WikiLeaks – Historien om sajten som förändrade världen

Det fanns en tid då WikiLeaks bara var WikiLeaks och inte Julian Assange. När förändrades detta? När Julian började figurera på bild i medierna skulle jag tro, jag kommer inte ihåg exakt. Men Assange är helt klart en person man lägger märke till. Ed Burns med blekt hår var mitt första intryck. Engelsk affärsman var mitt andra. Nej, jag vet inte var jag får allt ifrån, men så tänkte jag då.

Jag var aldrig speciellt insatt i vad WikiLeaks gjorde om jag ska vara ärlig (och som mina Julian Assange intryck säkert redan avslöjat). Att de spred hemliga dokument visste jag så klart. Det var nog först när Bradley Manning arresterades som jag fick upp ögonen för sajten/organisationen på riktigt. Men snart kom jag, och många andra, att tänka på Assange och WikiLeaks som frihetskämpar för informationsfrihet.

När Assange senare anhölls misstänkt för våldtäkt var första tanken att det var som något taget ur en spionthriller. Att USA gör allt för att tysta dem som försöker avslöja dem. Och WikiLeaks tycktes dö ut utan sin grundare.

Det händer inte mycket på WikiLeaks sajt idag. Den som går in på sidan möts av meddelandet; ”We are forced to temporarily suspend publishing whilst we secure our economic survival”.

I somras drog jag en regning dag runt på stadsbiblioteket och fick tag på Daniel Domscheit-Bergs bok WikiLeaks: Historien om sajten som förändrade världen (orginal titel Inside WikiLeaks: Meine Zeit bei der gefährlichsten Website der Welt). Lät intressant tyckte jag, jag behövde skaffa mig lite större koll på det där med WikiLeaks. Sträckläste sedan boken när jag kom hem och regnet fortsatte ösa ner. För de som inte vet så var Domscheit-Berg den andra frontpersonen i WikiLeaks. Historien han lägger fram i sin bok är väldigt annorlunda från den uppfattningen i alla fall jag hade om organisationen.

Boken är intressant för den ger en inblick bakom kulisserna på WikiLeaks; hur man levde och hur man jobbade och framförallt hur organisationen framställdes till att vara så mycket större än vad den egentligen var. Återigen kan jag inte låta bli att tänka spionthriller; en underground organisation bestående av hackare med ett uppdrag att göra informationen fri för alla, ständigt på sin vakt, rädda för att bli avslöjade. En organisation som kämpade emot hemlighetsmakeri, men samtidigt beskrivs Assange själv som någon som vägrade dela information med sina medarbetare och vänner och höll dem i det fördolda.

Hur mycket ska man egentligen tro på det som sägs i denna bok? Julian Assange framställs som en paranoid excentriker med storhetsvansinne för det mesta. Någon som Domscheit-Berg ser upp till först men sen upptäcker allt mörkare sidor hos. Någon som alltid tittar sig över axeln och tror att han är förföljd, att någon är ute efter honom. Någon som hotar sina medarbetare när de börjar ifrågasätta honom.

Den lilla gnutta självkritik som finns från Domscheit-Bergs sida i boken verkar gå ut på att han själv var för naiv och för snäll och detta utnyttjade stora stygga Julian Assange hänsynslöst. Detta är största skälet till att jag ifrågasätter mycket av det som står i boken.

Julian Assange skulle själv skriva en bok om sig och WikiLeaks. Istället resulterade det i Julian Assange: The unauthorised autobiography efter att Assange dragit sig ur projektet med orden; ”All memoir is prostitution”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s