Flickan med glasfötter

flickan-med-glasfotterKan jag bara få börja det här inlägget med att säga att jag känner mig grymt stolt över mig själv just nu. En vecka efter bokrean och första rea-fyndet har blivit utläst.  Det ska minsann inte bli någon hög med 2014 års bokreas böcker liggande här inte!

Har nämnt Ali Shaws Flickan med glasfötter nu några gånger här på bloggen när rea-snacket varit igång. Inhandlade den för endast 19 kr, inbunden. Så det kändes som ett klipp.

Boken handlar om Ida som kommer till en ö i skärgården St. Haudas Land. Jag får inte helt klart för mig var denna skärgård ligger, jag får en känsla av Island eller Grönland. Men författaren är brittisk. Ida har ett mycket märkligt problem, hennes fötter har förvandlats till glas och förglasningen håller på att sprida sig genom hennes kropp. Hon hoppas finna ett botemedel på ön.

Jag gillade stämningen i boken, men på något sätt räcker den aldrig riktigt fram. Jag läser om att det finns egendomliga bevingade varelser, frusna myrmarker, skygga albino djur, lysande maneter. Men det känns ändå aldrig riktigt fantastisk eller vackert eller ens märkligt.

I en artikel om att skriva fantasy som jag en gång läste skrev artikelförfattaren att om man vill få läsaren att förstå hur storslagen ens fantasyvärld är, så måste karaktärerna uppleva den som storslagen eller fantastisk. Magi blir inte magiskt om inte karaktärerna själva förundras över den. Och karaktärerna i Flickan med glasfötter verkar inte uppleva någonting som särskilt märkligt. Jag får mer en känsla av vardaglighet över den märkliga ön. En trist och grå vardag där personerna hankar sig fram och försöker komma över diverse otroheter, dåliga föräldrar och så vidare.

När det kommer till Shaws språk så växlade jag mellan att tycka någon menig här och där var vacker och stämningsfull. Till att raskt skumma förbi alla de där vackra meningarna som staplade sig på varandra. Beskrivningarna kändes ibland oändliga. Och inte tillräckligt varierande. Så fort en karaktär öppnade dörren och steg ut så blev man matad en ny beskrivning av hur det ser ut, känns, luktar etc utanför dörren fastän vi redan varit där flera gånger. Tyckte även att det var lite segt i dialogerna ibland för det hände hela tiden så mycket runt omkring karaktärerna. Ljud i bakgrunden, som en tv som smäller till på en bardisk. Men det är just bakgrundsljud, och när det blir för mycket blir det svårt att sålla ut det viktiga i scenen.

Jag har faktiskt lite svårt för att peka på vad jag gillade med boken. Det var något med stämningen, med det gråa ö-livet. Men samtidigt så var det just det gråa som tog bort mycket av det magiska som jag förväntade mig av boken.

Så mitt omdöme blir väl ett nja. Lite seg, lite för märklig och vardaglig på samma gång, och levde inte riktigt upp till förväntningarna av vad bokens baksida utlovade. Men tycker fortfarande omslaget är sjukt snyggt.

4 comments on “Flickan med glasfötter

  1. C.R.M. Nilsson skriver:

    ”Men det känns ändå aldrig riktigt fantastisk eller vackert eller ens märkligt.”

    ! Exakt min känsla när jag läste boken.

  2. Funderskan skriver:

    Ja, men den meningen som C.R.M. Nilsson tar fram, har du verkligen tagit fram känslan som jag (och han och du såklart) får av boken! Jag satt och hoppas på något mer hela tiden… var som att något fanns dolt där hela tiden. Dolt bakom en grå tunn gardin.

  3. ladywindermere83 skriver:

    Jag tror vi har köpt samma rea-böcker…🙂 Jag gav faktiskt upp den här boken. Den var för märklig och seg för mig.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s