My quiet of gold

Unpleasant stories are often narrated with a seductive aesthetic. The beautiful picture attracts the viewer, who soon perceives other meanings. – Dragana Vujanovic

För några dagar sedan var jag på en otroligt vacker konstutställning på Dunkers Kulturhus i Helsingborg;  Sagor och minnen av konstnärerna Sarah Cooper och Nina Gorfer. Duon beskrivs som att arbeta ”i gränslandet mellan fotografi och äldre måleri” och det beskriver deras bilder väl. När man tittar på dem är det svårt att avgöra om tavlorna är målade eller om det är fotografier.

Jag är inte den som går på konstutställningar särskilt ofta, men jag lockades av beskrivningen av Sagor och minnen som berättar om en inspiration från Island och Kirgizistan och från spökhistorier, folksagor och historiska legender.

Eftersom jag blev helt förälskad i bilderna var jag tvungen att köpa konstboken My quiet of gold så att jag kunde få med mig bilderna hem. Åtminstone bilderna från Kirgizistan och Qatar, vilka är de som finns i boken. Otroligt vackra är de i alla fall. Drömska och magiska.

Det inledande citatet här är taget ur bokens förord. Och tittar man på Cooper och Gorfers bilder förstår man snabbt att berättelsen är en viktig del av bilden. Många av dem föreställer människor i ödsliga landskap, vackra men hårda och ogästvänliga. Det är något hemsökt över bilderna, vinden viner och inte tanken på att en annan människa skulle dyka upp känns nästan skräckinjagande. Jag kan inte låta bli att tänka på hedarna i Svindlande höjder, även om landskapen här ofta är karga bergslandskap. Men känslan av ödslighet är den samma.

När jag gick runt på utställningen stod jag ofta ganska frågande inför tavlornas titlar. Flera av tavlorna har nämligen titlar som beskriver berättelsen bakom bilden snarare än det man ser direkt när man betraktar den. Men med boken My quiet of gold läggs en ny dimension på bilderna. Förutom bilderna från Kirgizistan och Qatar består den nämligen av en hel del texter. Korta berättelser, folksagor, historiska legender och intervjuer med människorna på fotografierna skildrar bakgrunden och inspirationen till bilderna. Berättelser som den om Shola som kidnappades som tolvåring och tvingades att gifta sig och efter flera år återvände hem men nu är utstött från samhället. I Cooper och Gorfers bilder blir hon den legendariska krigaren Jangyl, klädd i rött på ett fält (se bokomslaget).

Jag älskade verkligen tavlorna i Sagor och minnen. Och jag är glad att jag köpte boken My quiet of gold så att jag kan titta på alla bilderna igen med nya ögon efter att ha läst alla berättelserna i boken. Den är så mycket mer än bara en konstbok. Förutom bilderna och berättelserna finns även konstnärernas handskrivna anteckningar med från deras resa och personliga bilder från de människorna som varit med på deras fotografier. Måste ge mig ut på jakt efter den första av deras böcker nu tror jag, In a house of snow, men tyvärr verkar den väldigt svår att få tag på.

White Schola under the Tree, fotografer Cooper & Gorfer

Cooper&Gorfer

Dunkers kulturhus utställningen hålls fram till 17 februari 2013

4 comments on “My quiet of gold

  1. Leah Alexandra skriver:

    Vilket intressant inlägg. Jag skulle inte vilja kalla mig själv för konstintresserad av typen som vill definiera, men jag fastnar för konsten som skildrar så vackert som du beskriver denna bok.

    Jag är en skåning som gick i gymnasiet i Helsingborg och befinner mig utanför staden varje vardag och har fortfarande inte varit på Dunkers kulturhus. Fast med detta inlägg blev jag inspirerad till att gå på samma konstutställning och kanske rentav köpa boken som du tipsar om. Tack!

    • fiberglasodin skriver:

      Jag hade inte heller varit på Dunkers innan, trots att jag bott här i några år nu. Men kände direkt att denna utställningen var något jag ville se när jag hörde talas om den. Och jag är verkligen glad för att jag gick och såg den!

  2. […] har även bloggat om böcker jag från början inte tänkt blogga om, som My quiet of gold för ett tag sen som var boken för en konstutställning. Men uställningen och boken kändes båda […]

  3. […] konstverk än böcker. Vilket väl är passande eftersom det trots allt är konstböcker … My quiet of gold – boken med kvinnan med den röda klänningen heter – är från konstutställningen […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s