På andra sidan slutet

No lists of things to be done. The day providential to itself. The hour. There is no later. This is later.

Världen vi en gång kände existerar inte längre i Cormac McCarthys The road. Något har hänt; vad vet vi inte. Men världen har gått under. Kvar finns bara ett bränt ödelandskap täckt i aska. Allt är grått och mörkt och dött. Ensamheten och ödsligheten blir nästan överväldigande. Men synen av andra människor är ingen välsignelse – inte i en värld där det enda som finns kvar är överlevnadsinstinkten.

Far och son reser genom ett post-apokalyptiskt USA. Vad de egentligen söker vet de inte riktigt. I denna världen finns inget hopp längre. Inget hopp förutom den lilla gnistan som fortfarande tycks brinna i sonen. Detta driver dem vidare i sitt sökande.

Jag har hört många som har blivit berörda av The road. Och det är svårt att inte bli berörd. Denna mörka dystopi väcker obehag. Avsaknaden av ljus i världen är påtaglig. Man är trygg i mörkret, där ingen ser en. Samtidigt är det så lätt att komma ifrån varandra då. Men ljuset är farligare, det kan avslöja en och dra till sig folk; de som svälter och gör vad som helst för en bit kött. Godhet och barmhärtighet har dött med världen och ljuset. Det enda som betyder något är överlevnad – döda eller dödas.

Dark of the invisible moon. The night now only slightly less black. By day the banished sun circles the earth like a grieving mother with a lamp.

McCarthys språk och miljöbeskrivningar kan ibland vara så vackra att jag vill ta en penna och klottra ned dem på väggarna i mitt vardagsrum, fylla min egen värld med dem. För mig är det dessa som gör boken klart läsvärd. Mörkret och hopplösheten kan annars göra att denna bok kan kännas ganska jobbig att ta sig igenom.

Jag funderar mycket över slutet; gillar jag det? gillar jag det inte? Jag kan inte riktigt bestämma mig. Hopplösheten har varit för påtaglig genom boken tror jag och jag förväntar mig att allt snart kommer att gå illa igen. Kanske måste jag bara sluta fundera och låta The road sluta där den gör, inte tänka på vad som skulle kunna hända om det fanns en till sida och sedan en till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s