The pleasures of reading

Läsning är en sån där grej jag har utfört på ungefär samma sätt ända sedan jag lärde mig att läsa ordentligt. Preferensen för vilken typ av böcker har förändrats, men själva läsningen är ändå den samma. Läser jag skönlitterära böcker sitter jag uppkrupen i soffan eller, om vädret tillåter, ute i solstolen. Jag har aldrig riktigt gillat att läsa i sängen. Det händer att jag gör det, men väldigt sällan. Men jag måste ha det bekvämt när jag läser.

Annat är det med facklitterära verk. De vill jag helst sitta vid ett bord och läsa. Kör jag den skönlitterära läsarstilen på dessa böckerna så blir det oftast så att inte mycket fastnar där det ska. Jag har hört någonstans någongång att det logiska tänkandet minskar när man ligger ner. Sen dess har jag varit övertygad om att det inte går att läsa facklitteratur liggande. Och även övertygad om att skönlitteratur bäst läses liggande för då accepterar man gladeligen alla logiska luckor som kanske annars hade stört det narrativa flödet.

Detta skulle naturligvis kunna visa sig vara helt felaktiga och ogrundade antaganden.

Hursomhaver, mitt läsande har som sagt inte förändrats mycket under årens gång. Jag viker fortfarande hundöron i böckerna.Trots en gammal förmaning om att det är så gott som brottsligt att vika sidorna i böcker ringer i mina öron varje gång jag gör det. Jag bläddrar fortfarande fram imellanåt för att se hur många sidor jag har kvar till nästa kapitel när jag känner att läsningen börjar gå lite segt. Jag viker fortfarande pocketryggarna extra mycket så att boken verkligen ska se läst ut när den åker in i bokhyllan igen. På något sätt hamnar alltid kaksmulor och mystiska finger avtryck i mina böcker också. Och öppnar jag en gammal bok jag inte läst på flera år hittar jag genast bevis för att det alltid varit på detta sättet.

Och min läsnig har funkat bra. Jag har aldrig sett någon anledning till att ändra på den även om jag ibland kanske har önskat att den kunde vara mer effektiv. Men känslan av att jag läser ”fel” kan ibland komma över mig: Borde jag inte fatta mer? Borde jag inte reflektera mer? Borde jag inte se fler sammanhang? Borde jag inte kunna fokusera mig mer på texten? etc etc. Sen jag började plugga på universitetet vet jag inte hur många gånger jag har hört folk säga att de tror att de har en ”lättare form av dyslexi” som de aldrig har upptäckt tidigare. Och tanken har slagit även mig. Åtminstone under de första terminerna. Men saken är den att man faktiskt behöver träna upp sin läsning även om man tidigare trott att den varit bra.

När jag höll på med mitt uppsatsarbete under våren kom jag över Alan Jacobs bok The pleasures of reading in an age of distraction. För första gången kände jag att jag faktiskt vill och skulle kunna ändra på mitt läsande. Jacobs bok innehåller många intressanta reflektion om hur vi läser och varför. Han ger även goda råd om hur man lätt kan förbättra sitt läsande. Själv sitter jag ofta och för anteckningar i ett block vid sidan av facklitterära böcker. Men Jacobs kapitel om att läsa med penna i hand har fått mig att inse att det finns fler sätt att använda sig av detta verktyg för att ta till sig en text. I fortsättningen kommer alla mina (facklitterära) böcker att vara fullklottrade med ord och frågor i marginalerna!

Kort sagt skulle jag rekommendera The pleasures of reading till alla som känner att de får myror i baken när de sätter sig ner för att läsa. Eller till den som känner att hon eller han skulle vilja förbättra sitt läsande. Boken är även intressant läsning för att den innehåller många reflektioner om en aktivitet som just läsning, något man ofta gör utan att tänka allt för mycket på vad man egentligen gör.

4 comments on “The pleasures of reading

  1. Leah Alexandra skriver:

    Jag läser och gör precis som du och hör alltid gör inga hundöron-ekot långt bak i mitt huvud. Jag har länge tänkt att jag bör plocka fram en penna, för även om jag märker sidorna som jag vill gå tillbaka till när jag vill sammanfatta mina tankar har jag oftast glömt bort den ”geniala” tanken från just då.

    Jag har däremot en tanke kring det med att du skriver om att vissa tror sig lida av en lindrigare form av dyslexi. Eftersom jag är väldigt intresserad av det mänskliga psyket och hur våra kognitiva processer avviker från varandra i omfång har jag läst en hel del om hur vi är olika i vår orientering kring informationsabsorbering. Det finns människor, bland annat jag själv, som är fokuserade på helheten; detaljer fastnar alltså inte lika lätt. Hos den detaljorienterade är det ofta precis tvärtom (uppenbarligen). Läs lite om reduktiv kontra deduktiv logik så kanske det klarnar lite – eller kanske gör det rörigare rentav.

    Tämligen intressant, eller hur?

  2. fiberglasodin skriver:

    Ja det där med att vissa fokuserar på helheten och vissa på detaljerna kan man ju märka ibland bara man har en diskussion med någon om något. Att man skulle ta till sig texter på liknande sätt låter ju faktiskt ganska logiskt nu när du säger det!

  3. […] läsa något för att man måste läsa det och läsa något för att man vill läsa det. Men det har faktiskt hänt att jag har recenserat en bok jag använde mig av för […]

  4. […] tips är The Pleasures of Reading in an Age of Distraction av Alan Jacobs. Denna boken fick mig verkligen att vilja förbättra min läsning. Boken talar till […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s