The Lighthouse

Ännu en Man Booker Prize nominerad bok. Denna gången är det Allison Moore’s debut The Lighthouse. En bok om att vara fast i det förflutna, att förföras av minnen.

Futh är en medelålders man som förlorat sin väg i livet. Till vardags jobbar han med att framställa artificiella lukter och han har precis genomgått en skilsmässa.
För att lägga den bakom sig ger han sig ut på en vandringsresa till Tyskland, en resa han en gång i tiden gjorde med sin far. Med sig i fickan har han sitt enda memento av sin mor, en parfymflaska i form av ett fyrtorn.

Bokens andra narrativ följer motellägarinnan Ester som tar med gäster in i olika rum på motellet när hennes kylige make inte är hemma. Det är även det motell som Futh spenderar sin första natt i Tyskland på.

Både Ester och Fuths berättelser är fyllda av det förflutna och minnen och det blir tydligt att deras oförmåga att släppa det förflutna sakta förstör dem. Men när Fuths resa lider mot sitt slut blir det allt mer tydligt att det är sakerna han aldrig gjorde som får de största konsekvenserna.

Boken är fylld av symboler. Malar, ljus, fyrar och så vidare. Personligen kan jag, efter att ha läst både Virgina Wolffs To the Lighthouse och Jeanette Wintersons Fyrväktaren för inte allt för länge sedan, känna att det där med fyrar som symboler känns lite urvattnat. En hel radda böcker med fyrar i titlarna kommer fram när jag tänker efter lite.

Men boken är trots allt bra. Ensamheten som karaktärerna upplever är tryckande. Fast jag kan tycka att den blir lite övertydlig mot slutet på vissa punkter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s