The City & The City

China Miévilles The City & The City handlar om två städer, Beszél och Ul Qoma. Det som är så speciellt med dessa två städer att de ligger samma plats. Men folket i den ena staden ser inte byggnaderna eller trafiken eller folket i den andra staden. Redan sedan de är små lär de sig att ose  (unsee) den andra sidan och om man råkar se finns risken att man straffas av myndigheterna.

En dag hittas en död kvinna i Beszél och kommissarie Tyador Borlú sätts på fallet. Fallet verkar vid första anblicken vara något av rutin, ett mord bland många andra. Men Borlú får snart upp trådarna på märkliga konspirationer och jakten på gåtans lösning tar honom till Ul Qoma. Kvinnan visar sig ha forskat om legenden om en tredje stad, en mystik gräns mellan de två städerna.

Det gör mig lite ledsen att jag aldrig kan tycka om China Miévilles böcker riktigt så mycket som jag vill. De är för förvirrande för att jag verkligen ska kunna ta steget in och försvinna in i boken och omslutas av världen. Miéville har en speciell stilkänsla i språket som jag tycker om, problemet är att jag får läsa om många meningar för att förstå vad han verkligen menar. I Kraken var det londonslangen som gjorde språket svårt att ta till sig. Här är det meningsbyggnaden. Handlingen i sig är tillräckligt förvirrande här utan att språket krånglar till det ännu mer, enligt mig. Det känns helt enkelt som att jag fastnar i The City & The City, det blir för omständigt. Samtidigt beundrar jag verkligen Miéville för hans annorlunda idéer och nyskapande. Jag önskar bara att jag kunde ta till mig det också.

2 comments on “The City & The City

  1. Leah skriver:

    Vilken intressant bokidé! Har du något exempel på vad som gör boken förvirrande eller är det svårt att förklara närmare än vad du redan har gjort?

  2. fiberglasodin skriver:

    Hm, bra fråga! Egentligen kanske boken inte är så väldigt förvirrande, men den upprepar vissa saker väldigt mycket. Som till exempel hur svårt det är att ose den andra staden hela tiden. Det gör så att det känns dels som att man måste ta sig igenom samma sak om och om igen, och dels, för min del, så känns det som att man missat något.

    Vad jag märkte med språket ibland är att författaren vänder på meningarna, eller ett visst ord kommer på en annan plats än vad man är van vid och att jag åtminstone kunde uppfatta en mening som nekande, när den egentligen var jakande. Om det nu låter vettigt. Lite svårt att förklara, försökte hitta några meningar som var typiska för detta, men självklart kunde jag inte hitta några när jag bläddrade igenom boken.

    Men bokidén är helt klart intressant och ovanlig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s