerad så boken är lätt att ta sig igenom. Den roar för stunden, men det är nog ingen bok som jag kommer att minnas om tio år.
Den här berättelsen 