Skönsjungande Romeo och Julia

Så i helgen var jag på opera för första gången i mitt liv. Vincenzo Bellinis Romeo och Julia som uppfördes av Malmös Operafabrik på Landskrona teater. Fast de har turnerat runt på olika platser under sommaren.

Helt klart en annorlunda upplevelse och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig innan föreställningen. Har hört att opera är en sån sak man antingen älskar eller hatar (är det inte en replik i nån film?). Jag känner att jag inte riktigt vet vad jag tyckte, om jag ska vara helt ärlig. Kändes mest som något man kanske måste vänja sig vid.

Föreställningen var väldigt avskalad, en svart scen med en rödtäckt kista, det var allt. Och sång på italienska.

Ja, helt klart en ny upplevelse för mig. Men jag kan tänka mig att ge opera en andra chans. Enkelhet i all ära, men jag hade nog velat uppleva något mer storslaget om jag gjorde ett till försök och gått på en föreställning på ett stort operahus.

Youtube klipp med bilder från tidigare föreställning.

Operafabriken

About these ads

3 comments on “Skönsjungande Romeo och Julia

  1. Saga skriver:

    Jag tycker absolut att du ska ge opera en andra chans (och en tredje och en…) Att konstatera att opera är fel för en är ungefär som att säga att man inte gillar film när man sett en enda.

    Nu är jag ju partisk – jag älskar opera mer än jag älskar böcker, vilket inte är direkt lite, och jag t.o.m. sjunger opera själv. Jag har mer utbildning för det än för det yrke jag förvärvsarbetar inom. Opera är en konstform som kräver en del av publiken, det handlar om vana och om koncentration, särskilt om man inte brukar lyssna på klassisk musik till vardags heller. Samtidigt är det mycket musik i t.ex. reklamfilm eller i spelfilm som faktiskt är operamusik, trots att de flesta inte känner till det. Om man har som invändning att de sjunger i stället för att prata bör man såga musikal på samma sätt; där dansar de dessutom; hur realistiskt är det på en skala? ;-)

    Jag brukar alltid rekommendera Bizets Carmen för operanybörjare. Det är en spännande story med kärlek, svartsjuka och död och man känner igen så mycket av musiken att det inte blir lika främmande. Sedan handlar det lite om hurdan man är som person, vad man gillar i övrigt; det finns många komiska operor och det finns de stora tragedierna där sopraner sjunger sig in i döden i tjugo minuter (en nidbild av opera som det finns en del sanning i), Mina personliga favoriter är Mozarts Don Giovanni, Puccinis Turandot, Händels Alcina, Verdis La traviata, Donizettis Lucia di Lammermoor och Menottis The Medium.

    • fiberglasodin skriver:

      Har absolut ingen invändning mot att man sjunger istället för att tala. Älskade musikaler när jag var yngre, så det är jag van vid i alla fall.

      Hade nog bara inte väntat mig att Romeo och Julia skulle kännas så främmande, eftersom jag känner till berättelsen väldigt väl.

      Tack för tipsen, får hålla ögonen öppna efter dessa operor som du nämner, för jag kan helt klart tänka mig att gå igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s