Miss Peregrines hem för besynnerliga barn.

peregrineJacobs farfar har underliga fotografier från sin barndom. Bilder på barnen från barnhemmet där han växte upp efter att ha flytt under Förintelsen. Barnen på dessa bilder är alla mycket märkliga. De svävar, de lyfter tunga stenblock och de har munnar i bakhuvudet.

När Jacob är 16 år dör hans farfar. Jacob har då sedan länge bestämt sig för att bilderna är fejkade och farfars berättelser inte var mer än sagor som han berättade för att underhålla sin sonson.  Men med sina sista andetag uppmanar farfar Jacob att ta sig till ön där barnhemmet ligger.

Det visar sig vara en avlägsen ö utanför Wales, där den udda befolkningen inte är det märkligaste med ön, utan det är barnhemmet som nu ligger i ruiner.

Jag kan nog vara en av de sista människorna på planeten som läser Ransom Riggs Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Och jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av det hela. Har velat läsa den så länge att jag kände att jag nog bara kommer bli besviken. Och har hört väldigt skilda åsikter om boken tidigare.

Det visade sig att Miss Peregrines hem för besynnerliga barn var väldigt annorlunda mot hur jag föreställt mig att den skulle vara. Till att börja med var tonen inte alls vad jag hade förväntat mig. Den var snabbare, rappare.  Lite mer grinig enstörig och ironisk tonåring än vad jag trott. Jag hade nog förväntat mig en dystrare och mer mörk stämning i boken. Först ville jag inte riktigt gilla tonen för att den gick emot mina förväntningar så mycket. Men jag tyckte faktiskt om språket och stilen. Jag skrattade flera gånger åt Jacobs tankar och reaktioner.

Jag kände väldigt mycket att det var en bok jag ville fortsätta läsa nästan hela tiden när jag läste den. Det var först under de två sista kapitlen som jag började tappa intresset lite. Och jag vet inte riktigt varför det var så. Jag tror att det kan ha varit för att jag förväntat mig en skräckberättelse, men det skulle jag inte vilja påstå att det var. Jag får även känslan av att det är i slutet som boken börjar, innan dess känns det mest som att alla de underliga barnen och sakerna bara presenteras och man får tid på sig att förundras över dem mest. Sedan händer det plötsligt en massa saker, som känns som att det är början till något stort. Men istället tar boken slut. Uppföljare planerad kanske?

Så det slutliga omdömet av boken blir att den var bra läsningen, men den var inte alls vad jag hade förväntat mig. Men jag är inte besviken åtminstone.

3 comments on “Miss Peregrines hem för besynnerliga barn.

  1. Elina skriver:

    Du är inte den sista iaf. Jag har boken hemma men har inte hunnit läsa den än (det är boklån)… Ja, du… (; (: Snart kanske jag kommer mig för. Kanske…

  2. Den var inte vad jag förväntade mig heller, jag trodde det skulle vara mer skräck än vad det var. Men jag gillar den!🙂 och kommer helt klart att läsa tvåan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s