Drömmarnas sjö

drommarnas-sjoKom Edwards Drömmarnas sjö handlar om en ung kvinna, Lucy, som återvänder hem efter till en amerikansk småstad, Lake of Dreams heter den, efter att ha tillbringat största delen av sitt vuxna liv i Asien. Det dröjer inte länge förrän Lucy inser att hon inte har kommit över sin faders tragiska olycka som tog hans liv än, och inte heller verkar hon ha kommit över sin gamla ungdomskärlek Keegan. Trots att hon har en pojkvän som snart kommer över från Japan och hälsar på hennes familj. För att krydda det hela lite mera så hittar hon en kväll gamla brev i en fönsternisch och upptäcker att hennes släkthistoria innehåller hemligheter.

Jag växlar mellan att tycka om Drömmarnas sjö och att inte tycka om den medan jag läser. Det känns som att det tar en evighet att ta sig igenom den, trots det kan jag inte påstå att den direkt känns seg. Kanske ointressant? Jag förstår inte riktigt varför det blir så viktigt för Lucy att ta reda på mer om de där breven. För i ärlighetens namn verkar de inte särskilt intressanta. Trots det blir hon som besatt av att ta reda på mer om dem. En annan sak som drar ner tempot är de väldigt långa beskrivningarna av saker och ting. De känns inte heller på något sätt sega, men onödiga. Som när Edwards beskriver en typisk affärsgata i en småstad och räknar upp alla affärerna som ligger på den. Onödigt. Samtidigt så för hennes beskrivning av arbetet i en glashytta mig tillbaka till den gången jag själv besökte en glashytta och berättelsen känns väldigt levande.

Men överlag så får jag nog säga att jag inte förstår riktigt vilken berättelse det är som Edwards vill berätta. Är det den om Lucys skuldkänslor över faderns död? Eller är det om återvändandet hem? Familjeband? Det är först i några av de sista breven som mitt intresse vaknar. När Rose, släktingen ingen visste fanns, berättar om sin kamp i kvinnorättsrörelsen. Jag hade hellre läst en hel bok om det, och som utspelade sig på den tiden, än om Lucy som börjar luska i det förflutna.

Överlag så får jag säga att boken kändes spretig och att jag inte riktigt kunde få ihop det hela. Det kändes inte helt realistiskt att Lucy lyckades komma hem efter så lång tid och röra upp så mycket känslor och så mycket historia och sedan slutade det på bästa möjliga sätt för alla inblandade. Fick känslan av att det här ville vara en feel good bok, men det var det inte. Jag känner inte mycket alls för den nu så här efteråt.

One comment on “Drömmarnas sjö

  1. Lena skriver:

    Den hade i alla fall snyggt omslag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s