Är du säker på att du är ensam?

Redan när jag tar i boken börjar mysteriet. En klargrön bok utan vare sig titel eller författarens namn på framsidan, bara grönska och en stor yin och yang liknande symbol. Kan man göra så? Ja, det kan man. Och jag kan tillägga att jag tycker att det är på snäppet till genialt av formgivaren att göra det. De icke synliga syns. Boken fullkomligen skriker ut sin existens i Bokias hylla bland alla mörka band  med författarnamn, titlar, citat och utnämningar plottrade över sina framsidor. Jag bara måste ta fram boken, vända på den och börja utforska.

Fredrik Häréns De icke synliga börjar vid slutet. En ung kvinna försöker slita sig loss från vårdarna på ett mentalsjukhus. Mysteriet fortsätter. ”Är det vanligt att föredetta anställda kommer tillbaka som patienter?” frågar någon.

Berättelsen tar oss sedan med sex månader tillbaka i tiden. Alex är en kvinna i trettio års åldern som håller på med ett projekt om barn med fantasivänner. Men kan det vara så att barn kan se sådant som inte vuxna kan se? Det dröjer inte länge förrän Alex börjar se mönster mellan barnens historier och de bilder som en av patienterna på mentalsjukhuset där hon arbetar extra har gjort.

Det är svårt att tala om handlingen i De icke synliga utan att avslöja för mycket eftersom boken börjar där den slutar. Vad som har lett fram till att Alex själv blivit intagen på mentalsjukhuset får vi veta när vi följer henne i hennes sökande efter den värld och det folk hon anar finns ibland oss.

Är den där känslan av att det finns någon i rummet verkligen bara en känsla?

Jag ville kanske tycka mer om De icke synliga än vad jag egentligen gjorde. Mest för att jag blev så förförd av utformningen av den. Men själva berättelsen drar iväg lite väl mycket åt New Age hållet ibland. Det blir lite för mycket personlig livsfilosofi speciellt i styckena där någon – det händer flera gånger med olika personer – sitter och förklarar de icke synligas existens för Alex.

Ibland känns det som att det är två olika böcker jag läser. En fridfull filosofisk bok om ett folk och en värld som är fantastiskt vacker och harmonisk jämfört med den världen vi ser och lever i. Och en bok med betydligt kusligare stämning; där barns fantasikompisar kanske inte alls bara är fantasier och där otillåten vetskap om de icke synliga innebär döden. Jag vet inte riktigt om alla dessa sidospår i boken känns nödvändiga. Klarar vi inte av att ta in lite filosofiskt tänk utan att det kryddas på med lönnmördare och biljakter?

En sak måste jag ändå säga, jag är fascinerad av hur väl Härén har lyckats skapa en kvinnlig karaktär. Kunde flera gånger känna igen mig i Alexandras tankar.

Hörde nyligen att det jobbas på en fortsättning till De icke synliga. Något jag inte hade en aning om när jag läste boken. Jag utgick helt enkelt från att berättelsen slutade där boken tog slut. Men icke. Jag undrar mest om de kommer att göra ett lika snyggt omslag till nästa bok och om den kommer matcha den första delen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s